onsdag 18 januari 2017

Några reflektioner kring vår sparkvot

Sparkvoten är poppis att hålla koll på har jag förstått. Jag är inte heller dummare än att jag begriper att en hög sparkvot hjälper resan till ekonomiskt oberoende i båda ändarna. Dels för att man därmed har mer pengar att investera och dels för att man vänjer sig vid låga levnadsomkostnader (och därmed kan lämna arbetslivet med en mindre pengahög än vad man annars skulle behövt). Trots det har jag inte riktigt kunna ta till mig själva konceptet. Kanske för att man inte behöver vara matematikprofessor för att inse att vår egen sparkvot över månaderna varierar upp och ner på ett sätt som får Blader på Liseberg att kännas som en stilla söndagspromenad på Skansen?

Men jag tänkte att jag skulle ge sparkvoten en någorlunda ärlig chans. Alla siffrorna fanns ju redan där i mitt Excel-ark och kanske blir det vettigare om man tittar över ett helt år? Dessutom råkar vi ju just ha lagt ett år till handlingarna, så varför inte titta på det? Sagt och gjort! Här kommer några reflektioner som dök upp i mellan mina öron under processen:
Variation
Våra inkomster varierar en hel del från månad till månad. Våra utgifter varierar ännu mer från månad till månad. Dessvärre samvarierar de inte. Inte alls, inte ens nära! Under 2016 varierade därmed Familjen Avfart Frihets sparkvot mellan -62% (minus alltså!) och +75%. Slutsatsen är att jag till och med hade mer rätt än jag trodde och att sparkvoten är helt meningslös för oss ur ett månatligt perspektiv. För att sparkvoten ska vara vettig att följa varje månad måste man ha bra mycket jämnare inkomster och utgifter än av vi har och förmodligen någonsin kommer att ha.
Individuell
Oavsett om man mäter sparkvoten på månadsbasis eller årsbasis så får man fram en procentsats (annars har man räknat fundamentalt fel!). Vad säger då den faktiska procentsatsen? För dig som individ säger din sparkvot kanske en del. För alla andra säger din (eller min) sparkvot i princip ingenting. Sparkvoten baseras ju på dina (eller era om du och din partner slått era påsar ihop) inkomster och utgifter. Och dessa beror enbart på dig och ditt liv. Ingen annan lever ditt liv, då du är helt unik! Det finns ju ingen annan med samma förutsättningar när det gäller utbildning, yrkesval, arbetsgivare, kompetens, erfarenhet, bransch, antal barn, barnens ålder, bostadsort, ålder, kön, personlighet och så vidare. Därför är din sparkvot också unik och egentligen bara intressant för dig själv. Och bara om du mäter över tillräckligt stort tidsintervall.
Ska sparkvoten maximeras?
När sparkvoten diskuteras i bloggosfären får jag en stark känsla av att de flesta uttalat eller outtalat anser att ju högre sparkvoten är desto bättre är det. Men det håller jag inte med om. Och egentligen tror jag att ytterst få håller med om det. Till och med de mest extrema av alla extremsparare drar en gräns någonstans på vilka uppoffringar de tycker en sparad krona är värd. Hade de inte varit så hade vi sett ett gäng mångmiljonärer bo i trappuppgångar och på parkbänkar för att spara in på boendekostnaderna eller sköta sin hygien och klädtvätt i stadsparksdammen för att spara in på el. Men det gör vi ju inte, eller hur? Alltså ska sparkvoten inte maximeras, men väl optimeras. Och var den optimala sparkvoten är, är ju också individuellt då det helt beror på din situation och dina värderingar. Den kan vara 10%, den kan vara 80%. Båda kan vara lika rätt.
Vår sparkvot – är den ”bra”?
Nu har jag snart skrivit ett helt inlägg om sparkvot i allmänhet och vår sparkvot i synnerhet. Trots det har jag lyckats undvika att nämna vad vår sparkvot faktiskt är. Och jag tänkte faktiskt fortsätta att undvika det, för det är inte speciellt intressant. Knappt för oss och ännu mindre för någon annan. Skulle jag nämna vår sparkvot kommer jag oundvikligen få två huvudtyper av reaktioner. Den ena är ”oj, bra jobbat att kunna spara så mycket!”. Den andra är ”oj, med era inkomster borde ni kunna ha si eller så många procentenheter högre sparkvot!”. Enligt mitt sätt att se på vår sparkvot för 2016 så var den mer eller mindre perfekt för att tillåta oss leva det liv vi ville leva 2016 och ändå investera en avsevärd summa för att på sikt göra oss ekonomiskt oberoende.
Utifrån betraktat är vår sparkvot nog så där lagom svenskt mellanmjölksaktig. Definitivt inte bland de högsta i bloggosfären, men inte heller bland de lägsta. Däremot har vi stenkoll på såväl inkomster som utgifter och de trogna läsarna av bloggen vet att vi har tre prioriterade områden som får kosta pengar. Nej, SKA kosta pengar. Med risk för att bli tjatig upprepar jag att dessa är tid med barnen, resor och bra mat. Under 2016 jobbade vi därför i runda slängar 140 % tillsammans istället för det standardiserade 200 % för att få tid med barnen och varandra samt för att kunna resa på det sätt som vi vill (vi spenderade cirka 10 veckor på resande fot under 2016). Det jag vill ha sagt med detta är att vi väldigt enkelt skulle kunna öka vår sparkvot med kanske 20 procentenheter genom att gå upp i arbetstid och resa mindre. Men det vill vi inte! Och just därför var vår sparkvot för 2016 perfekt för just oss, men troligen inte för någon annan. För vi är, precis som alla andra, unika.

måndag 9 januari 2017

Att sätta mål är inte så lätt som man kan tro

Så här i början av ett nytt år är det ju vanligt att man funderar på året som ligger framför en, att man sätter upp mål för vad man vill åstadkomma (jag gjorde till exempel det här). För egen del har jag dock en kluven inställning till att sätta hårda mål, detta trots att jag under många år jobbat med att just sätta upp mål, följa upp dem och att styra mot dem. Eller kanske just därför? För att jag sett problemen och svårigheterna på nära håll?
Att sätta upp mål kan ha många positiva effekter såsom att man fokuserar sina insatser där de behövs mest, man ser (och kan fira!) sina framsteg och man kan tidigt se om korrigerande åtgärder behövs för att nämna några. De positiva aspekterna av att sätta upp mål är nog ganska väl spridda, så det tänkte jag inte gräva djupare i. Istället tänkte jag titta in på en del risker och svårigheter med att sätta mål. Dessa är dessvärre inte lika spridda.
Men låt mig börja med två universella ”sanningar” om mål och hur de sätts. Den första är ett citat vars ursprung jag inte känner till, men det lyder så här:
”You get what you measure”
Enligt min erfarenhet stämmer detta till fullo och med dessa fem ord sammanfattas hela essensen med mätetal. Såväl positivt som negativt. Det räcker nämligen att du börjar mäta något för att ditt och/eller andras beteende ska ändras. Börjar du mäta tiden du behöver för att mäkta med din normala joggingrunda kommer du automatiskt att försöka springa lite snabbare. Just därför tar jag inte tiden när jag väl lyckas snöra på mig löparskorna eftersom den undermedvetna press jag då sätter på mig gör löpningen till en än större plåga (ja, löpning är dessvärre inte riktigt min grej). Lärdomen är alltså att mätetal ändrar beteenden och det är ju just därför vi vill använda oss av dem. Men det är inte självklart att de ändrar beteenden på det sätt som vi tror eller ens på ett positivt sätt!
Den andra sanningen är att mål ska vara SMARTa, det vill säga att de ska vara satta enligt minnesregeln SMART (och här finns det några olika varianter):
Specific – Målet ska vara konkret och specifikt. Det får inte finnas frågetecken med vad man menar eller vara öppet för tolkning för då blir det meningslöst.
Measureable – Målet måste vara mätbart annars kan man inte veta om man nått målet eller ej.
Agreed – Alla inblandade måste vara överens om att detta är målet vi tillsammans strävar mot. Annars blir det konflikt förr eller senare.
Realistic – Målet måste kunna uppnås annars ger man upp innan man ens startat.
Time limited – Det måste finnas ett slutdatum annars är det risk att målet aldrig nås.
Ja, detta är kanske att karatesparka in vidöppna dörrar som värsta Bruce Lee och det är ju bara till att hålla med om att SMARTa mål är att föredra. Min invändning mot SMART-regeln är inte alls att målen blir dåligt satta. Nej, min invändning är att den kan bidra till att vi sätter fel mål som leder till fel beteenden!
Den kanske största risken med att sätta mål är alltså att vi inte skapar de beteenden vi förväntar oss utan helt andra och dessa kan i värsta fall vara direkt negativa. Låt mig ta ett klassiskt exempel på detta:
I princip alla producerande företag har det tveksamma nöjet att ta emot reklamationer på produkter som av en eller annan anledning är defekta. Bakom varje reklamation finns (minst) en missnöjd kund och dessutom kostar reklamationerna en hel del pengar. Detta inser alla och företagen vill minska antalet reklamationer för att på så sätt öka kundnöjdheten och minska kostnaderna. Av denna anledning mäter väldigt många företag antalet reklamationer. Logiskt, eller hur? Men vilka beteenden skapar då mätetalet ”antal reklamationer”? Förhoppningsvis gör det att företaget tar bort orsakerna till defekterna i produkterna och att nya produkter inte släpps förrän de håller rätt kvalitetsstandard. Men så är det dessvärre långt ifrån alltid. Istället kan det nämligen skapa ett beteende där reklamationer i mycket högre grad avslås, då det är ett mycket enklare sätt att uppnå en minskning i antalet reklamationer. En konsekvens blir då istället en minskad kundnöjdhet (nu får kunden inte ens kompensation för den defekta produkten) och på sikt kommer företaget att tappa kunder. Att mäta antalet reklamationer och sätta mål på färre reklamationer är alltså högst tveksamt och en del företag går nu ifrån detta av just denna anledning.
Ett tangerande problem till reklamationsexemplet ovan är vi tenderar att mäta det vi kan mäta och inte det som egentligen är intressant och viktigt. I exemplet mäts antalet reklamationer då det är mycket enklare att mäta än det man egentligen är intresserad av, nämligen kundnöjdhet (som är svårt att mäta på ett vettigt sätt) och produktkvalitet (som också är svårt att mäta). Detta är ett generellt problem vid sättandet av mål och det är alltför vanligt att vi väljer att mäta enkla saker som tid och pengar under antagandet att det reflekterar det vi egentligen är intresserade av. Men antagandet är fel oftare än vad vi tror. På samma sätt tenderar vi ekonominördar att mäta och sätta mål på utdelningar, depåvärde och liknande. Detta trots att vi egentligen är intresserade av frihet, lycka, glädje och livskvalitet. Men hur mäter man dessa saker?
För att mål ska vara effektiva ska de ju vara specifika (kom ihåg S i SMART), men det innebär samtidigt en risk för suboptimering. Vi kanske sätter upp ett flertal specifika mål som vart och ett kan vara riktigt bra, men vi tenderar att glömma helheten och vårt set av bra mätetal/mål behöver inte alls på ett optimalt sätt driva helheten åt det håll vi vill. Ett annat exempel på suboptimering är att vi blandar ihop kortsiktiga med långsiktiga mål och att vi har svårt att se vilka kortsiktiga mål som egentligen hjälper oss nå det långsiktiga målet. Som exempel kan vi ta vårt långsiktiga mål att bli ekonomiskt oberoende. Ett bra kortsiktigt mål för 2017 skulle i så fall kunna vara ett mål för hur mycket vi ska spara under året (men läs mer kring varför jag inte satt något hårt mål på det här) för det hjälper oss utan tvivel mot vårt långsiktiga mål. Ett annat tänkbart kortsiktigt mål skulle kunna vara hur mycket utdelningar vi får under 2017, men jag tycker att det är högst tveksamt om det är ett lämpligt mål. Höga utdelningar 2017 säger ju inget om vilka passiva inkomster vi kan tänkas ha om 10 eller 20 år. Tvärtom kan en jakt på utdelningar 2017 ha en negativ långsiktig påverkan då det riskerar att driva oss mot långsiktigt felaktiga investeringar. Genom att uppfylla ett kortsiktigt mål kan vi alltså äventyra ett långsiktigt mål om kopplingen mellan de två målen inte är mycket klar. En annan form av suboptimering helt enkelt.
Rätt använt är mål ett riktigt kraftfullt sätt att driva utvecklingen åt det håll man vill, men det finns många fallgropar som man behöver beakta. Men de fallgroparna struntar många allt som oftast i, kanske för att de inte känner till dem? Så sätt gärna upp mål om det hjälper dig på din resa, men tänk igenom dem flera gånger och fundera speciellt på vilket beteende de kommer att skapa. Ställ dig sedan frågan om det beteendet är långsiktigt rätt för dig.

lördag 7 januari 2017

Ekonomisk mognadsgrad

Känner ni till Sparo? Om inte kan jag meddela att bakom Sparo finns det är en lagom satiriskt lagd man som heter Micke Larsson och på sin blogg (länk) skriver han läsvärda och underhållande inlägg och spaningar med ekonomiska förtecken. Jag kan bara uppmana er att kolla in dem. Hur som helst. Häromdagen hamnade Sparo och jag i en intressant diskussion som startade med ett i såväl Sparos som i mina ögon mindre begåvat uttalande av Nordeas ”sparekonom” Ingela Gabrielsson (se Sparos inlägg här). Vår diskussion spårade sedan in (eller spårade ur kanske?) på varför så många svenskar har ett på många sätt märkligt förhållningssätt till sin egen ekonomi. Jag har funderat vidare på detta och som vanligt spretar tankarna åt alla håll och som vanligt försöker jag strukturera dem baserat på tidigare erfarenheter i mitt liv.

I mitt professionella liv är jag van att bedöma olika organisationers, arbetslag eller till och med individers förmåga att lösa en uppgift. Det kan vara allt från hur en organisation bedriver produktutveckling till hur de hanterar reklamationer eller till hur väl medarbetaren Nisse jobbar i Excel. Ofta benämns detta med en organisations eller individs kapabilitet inom ett visst område och nivån på deras kapabilitet kallas ofta deras mognadsgrad. Men kärt barn har många namn och det är mycket möjligt att det finns andra benämningar inom andra branscher.
Det föll därför mig naturligt att använda samma tankesätt kring människors förmåga att hantera sin egen ekonomi. Det finns en uppsjö av metoder att bedöma mognadsgrad, men jag valde att tänka mig enklast möjliga trappa.

Ekonomisk omogen

Delvis ekonomisk omogen

Devis ekonomisk mogen

Ekonomisk mogen





Visst är det förenklat och visst finns det massvis av undantag, men det hjälper åtminstone mig att sortera upp mina tankar.
Låt oss börja med de ekonomiskt omogna. Detta är den grupp av människor som konstant har större utgifter än inkomster, som tar SMS-lån för att betala de gamla SMS-lånen, som har väldigt mycket månad kvar i slutet av lönen, som inte har någon buffert, som känner en stor svart och iskall klump i magen då de tänker på sin ekonomi.
Nästa steg i mognadsprocessen är de delvis ekonomiskt omogna. Till denna grupp hör de som håller utgifter och inkomster i någorlunda balans, de har inga eller få dåliga lån, till och med en liten buffert och kanske ett pyttelitet sparande. Men de har alla sina pengar i vanliga konto på banken, ett lönekonto som de sköter det dagliga ifrån och ett sparkonto med obefintlig ränta. De har höga bolån som de binder för att det känns tryggt.
Den näst högsta mognadsgraden kallar jag delvis ekonomiskt mogna. Denna grupp människor ser till att ha ett överskott i sin ekonomi och de månadssparar eller amorterar. De har en helt ok buffert och de har i huvudsak rörlig ränta på bolånen då de vet att detta långsiktigt är billigast och dessutom tål de en liten räntehöjning. De har insett att det finns mer tillväxt att hämta än den obefintliga räntan på ett vanligt sparkonto, så de investerar i fonder. De går till sin så kallade personlige bankman en gång om året och de gör som han eller hon rekommenderar. Det vill säga att de köper strukturerade bankprodukter och dyra (och dåliga) aktiefonder, vilket innebär att de enda som blir rika är bankerna.
Till sist har vi de ekonomisk mogna och dessa behöver jag nog inte beskriva så noga då de flesta som läser här förmodligen tillhör den kategorin. Men detta är de människor som har stenkoll på ränta-på-ränta effekten och börsen historisk avkastning, de har ett mycket högt månadssparande som de investerar på olika sätt som alla utesluter att banken är den som blir rikast. På tal om banker så har de lämnat de gamla storbankerna och huserar vilt hos Avanza eller Nordnet. Dessvärre har de ofta också det gemensamt att de ofta i raljerande och förlöjligande ordalag benämner de med lägre ekonomisk mognadsgrad och det gäller även mig själv.
Vad är det då som avgör vilken mognadsgrad någon individ når? Ja, till att börja med tror jag att de allra flesta föds in på en nivå. Är ens föräldrar på en viss nivå ska det väldigt mycket till för att man inte själv ska hamna på samma nivå. Det krävs i princip att det finns någon annan stark förebild som introducerar en till en högre nivå. För gudarna ska veta att skolan, bankerna och media inte gör mycket för att förbättra möjligheterna att öka mognadsgraden.
Vi som är lite mer ekonomiskt mogna tar ofta det vi vet och inser som självklart. Och i viss mån på den allra mest basala nivå tycker jag nog att det borde vara de. Som att inte göra av med mer pengar som man drar in till exempel. Men i många andra fall är det inte alls självklart! Vet du inget annat så är det inte heller lätt att ändra på sig av egen kraft. Det är inte lätt att lära sig att spela fiol om man inte ens vet att det finns en konstig grej med strängar på som kallas fiol.  
Det stora felet vi ofta gör när vi pratat ekonomi med någon med lägre mognadsgrad är att vi utgår från oss själva och vår egen mognadsgrad. Då blir det helt fel! Vi måste utgå från den andres mognadsgrad annars riskera vi att få direkt motsatt effekt än vad vi egentligen avser. Att exempelvis prata passiv kontra aktiv fondförvaltningen eller skillnaden mellan Handelsbankens A- och B-aktier med någon som inte har någon buffert och än mindre något månadssparande får berget den personen ska bestiga att växa och växa istället för att krympa.
I mina ögon faller ett stort ansvar på skola och media (storbankerna har jag gett upp för länge sedan, det ligger nämligen inte i deras intresse) för att öka den ekonomiska mognaden. Jag tycker också att det ligger ett litet ansvar på oss som haft lyckan att nå en vettig ekonomisk mognad. Och här hjälper det inte att använda raljerande ordalag, utan istället bör vi försöka sätta oss in i den andra personens mognad och anpassa vårt budskap till den mognadsgraden så att vi på så sätt kan hjälpa vederbörande att öka sin mognadsgrad ett litet steg i taget.

torsdag 5 januari 2017

Nej, nu tittar vi framåt - Mot 2017

Nu när 2016 är lagt till handlingarna är det hög tid att titta framåt, fram emot det orörda och spännande året som tydligen ska vara nummer 2017 i ordningen.

Jag är egentligen en ganska varm anhängare av att sätta upp mål, men efter många års erfarenhet av att sätta mål i min professionella verksamhet vet jag också att det där med att sätta kortsiktiga mål för att nå ett långsiktigt större mål är riktigt svårt. Risken att man suboptimerar är nämligen högst påtaglig. Alltså kommer jag inte sätta några ”hårda” ekonomiska mål för 2017, men det hindrar ju inte mig från att försöka titta in i min dammiga spåkula för att prognostisera vår privatekonomiska framtid och eventuellt landa in i några lösare ambitioner för 2017.

Sparande
Detta är ju ett område med hög egen påverkansgrad och risken för suboptimeringen som jag nämnde ovan är ju obefintlig. Vårt långsiktiga mål är ju att bli ekonomiskt oberoende och ett högt sparande lär ju på intet sätt äventyra det målet. Tvärtom! Trots det sätter jag inget hårt mål med en specifik summa. Varför? Jo, eftersom balansen mellan det långsiktiga målet och njutningen här och nu är för viktig. Jag vill inte hamna i en situation där vi kommer i konflikt med oss själva. Till exempel känna skuld för att vårt sparande ”blir lidande” för att vi väljer att åka till Medelhavet under höstlovet. Eller så vill jag inte känna att livet är torftigt för att vi, på grund av sparandet, inte åkte till Medelhavet under höstlovet.

Under 2016 sparande vi 288 tkr, vilket i min värld är en hyfsad hög med pengar. Men om jag tittar in på vad vi kan förvänta oss för inkomster och utgifter under 2017 så ser det faktiskt ut som om vi skulle kunna slå siffran från 2016 med marginal. Låt oss börja med inkomsterna där jag ser flera anledningar till att de bör bli högre under 2017 än under 2016.

Ett prioriterat område för oss är tid med barnen och vi har därför under 2016 jobbat cirka 160% tillsammans (egentligen klart mindre eftersom varit lediga cirka 11-12 veckor för resor). I takt med att barnen blir större får de ett allt större behov av att tillbringa tid med sina egna kompisar och utan oss föräldrar. Alltså kommer vi från och med nu gå upp till cirka 180% i arbetstid, vilket ju lär märkas i lönekuvertet. Utöver detta så har Fru Avfart Frihet fått en liten löneökning och kommer dessutom få en engångsutbetalning på i runda slängar en månadslön nån gång i början av året. Trevligt! För egen del har min arbetsgivare beslutat att öka på min bonus med några procentenheter. Egentlig tycker jag inte alls om dessa bonussystem (läs mer här), men om de nu envisas med att ge mig pengar så får de väl göra det. De vet vad jag tycker.

Även utgiftssidan ser ut att bli något bättre under 2017 än under 2016 om inget oförutsett av större karaktär inträffar (att värmepannan eller bilen totalhavererar till exempel). Första anledningen till detta är att vi hade taskig periodisering av våra kostnader 2016. Ett byte av kreditkort vid årsskiftet gjorde att en del kostnader för 2015 hamnade på 2016 och dessutom har vi redan under 2016 betalat flygbiljetterna för sommarens äventyr i Sydostasien. En annan aspekt är att vi kommer betala cirka 2 000 kr/mån mindre till CSN under 2017 beroende på att vi var föräldralediga och hade låg inkomst för ett par år sedan. Ja, jag vet att det egentligen inte är att betrakta som en utgift utan som amortering eller tvångssparande. Men jag har inte räknat betalningarna till CSN som sparande tidigare och därmed blir det cirka 2 000 kr/mån över till att mata pengamaskinen med.

Summa summarum lär vi väl komma en bra bit över 300 tkr i sparande under 2017, kanske till och med runt 350 tkr om vi har lite tur. Och det är ju pengar det med som min favoritbloggare Chansar Mest skulle ha sagt.

Aktieutdelningar
Under 2016 fick vi cirka 2 700 kr i aktieutdelningar, vilket måste betraktas som tämligen värdelöst om man betänker att vår portfölj är värd runt 1,2 miljoner. Detta beror på att vi styrde om till aktier (från passiva indexplaceringar) först under slutet av den svenska utdelningssäsongen 2016. Under 2017 kommer cirka 30% av våra investerbara tillgångar ligga i aktier och jag räknar med att vi kommer att få cirka 16 000 kr i utdelningar. Men inte heller här sätter jag något hårt mål. Anledningen till detta är att jag inte vill jaga utdelningar 2017 eftersom det riskerar att driva mig mot kortsiktiga investeringar med hög utdelning och det behöver ju inte alls vara i samklang med vårt långsiktiga mål. Ett exempel: För att kortsiktigt maximera utdelningarna bör man ju investera uteslutande i preffar, telecom och liknande, men det tror jag inte är det effektivaste sättet att nå vårt långsiktiga mål.

Portföljvärde
Jag har inte en aning om vad som kommer att hända på börsen 2017, men oavsett åt vilket håll det går så lär det bli en skakig resa. Kanske framförallt på grund av en hel del politiska frågetecken. Hur blir det egentligen med herr Trump som högsta hönset? Hur påverkar valen i Europa börsklimatet? Ja, jag har inte en susning och ur ett privatekonomiskt perspektiv bryr jag mig egentligen inte nämnvärt. Vi kommer fortsätta att spara, investera, spara, investera, spara, investera. Antingen stiger portföljvärdet och då är det ju trevligt, eller så sjunker det och då får man glädja sig åt att få handla lite billigare.

Men om vi antar att börsen presterar sina genomsnittliga 8%, att vi lyckas prestera som index och att vi sparar som vi tänkt oss. Ja, i så fall skulle vi landa på ett portföljvärde nånstans i krokarna kring 1,65 miljoner. Men där är väl cirka 1,65 miljoner ”om” i det resonemanget, så det mest troliga är väl att vi hamnar nån helt annanstans. Var står skrivet i stjärnorna.

Med hopp om ett strålande 2017 för er alla!

Avfart Frihet

tisdag 3 januari 2017

2016 - En ekonomisk nystart

Det känns smått surrealistiskt att tänka att det redan gått ett helt år sedan vi satte upp vårt långsiktiga ekonomiska mål och därmed på allvar beslutade att få ordentlig styr på vår privatekonomiska skuta. 2016 blev alltså något av en ekonomisk nystart för Familjen Avfart Frihet. Det har varit ett på många sätt omvälvande år i vår personliga utveckling och vi har lärt oss massvis under resan. Om investeringar och om sparande, men kanske framförallt om oss själva. Nu är det helt enkelt dags att ta en titt på året som gick.

Sparande
Vi är inga extrema sparare som en del av de så kallade ”snålbloggarna” som finns i bloggosfären. Jag kan på många sätt imponeras av deras disciplin och kompromisslösa inställning, men vi kom tidigt fram till att det inte är den väg som vi vill gå. Den väg vi istället valt handlar om att minimera de tråkiga kostnaderna, de kostnader som tar energi och livsglädje ur vårt liv (som bolåneräntor, försäkringar, el och värme för att nämna några). Men de roliga kostnaderna, de kostnader som ger oss energi, livsglädje och njutning vill vi definitivt inte minimera. Men gärna optimera.

Vi prioriterar tre områden som ger oss energi och livsglädje och som vi gärna spenderar pengar på:
  1. Tid med barnen – Våra barn är fotfarande ganska små och vi vill kunna spendera tid med dem nu, då denna tid aldrig kommer att komma tillbaka. Jag har flera gånger hört kommentarer av typen ”jag önskar att jag var mer närvarande när barnen var små”, men det motsatta (”jag skulle ha jobbat mer när barnen var små”) har jag än så länge aldrig fått höra. Vi har därför valt att gå ner i arbetstid och dessutom ser vi till att ha långa sommarledigheter och andra lov med barnen. På bekostnad av utebliven inkomst så klart.
  2. Resor – Vi reser mycket och långt, men vi gör det väldigt kostnadseffektivt. Detta är vårt livselixir, det ger oss energi och livslust, det ger oss fantastiska upplevelser av natur och kultur. Resor kompromissar vi helt enkelt inte med.
  3. Mat och dryck – Vi älskar god mat och dryck och väljer därför att spendera en del pengar på mat som vi tycker är bra och god. Det innebär inte att vi äter oxfilé var och varannan dag. Tvärtom faktiskt. Men vi äter bra mat lagad från grunden med bra råvaror.
Trots att vi medvetet lever lite ”slösaktigt” på dessa tre områden lyckades vi under 2016 spara en ganska bra slant, knappt 288 tkr närmre bestämt. Detta trots att vi hade ganska taskig periodisering av våra kostnader under både inledningen och slutet av 2016. 288 tkr är en summa som vi är ganska nöjda med, men vi ser också potential att nå en högre summa under 2017.

Portföljutveckling
När vi för ett år sedan la upp riktlinjerna för vår mer uppstyrda ekonomiska tillvaro och våra nya portföljer så hade det föregåtts av ett halvår av intensiva studier kring diverse investeringar och hur man bygger en pengarmaskin. Vi valde att börja med passiva investeringar i aktieindexfonder, med en tanke att på sikt övergå till aktier. Men det kliade ordentligt i fingrarna och ”på sikt” visades sig därför komma ganska fort, för redan i slutet av mars i år köpte vi våra första aktier. Sedan dess har vi flyttat över alltmer kapital till aktier och nu fattas det inte mycket förrän vår aktieportfölj är lika stor som fondportföljen.

Jag tänkte inte nämna speciellt mycket kring börsens utveckling i stort eftersom jag förutsätter att ni alla redan har koll på allt inklusive Brexit och Trumps något överraskande viktoria samt hur det inte alls påverkade börsen som mer eller mindre alla så kallade "experter" trodde. Däremot kan jag ju reflektera över hur våra egna portföljer utvecklade sig, men det är lite smålurigt att få fram de exakta siffrorna då 2016 varit ett år av omstrukturering av våra portföljer. Först körde vi ju indexinvesteringar, för att sedan addera aktier och sen valde vi att plocka bort barnen egna pengar ur ekvationen (läs mer om det här). Men totalt sett gick det ju riktigt bra då vi noterade +15,3% om vi slår samman samtliga portföljer, vilket vi är klart nöjda med. Speciellt med tanke på att vi hade en hel del räntefonder under första halvan av året. Bryter vi ner det i lite mer detalj ser vi att vår aktieportfölj presterade ca 1%-enhet lägre än SIX30RI, vilket troligen beror på att vi inte är så exponerade mot bank som ju gick riktigt starkt under slutet av året. Utdelningarna nådde inte mer än cirka 2 700 kr och det beror på att vi inte på allvar började styra om våra investeringar mot aktier förrän efter den svenska utdelningssäsongen.

Tittar vi på fondportföljen så ser vi att våra Europafonder var den sämsta investeringen med +2,9%. I andra änden av skalan hittar vi våra globala fonder och våra USA-fonder som noterades runt +25%.

Summa summarum ökade våra investerbara tillgångar (dvs. exklusive tillgångar bundet i huset och i våra pensioner) med 434 tkr under 2016. Inkluderar vi de tillgångar vi har bundet i huset och i våra tjänstepensioner så kan vi summera våra totala tillgångar till lite drygt 4 miljoner.

Bloggen
Bloggen Avfart Frihet föddes i mitten av april i år och kommer utifrån att jag har ett behov av att få skriva av mig lite då och då. Vi känner också ett behov av att dokumentera vår väg mot vårt långsiktiga mål om ekonomiskt oberoende. Att på kuppen få se att antalet läsare sakta men säkert ökar är givetvis fantastiskt inspirerande, även om läsekretsen fortfarande är långt ifrån de stora drakarna.

Hittills har det hunnit bli 43 inlägg på bloggen vilket ungefär motsvarar ett inlägg var femte dag och tittar jag på statistiken är det helt uppenbart vilken typ av inlägg som ni läsare gillar bäst. Det är nämligen inläggen sticker ut lite, som innehåller lite mer udda ekonomireflektioner. Det mest lästa inlägget under året var ganska typiskt för de inlägg ni verkar gilla bäst, nämligen inlägget ”Öppen eller hemlighetsfull?” (länk). Månadsrapporter och portföljredovisningar i all ära, men riktigt intressant blir det först när man går lite djupare, pillar lite i våra mänskliga beteende, ifrågasätter våra värderingar och så vidare. Problemet är att sådana inlägg är så mycket svårare att skriva, men jag lovar att fortsätt försöka. Inlägg av typen ”idag köpte jag 3 st Investor och 2 st HM” är å andra sidan väldigt enkla att skriva och jag skulle ju kunna börja att skriva sådana inlägg, men de är ju så olidligt tråkigt att både skriva och läsa samt att de inte medför något som helst värde till bloggen. Och eftersom det är min blogg bestämmer jag helt själv, så alltså struntar jag helt enkelt i att skriva såna inlägg. Punkt. Slut.

Övrigt
Jag kommer inte ifrån att nämna vårt huvudintresse resor. Resehöjdpunkten under 2016 var helt klart de två månaderna vi tillbringade Sydostasien. Vi gillade det så mycket att det blir en repris 2017 och flyget är redan bokat och betalt (därav den taskiga periodiseringen av utgifter…). Och för att knyta an till huvudtemat på bloggen, så visst kostar det pengar. Men jag tycker faktiskt inte det är så dyrt, vilket jag redogör för i inlägget ”Det är billigt att resa – om man gör det smart” (länk).

Men den största resan under året har nog trots det varit den mentala. Först när vi under slutet av 2015 nådde insikten att ekonomisk oberoende inte alls är en utopi och sedan hur vi alltmer finner nöje i det enkla. Hur vi alltmer drar oss åt en minimalistisk tillvaro och den sinnesro det ger oss.

Nu ser vi med spänd förväntan fram emot vad 2017 bär med sig. Hur börsåret och våra investeringar kommer att utveckla sig har jag inte en susning om, men en del andra privatekonomiska aspekter kan vi nog förutspå ganska väl. Men dessa får jag lov att återkomma med inom kort.

söndag 1 januari 2017

Månadsrapport - December

2017. Första gången man skriver ett nytt år känns det lite konstigt. Jag får liksom koncentrera mig extra för att vara säker på att det blir rätt. Fingrarna verkar alldeles av sig själva vilja skriva det gamla årtaletet.

När det gamla tagit slut och det nya tar vid finns det flera saker jag vill ta tag i. Jag vill summera och titta framåt. Men det är ju inte bara 2016 som tagit slut. Månaden december är ju också slut. Så jag tänkte börja med att göra en vanlig månadsavstämning. Sen kommer en årssammanställning inom kort och den kommer att följas av framblickanden på 2017 och vad vi kan tänka oss ska hända under året. Utifrån Familjen Avfart Frihets perspektiv då alltså. Men först en månadsrapport: 

Inkomster/utgifter
Vi avslutade året riktigt bra. Inkomsterna landade in som en av de bättre månaderna under året och samtidigt var utgifterna en av det lägsta. Detta trots att det är jul och då är det ju allmänt känt att kulorna rullar extra friskt. Inte för Familjen Avfart Frihet tydligen. Fast å andra sidan gör vi i princip alla inköp med kreditkort, vilket innebär att en del av julinköpen spiller över på januari. Hur som helst kan jag konstatera att vi under december gick knappt 48 tkr plus "på driften" av familjen och det betyder faktiskt att december landar på en hedrande andraplats under 2016.
 
Portföljutveckling
Vi fortsätter att snickra på vår portfölj och har fyllt på i flera av våra innehav under december. Allra mest har vi fyllt på i Nobina då den dippat lite och nu väger Nobina 2,2% i portföljen. Under månaden har vi även sålt av Atlas Copco med bra vinst och så har vi bytt från A- till B-aktier i Handelsbanken. På så sätt har vi numera cirka 3% fler aktier i denna fina bank.

När det gäller utdelningar kan det inte bli enklare och jag klarar av att göra beräkningen utan någon som helst datorkraft eftersom summeringen för december stannar på exakt 0 kr. 

Summerar vi ihop det totala portföljvärdet så hamnar vi på knappt 1,217 miljoner, vilket är ökning med 75,5 tkr jämfört med förra månaden. Städar vi undan nysparandet motsvarar det en ökning med 2,1%.

Vår rena aktieportfölj hamnade direkt i inledningen av december efter index (SIX30RI), men med en bra spurt de allra sista dagarna av året lyckades portföljen kravla sig förbi.
 
Övriga reflektioner 
Nu ser vi med tillförsikt framemot ett nytt spännande år och jag kommer som sagt inom kort att komma med nya inlägg som summerar hela året 2016 och tittar fram emot 2017. Tills dess vill jag avsluta med att önska er alla:

GOTT NYTT ÅR 2017!

MVH Avfart Frihet

lördag 24 december 2016

God Jul!

Juldags morgon är här igen, barnens ögon tindrar av spänd förväntan. Familjen Avfart Frihet drar som sig bör snart iväg för att fira julen ned nära och kära.

Men innan dess vill jag passa på att önska alla läsare en Riktigt God Jul och jag hoppas ni får den jul just ni hoppas på. 
Jag vill också komma med tråkiga förmaningar om att ta det försiktigt till de som ska ut i trafiken. 

2017 knackar på dörren och jag hoppas och tror att det är ett fint år som ligger orört framför oss. Väl mött efter julen igen!

Mvh Avfart Frihet

måndag 19 december 2016

Julstress - Nej, tack!

Det är 24 dagar från det den första luckan i adventskalendern öppnas tills dess den tjocke, skäggige farbrorn bultar på dörren och undrar om det finns några snälla barn i huset. Av nån outgrundlig anledning försöker den mänskliga rasen klämma in alla möjliga och omöjliga aktiviteter under dessa 24 dagar. Varför? Vad är det för fel på de andra 341 dagarna?

 

Som ni kanske förstår är jag ingen större fantast av en hel del av det julen bär med sig. Jag gillar adventsljus och adventsstjärnor, och jag gillar att man träffar nära och kära, men i övrigt är jag ganska skeptisk. Det jag är allra mest skeptisk mot är att allt ska göras veckorna innan jul, man hinner ju inte uppskatta det man gör för stunden eftersom man i tanken redan hastar till nästa måste.

 

Några exempel:

 

Julavslutningar och julbord – Vi har ett julbord med våra respektive arbete. Vi har tre barn med julavslutningar i deras respektive skolklasser. Barnens fritidsaktivteter har sina respektive julavslutningar. Det är luciafirande med åtminstone ett av barnen varje år. Varje tillställning är i sig trevlig, men har vi otur blir det upp emot 10 aktiviteter som ska hinnas med innan jul. Då är det inte så kul längre, utan mest jobbigt. Varför inte ha några av dessa tillställningar i början av november eller slutet av januari istället? Då är det ju skittråkigt ändå och jag skulle uppskatta exempelvis en klassfest med barnen oändligt mycket mer. Luciatåg den 27:e januari blir kanske ingen succé, men ni fattar vad jag menar.

 

Julklappar – Alla vuxna i min omgivning inklusive jag själv har alla pinaler de behöver och bra mycket mer därtill. Skulle nån sakna något så köper vederbörande den grejen själva. Om de inte köper den specifika grejen så beror det på att de inte har råd och i så fall är det också långt utanför vår julklappsbudget. Varför då slå knut på sig själv för att hitta på nåt kul när det ändå slutar med en brödrost eller en Alladinask? Vilket utöver att de inte glädjer mottagaren nämnvärt är pengar rakt ut i sjön. Dessutom ska dessa klappar inhandlas under den tid som råkar bli över mellan alla julavslutningar och på ställen så fulla av folk att man behöver svart bälte i karate för att ta sig fram. Som sidospår kring dessa fullproppade köpcenter och som omtanke för de stackare som jobbar där; klassas lyssnandet till jingle-bells åtta timmar om dagen som ett arbetsmiljöproblem? 

 

Visst kan jag också tycka att barnen ska få några klappar (obs, några innebär definitivt inte 43 stycken!), men vuxna emellan tycker jag man ska byta ut klapparna mot gemensam tid. Gå en promenad i skogen, laga och ät god en middag tillsammans, gå på fotboll eller bio, paddla en eftermiddag, gör en cykelutflykt med en god picknickkorg på pakethållaren. Det är bara fantasin som sätter gränserna.

 

Julpynt – Sen måste vi ju klämma in lite tid för julpyntande och helst ska nåt nytt fint julpynt skapas under mer eller mindre konstnärliga former och involvera mer eller mindre ovilliga barn. Varför? Hade jag tyckt att porslinstomtat, julbockar, flörtkulor och piprensare är strålande inredningsdetaljer hade de få stå framme hela året. Men det gör jag ju definitivt inte, så varför då ställa fram dem när jag har några lediga dagar hemma och tvingas se på eländet? Nej, köp några bättre ljusstakar eller stjärnor som lyser upp i mörkret och njut av stämningen de ensamma skapar.

 

Julmat – Jag gillar en hel del av julmaten, men varför gå till såna överdrifter? Man behöver inte 19 olika sorters sill. Köttbullar och prinskorvar äter vi ju vilken tråkig torsdagskväll som helst, varför då även på julafton? Mängden mat blir ofta absurd och sedan måste man äta av den en bra bit in på nästa år och tills den står en upp i halsen. Mitt förslag är att minska antalet rätter på julbordet till hälften. Välj dem du tycker om, tillaga dem med bra råvaror och en ordentlig gnutta kärlek. Gör inte lutfisk, eller nåt annat oätligti, bara för att ”så har vi minsann gjort sedan farmor Asta var barn och så ska vi fortsätta göra”. 

 

Alla dessa exempel och fler därtill (julkort, pepparkaksbak, etc.) leder till att vi moderna människor far fram och tillbaka i en julkarusell som verkar bli värre år för år. Men vill man inte åka med går det faktiskt att hoppa av, åtminstone delvis. Familjen Avfart Frihet skalar år för år bort julstress och nu med en knapp vecka till jul kan Herr & Fru Avfart Frihet, när vi sitter i en var sin soffhörna på kvällarna med en god bok och smuttande på en kopp glögg, lugnt konstatera att det där med julstress bryr vi oss inte så mycket om. Det är en skön känsla och jag kan bara rekommendera er att prova. 

 

Allt som oftast får jag känslan av att själva essensen av julen har gått helt förlorad i kommersens och julstressens kölvatten och det var den poängen jag ville belysa i en gnutta raljerande ordalag. 


Hur har ni det med julstressen?


fredag 16 december 2016

Läsarfråga

Min önskan att få till en dialog med likasinnade var en av de främsta anledningarna till att jag började blogga överhuvudtaget. Jag gillar alltså att få kommentarer och frågor antingen direkt via kommenteringsfältet eller via mail. Senast var det Tobias som ställde flera bra frågor och jag tror att dessa frågor kanske kan vara av intresse för fler och jag känner att svaret jag skrev i kommentaren skulle må bra av att broderas ut lite, vilket jag tänkte göra i detta inlägg. Frågorna lät i sin helhet så här:

 

”Hej, 
Det verkar ju som att börsen är relativt dyr just nu och det finns många osäkerheter omkring i världen, inte minst minusräntan som många länders centralbanker har. 
Om man skall tro den gamla hedge fondförvaltaren Mikael Syding så finns många likheter med it-bubblan. Han spår att inom 2 år kommer det ske en nedgång på 50% på börsen.
Vad jag egentligen vill fråga är hur du ser på börsen nu samt några år framåt, samt är du fullinvesterad och är din plan att vara fullinvesterad hela tiden eller kommer du försöka tajma genom att sälja av lite för att ta lägre risk och ha mer likvider vid en eventuell krasch?
Många frågor på samma gång.
Tack för en bra blogg, men önskar gärna mer frekventa inlägg.
Mvh Tobias”

 

Vårt månadssparande består av två i princip lika stora delar. Den ena delen är ett automatiserat sparande i aktieindexfonder med bra global spridning. Den andra delen är investeringar i svenska aktier där jag varje månad försöker hitta de 2-4 aktierna i vår portfölj (i undantagsfall tar jag in något nytt bolag) som just då känns mest prisvärda. Att hitta prisvärda aktier blir allt svårare i takt med att börsens värdering stiger, som den gjort den senaste tiden, och jag håller med Tobias om att börsen känns ganska dyr just nu. Jag tror också att börsen förr eller senare ska ner en bit, men om det blir en någorlunda stillsam korrigering eller en mer dramatisk krasch vågar jag inte sia om. Jag har inte heller en aning om när detta kan tänkas ske. Så vår strategi är inte att försöka tajma marknaden utan att ligga mer eller mindre fullinvesterade och fortsätta vårt månadssparande på ca 25 tkr i ur och skur. Vi kommer alltså att köpa i uppgång, på toppen, i nedgång och på botten. 

 

Jag anser mig nämligen inte vara kompetent nog att tajma marknaden. När ska man gå ur? Nu? Eller sen? När är då ”sen” och vilka är kriterierna för veta att när ”sen” är? Risken är ju att man missar en trevlig uppgång i väntan på smällen eller korrigeringen (som kommer förr eller senare). Den legendariske investeraren Peter Lynch lär tydligen ha sagt de kloka orden: 

 

”Far more money has been lost by investors preparing for corrections, or trying to anticipate corrections, than has been lost in the corrections themselves”

 

Detta är ett citat som jag har tagit till mig och lever efter. Samtidigt har jag som aktiv investerare inte varit med om någon större krasch (men väl som passiv investerare), så det återstår att se hur jag reagerar då det händer. För det kommer att hända!

 

Alltså kommer vi inte sitta med en massa cash som vi kan pytsa in om (eller när) vi får se en kraftig nedgång. Men däremot har vi ingen belåning på vår portfölj och skulle vi få se en nedgång på sisådär 50% (som Tobias nämner) skulle jag mycket väl kunna tänka mig att dra fram det verktyget ut lådan och kanske belåna portföljen upp till 20%. Så länge börsen befinner sig på de nivåer vi nu ser kommer vi inte att belåna portföljen alls. 

 

Slutligen vill jag tacka Tobias för frågorna och jag hoppas att jag gav honom de svar han sökte.