onsdag 31 augusti 2016

Öppen eller hemlighetsfull?

Att man väljer att vara anonym när man till allmänt beskådande redovisar detaljer i sin privatekonomi i en blogg är ju inte så konstigt. Det finns liksom inte speciellt mycket att vinna på att vara helt öppen med både summor och identitet. 

Vi har som bekant valt att vara helt öppna med vår ekonomi, men att däremot vara väldigt tystlåtna kring personliga detaljer som kan röja vår identitet. Anledningen till detta är att bloggen till viss del även fungerar som en dagbok för oss där vi dokumenterar vår resa mot ekonomisk frihet och för vår egen skull vill vi inkludera kronor och ören. 

Bland våra goda grannar i bloggosfären finns det flera som gjort samma val som vi och andra som valt att inte heller nämna kronor och ören utan nöjer sig med att tala i procentuella termer. Och så finns det några undantag som av olika skäl valt att låta slöja falla. De har då också slutat skriva om summor i deras respektive ekonomier (om de någonsin gjort det). Jag har full respekt för att allas olika val och givetvis måste var och en få avgöra på vilken nivå deras öppenhet ska ligga. 

Allt detta handlar om anonymitet gentemot en okänd allmänhet. Men det finns ju en annan typ av anonymitet, eller åtminstone begränsad öppenhet, bland oss som söker ekonomiskt oberoende. Nämligen huruvida vi håller vår strävan mot ekonomisk frihet hemlig för släkt, vänner, bekanta och arbetskamrater. Är vi öppna mot vår närmsta omgivning om att vi sparar och investerar för att uppnå ekonomisk frihet? Berättar vi för våra föräldrar att vi siktar på att sluta jobba inom ett visst antal år? Är ekonomisk oberoende ett givet samtalsämne på parmiddagarna? Vet våra syskon vad vi tjänar och hur mycket vi sparar? Jag kan givetvis inte svara för alla andra utan bara för oss själva. Men jag tror faktisk att våra svar på dessa frågor är ganska typiska för oss med ekonomiskt oberoende som mål. 

Vad är då våra svar på frågorna? 

Många, men troligen inte alla, i vår omgivning känner till att vi inte spenderar hej vilt, att vi är ekonomiskt medvetna. En mindre del känner också till att vi investerar i aktier. Men ingen känner till omfattningen och ingen känner än så länge till vår målsättning. Och det finns bara två personer som känner till Herr och Fru Avfart Frihets riktiga identiteter – vi själva.

Varför är det så? Varför pratar vi inte om detta med vår närmsta omgivning? Tja, till att börja med kommer vi från en bakgrund där man mycket sällan pratar om pengar. Det är helt enkelt inte naturligt i våra familjer och bekantskapskretsar. Skulle man prata om pengar så handlar det uteslutande om utgifter. ”Bilen kostade 150 tusen” eller ”Vi köpte flygbiljetter till Rom för 3000 kr för hela familjen!” Inkomster, sparande och investerande diskuteras helt enkelt inte. Detta gör det svårt att inleda diskussioner kring pengar, de spårar nämligen in på annat mer eller mindre direkt. Det blir ju inte heller lättare av att vi har löner som vida överträffar vad någon annan generation i våra familjer varit i närheten av. 

En annan orsak är säkerligen också rädslan över vilka reaktioner man kan komma att få och vilka diskussioner man kan hamna i. Omgivningens reaktioner kan man ju bara spekulera i, men jag tror att många (inklusive mina föräldrar) kommer att bli provocerade. Man ska ju göra rätt för sig och så stora risker kan man ju bara inte ta… Jag har dessutom ingen större lust att förklara ränta-på-ränta effekten eller börsens historiska avkastning på var och varannan släktmiddag. 

Ovanpå alltihop har vi ju dessutom jantelagen och att berätta att man har ett antal miljoner investerade i aktier och tänker sig att leva på aktieutdelningar resten av livet lär ju väcka en del ont blod hos somliga. Få saker provocerar ju så mycket som mycket pengar, åtminstone så länge man inte vunnit dem på lotto eller varit väldigt duktigt på hockey. För då är det tydligen helt ok.

Hur är det för er? Vet er närmsta omgivning om er strävan mot ekonomisk frihet? Vet de vad ni tjänar, sparar och investerar? Eller håller ni det för er själva?

 

21 kommentarer:

  1. Mina föräldrar, syskon, och närmsta vänner vet att jag är väldigt intresserad av börsen och att jag investerar i aktier, men ingen i min närhet vet om mitt slutgiltiga mål - att kunna leva på utdelningar.

    Just nu finns det ingen anledning att börja prata om det tycker jag, utan det är sådant jag kan ta upp vid ett senare tillfälle isåfall. Men att jag investerar i aktier är jag öppen med och det ser jag inga problem med.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Påminner en hel del om vår situation alltså. Jag tycker mitt eget resonemang att "jag berättar det om några år när vi är närmre målet" är lite intressant när jag försöker betrakta det utifrån. Vad är det jag väntar på? Egentligen?

      Mvh Avfart Frihet

      Radera
    2. Glömde att skriva att din blogg ser intressant ut. Tror minsann det blir kvällsläsning där för mig...

      Mvh AF

      Radera
    3. Ja det kan vara klurigt sådant där, att avgöra hur mycket man ska berätta och när.

      Kul att du tycker det! Jag följer många bloggar, och så även din. Roligt att läsa vad folk tycker och tänker om saker :-)

      Radera
  2. Väldigt få människor man kan prata investeringar eller sparande med. En vanlig Svensson har knappt ett buffert sparande och få bryr sig om pengar överhuvudtaget. Ett tips är att aldrig prata aktier med en som inte är intresserad. Det bästa är att vara fattig utåt för det finns så mycket avundsjuka när det gäller pengar så man kan till och med få stora problem pga pengarna. Ju fattigare man är desto bättre för då bryr sig ingen. Jag föredrar hellre att diskutera investeringar och sparande här på nätet. Är mer anonymitet och fler med samma intresse som en själv och man får ut betydligt mer än att prata med sin omgivning :) Mvh Slimis

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag tror du har rätt, men det är ju bedrövligt att det är så.

      Mvh Avfart Frihet

      Radera
  3. Jag ser mig generellt som ganska öppen. Jag förespråkar varmt aktier, tipsar om bästa räntesparandet (för stunden) och försöker anpassa mina råd efter vem jag pratar med. Det har att göra med att jag själv tror att jag hade uppskattat någon som mig i min närhet. I mitt fall var det pappa som hjälpte mig att komma in på den banan och hade det inte varit för honom så hade jag nog inte insett hur lätt det är att köpa fonder på Avanza eller öppna bättre räntekonton. Problemet med att göra som jag gör är att ingen någonsin tycker synd om en. Alla vet ju alltid att jag har mitt sparande och när jag då vill ha tillbaka en 50-lapp jag lånat ut till någon så framstår jag som snål. Jag var nyligen på semester med en vän och då betalade jag för det mesta av någon anledning. Jag kände mot slutet ett behov av att påpeka att jag för stunden levde av föräldrapenning och hade det rätt tufft. Inte för att jag inte kan betala mina räkningar eller köpa blöjor till mina barn, utan för att jag inte vill leva över mina inkomster för vännens skull. Det var en lite jobbig situation just för att jag varit så öppen. Ibland (bland främlingar) är det faktiskt rätt skönt att bara kunna haka på pratet om hur dyrt det är att köpa blöjor och att det är tufft att vara föräldraledig. Visst är det så att det kostar, men när man anpassar sig efter rådande situation (oavsett om det är studentliv, föräldraledighet eller heltidsjobb) är det oftast helt överkomligt. Nu svävade jag ut igen, jag ville mest förklara att jag förstår varför ni väljer att inte vara så öppna, men att jag samtidigt känner att det vore bra om vi alla vore det. Det handlar inte om att skryta utan om hjälpa (åtminstone de vi faktiskt bryr oss om, vi kanske kan skippa den halvfeta kollegan som röker upp 20% av sin inkomst varje månad och som vi faktiskt inte tycker om) de som ännu inte riktigt kommit till insikt om de möjligheter som finns. I skrivande stund tänker jag dock på ett inlägg av miljonären om att lägga sig i andras liv, så kanske är det just det jag gör. Jag känner dock att jag hellre lägger mig i folks ekonomi än sexliv, vilket verkar vara i konflikt med hur majoriteten av alla svenskar känner.

    PS. Jag är mycket yngre än A F tex och har därför inte kommit upp i några miljoner ännu. Kanske kommer jag bli tystare när mina tillgångar sticker mer i ögonen på folk än vad nuvarande ca 700 K gör.

    SvaraRadera
  4. Hej P,

    Tack att du delar med dig av kloka synpunkter och jag öskar att fler (däribland jag själv) vågade vara så öppna som du verkar vara. Hoppas du fortsätter med det oavsett hur stora tillgångar du skapar dig framöver. Jag tycker nämligen att en överväldigande majoritet av svenskarna skulle behöva lära sig privatekonomins ABC.

    Mvh AF

    SvaraRadera
  5. Jag är helt öppen med både hela min ekonomi och mina mål med de flesta vänner och bekanta.
    Jag tycker alltid att det är lättare att vara öppen med saker och ting än att gå och hålla på det så att andra tänker, -undra vad dom tror eller kommer säga om jag säger det här. Bättre att berätta och få en chans att förklara hur det ligger till än att folk går och spekulerar.

    SvaraRadera
  6. Hej Tobias,

    Bra! Du har inga negativa erfarenheter av detta? Avundsjuka, tjat om aktietips, etc?

    MVH AF

    SvaraRadera
  7. Hej avfartfrihet

    Det är knepigt det här med ekonomi i Sverige. Kanske ännu mer om man som jag bor på en mindre ort...känns som Stockholm kanske är mer öppet och framåt?

    Jag har berättat lite om mina tankar för pappa och min bäste vän, hur viktigt det är för mig att målmedvetet odla sin ekonomi - bygga sitt investmentbolag - inför framtiden men har inte lagt korten helt på bordet om mina innehav och kapital.

    Därför är det roligt och inspirerande att ha alla er här i bloggosfären som delar intresset villkorslöst och hungrigt.

    Om min plan fungerar och när jag korsar miljonen har jag lovat mig själv att sitta ner med min pappa. Någonstans hoppas jag att han ska känna stolthet över min färd så långt och min målmedvetenhet.

    All lycka och framgång

    Vänligen,

    Atlasinvesto


    SvaraRadera
  8. Hej Atlasinvesto!

    Det är kanske ingen dum idé att sätta upp en tidpunkter, ett portföljvärde, utdelningssumma eller liknande som en trigger för när man ska berätta. Jag får fundera på det.

    Mvh Avfart Frihet

    SvaraRadera
  9. Intressant inlägg! Jag känner igen mig väldigt mycket och själv är jag inte helt öppen med min ekonomi och mitt mål. Anledningen är som många nämnt att jag vill undvika avundsjuka och massa spekulationer. I framtiden när jag tar steget fullt ut får jag se hur jag gör, det skulle vara skönt att kunna vara helt ärlig. Samtidigt vet jag inte om det är värt det.

    Mvh Frihetsmaskinen

    SvaraRadera
  10. Hej Frihetsmaskinen,

    Jag har bestämt mig (tror jag...) att berätta för mina syskon först, men det blir nog först om några år. Anledningen till detta är att de nog är de som har lättast att förstå och det är de som jag helst vill inspirera. Men vi får se hur det känns där och då.

    Mvh Avfart Frihet

    SvaraRadera
  11. Oj vilket intressant inlägg, jag måste också kommentera såhär sent omsider. Vi pratar sällan med vänner om den satsning vi gör mot ekonomisk frihet och att på sikt kunna leva på utdelningar. Sällan med familjen heller. Varför? Vi har helt enkelt inte vänner och familj som har intresset eller förutsättningarna. Många av våra vänner hankar sig fram, månad för månad, sitter med excelfiler varje månad och lever på strikt budget, måste fundera på varje inköp och kan aldrig unna sig något utanför det vardagliga. Samtidigt som vi vet att många av dem röker, går på krogen, lunchar på stan eller gör generellt dåliga val ekonomiskt osv. För att ändå kunna behålla dem som vänner tror jag att vi undviker ämnet - för att inte skapa avstånd och ses som att vi försöker framstå som bättre än någon annan eftersom vi har gjort helt andra val i livet och står fast vid dem. Det betyder inte att vi inte tycker om våra vänner och vår familj, men det är klart att vi anser att vi gjort bättre val och går en mer fruktsam väg. Jag anser mig inte bättre än någon annan, jag försöker leva mitt liv efter mina övertygelser. Men jag är rädd för att de inte skulle förstå och kunna vara genuint glada för vår skull och jag vill inte riskera mina vänner och min familj. Men vad händer sen då? När vår dröm slår in och det är ett faktum att vi gjort det här under en längre tid utan att berätta om det? Jag vet inte. Det är faktiskt en bra fråga. /Fru Maxa Allt - som inte kan logga in på makens blogg så får svara "anonymt" :-)

    SvaraRadera
  12. Välkommen hit Fru Maxa Allt!

    Vi har ju onekligen en hel del gemensamt och vi tittar inom er blogg med jämna mellanrum (Fru Avfart Frihet har för övrigt samma inloggningsbekymmer som du).

    Vår bekantsskapskrets har vad vi kan se inte några större ekonomiska problem och de verkar inte heller göra helt galna val (i våra ögon). Så det är inte därför vi inte pratar om pengar. Det måste vara någon annan anledning i vårt fall.

    När jag läser din kommentar börjar jag undra kring de som du menar har gjort dåliga ekonomiska val. Vet de ens om att det faktiskt gjort ett val? Eller har det "bara blivit så"? Inser de att de sitter fast i ett dåligt ekonomiskt beteende, men hittar inte ut själva?

    Hur skulle jag själv agera om någon närstående gör det ena ekonomiskt dåliga valet efter det andra. Jag vet faktiskt inte. Samtidigt som man vill hjälpa, vill man inte skapa distans i relationen (eller avsluta den helt). Knepigt! Det hade nog fått bli en avvägning mellan viljan att hjälpa och risken att stöta bort där varje fall är unikt.

    MVH Avfart Frihet

    SvaraRadera
  13. Nej, jag tror att det är just det. Att de inte gjort val utan det har "bara blivit så" för att man mest hängt med och inte haft en plan. Man har tänkt kortsiktigt. Sen när man är där så intalar man sig att nu har man inget val, "det här är min lott i livet" och istället för att fatta ett aktivt beslut och börja jobba på att göra det bättre så låter man det rulla på. Man gör inga ansträngningar för att skaffa sig ett bättre betalt arbete, lägre kostnader, annan livsstil. "Unnar sig" saker för pengar som hade varit bättre att spara och så vidare. Det här är ju inte dåliga ekonomiska val som leder ner i ett fördärv men det hjälper ju onekligen inte heller till det bättre i det långa loppet. Visst försöker vi hjälpa genom att ge generella råd, framförallt kring sparande och investeringar, men det är känsligt. Det är vuxna människor. Jag vet inte själv hur jag hade reagerat om någon kommenterat min livsstil och mina val om jag inte bett dem om deras åsikt.
    Mvh,
    Fru Maxa Allt

    SvaraRadera
  14. Det här är ett fantastiskt intressant ämne, även om jag kommer här och är en månad sen på bollen.

    Jag har tidigare spelat en hel del poker och blev lokalkändis i staden jag bodde i. Inget överdrivet men alla visste vad jag gjorde, att det gick bra och liknande. Jag har aldrig pratat om direkta summor, hur mycket folk än frågade och var nyfikna. Det är något jag är väldigt glad över och den lärdomen tar jag med mig när det kommer till aktier och investeringar.

    Jag pratar gärna om företag, investeringar, sparande och liknande frågor med personer som verkar vara intresserade. Men, precis som med pokern, avstår jag ifrån att prata om hur mycket pengar jag sätter av, hur mycket portföljen är värd och liknande. Jag tycker att det är en bra mellanväg. Det är inte själva pengarna det handlar om, det är allt omkring. Lägg till en ödmjuk framtoning på det så tror jag att det kommer att gå bra med släkt och vänner.

    //Humankapitalisten

    SvaraRadera
    Svar
    1. Kul att du hittat hit och tack för att du delar med dig! Din bakgrund inom poker låter ju onekligen intressant. Har du lärt dig något inom poker som du har kunnat ta med dig ini ditt investerande?

      Mvh Avfart Frihet

      Radera
    2. Även jag är glad över att ha hittat hit, mycket bra blogg!

      Jag tror att vi kan överföra kunskap från många områden i livet till investeringsvärlden men just poker har otroligt många likheter då de båda handlar om pengar, beslutsfattande, psykologi, disciplin och mycket annat. Skulle kunna skriva en halv bok kring området och det är en av anledningar till bloggandet, att kunna konkretisera insikterna med hjälp av skrivandet.

      Fortsatt lycka till med investeringar och bloggandet, det har varit intressant att ta del av hur lurigt det kan vara med omfördelningar och rättvisa.

      //Humankapitalisten

      Radera
    3. Tack för de vänliga orden! Kanske läge att göra slag i saken angående boken; det låter riktigt intressant!

      Mvh Avfart Frihet

      Radera