lördag 24 december 2016

God Jul!

Juldags morgon är här igen, barnens ögon tindrar av spänd förväntan. Familjen Avfart Frihet drar som sig bör snart iväg för att fira julen ned nära och kära.

Men innan dess vill jag passa på att önska alla läsare en Riktigt God Jul och jag hoppas ni får den jul just ni hoppas på. 
Jag vill också komma med tråkiga förmaningar om att ta det försiktigt till de som ska ut i trafiken. 

2017 knackar på dörren och jag hoppas och tror att det är ett fint år som ligger orört framför oss. Väl mött efter julen igen!

Mvh Avfart Frihet

måndag 19 december 2016

Julstress - Nej, tack!

Det är 24 dagar från det den första luckan i adventskalendern öppnas tills dess den tjocke, skäggige farbrorn bultar på dörren och undrar om det finns några snälla barn i huset. Av nån outgrundlig anledning försöker den mänskliga rasen klämma in alla möjliga och omöjliga aktiviteter under dessa 24 dagar. Varför? Vad är det för fel på de andra 341 dagarna?

 

Som ni kanske förstår är jag ingen större fantast av en hel del av det julen bär med sig. Jag gillar adventsljus och adventsstjärnor, och jag gillar att man träffar nära och kära, men i övrigt är jag ganska skeptisk. Det jag är allra mest skeptisk mot är att allt ska göras veckorna innan jul, man hinner ju inte uppskatta det man gör för stunden eftersom man i tanken redan hastar till nästa måste.

 

Några exempel:

 

Julavslutningar och julbord – Vi har ett julbord med våra respektive arbete. Vi har tre barn med julavslutningar i deras respektive skolklasser. Barnens fritidsaktivteter har sina respektive julavslutningar. Det är luciafirande med åtminstone ett av barnen varje år. Varje tillställning är i sig trevlig, men har vi otur blir det upp emot 10 aktiviteter som ska hinnas med innan jul. Då är det inte så kul längre, utan mest jobbigt. Varför inte ha några av dessa tillställningar i början av november eller slutet av januari istället? Då är det ju skittråkigt ändå och jag skulle uppskatta exempelvis en klassfest med barnen oändligt mycket mer. Luciatåg den 27:e januari blir kanske ingen succé, men ni fattar vad jag menar.

 

Julklappar – Alla vuxna i min omgivning inklusive jag själv har alla pinaler de behöver och bra mycket mer därtill. Skulle nån sakna något så köper vederbörande den grejen själva. Om de inte köper den specifika grejen så beror det på att de inte har råd och i så fall är det också långt utanför vår julklappsbudget. Varför då slå knut på sig själv för att hitta på nåt kul när det ändå slutar med en brödrost eller en Alladinask? Vilket utöver att de inte glädjer mottagaren nämnvärt är pengar rakt ut i sjön. Dessutom ska dessa klappar inhandlas under den tid som råkar bli över mellan alla julavslutningar och på ställen så fulla av folk att man behöver svart bälte i karate för att ta sig fram. Som sidospår kring dessa fullproppade köpcenter och som omtanke för de stackare som jobbar där; klassas lyssnandet till jingle-bells åtta timmar om dagen som ett arbetsmiljöproblem? 

 

Visst kan jag också tycka att barnen ska få några klappar (obs, några innebär definitivt inte 43 stycken!), men vuxna emellan tycker jag man ska byta ut klapparna mot gemensam tid. Gå en promenad i skogen, laga och ät god en middag tillsammans, gå på fotboll eller bio, paddla en eftermiddag, gör en cykelutflykt med en god picknickkorg på pakethållaren. Det är bara fantasin som sätter gränserna.

 

Julpynt – Sen måste vi ju klämma in lite tid för julpyntande och helst ska nåt nytt fint julpynt skapas under mer eller mindre konstnärliga former och involvera mer eller mindre ovilliga barn. Varför? Hade jag tyckt att porslinstomtat, julbockar, flörtkulor och piprensare är strålande inredningsdetaljer hade de få stå framme hela året. Men det gör jag ju definitivt inte, så varför då ställa fram dem när jag har några lediga dagar hemma och tvingas se på eländet? Nej, köp några bättre ljusstakar eller stjärnor som lyser upp i mörkret och njut av stämningen de ensamma skapar.

 

Julmat – Jag gillar en hel del av julmaten, men varför gå till såna överdrifter? Man behöver inte 19 olika sorters sill. Köttbullar och prinskorvar äter vi ju vilken tråkig torsdagskväll som helst, varför då även på julafton? Mängden mat blir ofta absurd och sedan måste man äta av den en bra bit in på nästa år och tills den står en upp i halsen. Mitt förslag är att minska antalet rätter på julbordet till hälften. Välj dem du tycker om, tillaga dem med bra råvaror och en ordentlig gnutta kärlek. Gör inte lutfisk, eller nåt annat oätligti, bara för att ”så har vi minsann gjort sedan farmor Asta var barn och så ska vi fortsätta göra”. 

 

Alla dessa exempel och fler därtill (julkort, pepparkaksbak, etc.) leder till att vi moderna människor far fram och tillbaka i en julkarusell som verkar bli värre år för år. Men vill man inte åka med går det faktiskt att hoppa av, åtminstone delvis. Familjen Avfart Frihet skalar år för år bort julstress och nu med en knapp vecka till jul kan Herr & Fru Avfart Frihet, när vi sitter i en var sin soffhörna på kvällarna med en god bok och smuttande på en kopp glögg, lugnt konstatera att det där med julstress bryr vi oss inte så mycket om. Det är en skön känsla och jag kan bara rekommendera er att prova. 

 

Allt som oftast får jag känslan av att själva essensen av julen har gått helt förlorad i kommersens och julstressens kölvatten och det var den poängen jag ville belysa i en gnutta raljerande ordalag. 


Hur har ni det med julstressen?


fredag 16 december 2016

Läsarfråga

Min önskan att få till en dialog med likasinnade var en av de främsta anledningarna till att jag började blogga överhuvudtaget. Jag gillar alltså att få kommentarer och frågor antingen direkt via kommenteringsfältet eller via mail. Senast var det Tobias som ställde flera bra frågor och jag tror att dessa frågor kanske kan vara av intresse för fler och jag känner att svaret jag skrev i kommentaren skulle må bra av att broderas ut lite, vilket jag tänkte göra i detta inlägg. Frågorna lät i sin helhet så här:

 

”Hej, 
Det verkar ju som att börsen är relativt dyr just nu och det finns många osäkerheter omkring i världen, inte minst minusräntan som många länders centralbanker har. 
Om man skall tro den gamla hedge fondförvaltaren Mikael Syding så finns många likheter med it-bubblan. Han spår att inom 2 år kommer det ske en nedgång på 50% på börsen.
Vad jag egentligen vill fråga är hur du ser på börsen nu samt några år framåt, samt är du fullinvesterad och är din plan att vara fullinvesterad hela tiden eller kommer du försöka tajma genom att sälja av lite för att ta lägre risk och ha mer likvider vid en eventuell krasch?
Många frågor på samma gång.
Tack för en bra blogg, men önskar gärna mer frekventa inlägg.
Mvh Tobias”

 

Vårt månadssparande består av två i princip lika stora delar. Den ena delen är ett automatiserat sparande i aktieindexfonder med bra global spridning. Den andra delen är investeringar i svenska aktier där jag varje månad försöker hitta de 2-4 aktierna i vår portfölj (i undantagsfall tar jag in något nytt bolag) som just då känns mest prisvärda. Att hitta prisvärda aktier blir allt svårare i takt med att börsens värdering stiger, som den gjort den senaste tiden, och jag håller med Tobias om att börsen känns ganska dyr just nu. Jag tror också att börsen förr eller senare ska ner en bit, men om det blir en någorlunda stillsam korrigering eller en mer dramatisk krasch vågar jag inte sia om. Jag har inte heller en aning om när detta kan tänkas ske. Så vår strategi är inte att försöka tajma marknaden utan att ligga mer eller mindre fullinvesterade och fortsätta vårt månadssparande på ca 25 tkr i ur och skur. Vi kommer alltså att köpa i uppgång, på toppen, i nedgång och på botten. 

 

Jag anser mig nämligen inte vara kompetent nog att tajma marknaden. När ska man gå ur? Nu? Eller sen? När är då ”sen” och vilka är kriterierna för veta att när ”sen” är? Risken är ju att man missar en trevlig uppgång i väntan på smällen eller korrigeringen (som kommer förr eller senare). Den legendariske investeraren Peter Lynch lär tydligen ha sagt de kloka orden: 

 

”Far more money has been lost by investors preparing for corrections, or trying to anticipate corrections, than has been lost in the corrections themselves”

 

Detta är ett citat som jag har tagit till mig och lever efter. Samtidigt har jag som aktiv investerare inte varit med om någon större krasch (men väl som passiv investerare), så det återstår att se hur jag reagerar då det händer. För det kommer att hända!

 

Alltså kommer vi inte sitta med en massa cash som vi kan pytsa in om (eller när) vi får se en kraftig nedgång. Men däremot har vi ingen belåning på vår portfölj och skulle vi få se en nedgång på sisådär 50% (som Tobias nämner) skulle jag mycket väl kunna tänka mig att dra fram det verktyget ut lådan och kanske belåna portföljen upp till 20%. Så länge börsen befinner sig på de nivåer vi nu ser kommer vi inte att belåna portföljen alls. 

 

Slutligen vill jag tacka Tobias för frågorna och jag hoppas att jag gav honom de svar han sökte.

måndag 12 december 2016

Finlir i portföljen

Jag har gjort något ovanligt. Jag har nämligen sålt aktier och det händer sannerligen inte varje dag. Men efter lite funderande kom jag fram till att vi borde göra ett par mindre och odramatiska justeringar i portföljen.

 

Prisförhållandet mellan A- och B-aktier kan ju variera över tiden och Slimis var den första i bloggosfären som uppmärksammade mig på att det kan vara smart att utnyttja detta faktum. Och eftersom vi har Handelsbanken i portföljen har jag funderat på om det är värt besväret att byta från A-aktier till B-aktier. Idag var skillnaden 4 kr mellan aktierna (eller 3%) och då slog jag till och bytte ut hela innehavet till B-aktier. Vårt innehav i Handelsbanken är inte speciellt stort så efter courtage blev det ”bara” några hundralappar i vinst. Fast jag återinvesterade förstås vinsten, så nu har vi cirka 3% fler aktier i Handelsbanken och utdelningen till våren blir också cirka 3% högre. Med tanke på att bytet bara tog nån minut att genomföra så blev det ju en hyfsad timpeng. Ändrar sig förhållandet mellan A- och B-aktie kommer jag att byta tillbaka.

 

Den andra justeringen är att jag sålde vårt lilla innehav i Atlas Copco. Jag gillar Atlas Copco och aktien var ett av mina första köp när jag började bygga upp portföljen i våras. Ganska snart efter vårt inköp började aktien klättra och det ordentligt. När jag sålde gjorde vi en vinst på drygt 35% exklusive utdelning och jag ser helt enkelt ingen större uppsida för aktien på dagens nivåer. Så jag tackar alltså Atlas Copco för denna gång. Jag tror nog att aktien kommer att leta sig in i vår portfölj nån gång igen, men innan dess får aktien helt enkelt komma ner till mer aptitliga nivåer. Fast egentligen finns den ju faktiskt kvar i vår portfölj via Investor som är vårt största innehav och det är en faktor som gjorde säljbeslutet betydligt enklare.

 

Vad jag gjorde med pengarna? Jo, jag köpte en skvätt Akelius pref och en knippe Nobina.

onsdag 7 december 2016

Portföljuppdatering

Äntligen!

Gert Fylking har hittat på många märkliga saker i sitt liv, men hans beryktade "Äntligen" vid annonseringen av nobelpristagen i litteratur tyckte jag var riktigt kul. Så därför snor jag helt sonika hans utrop: Äntligen!

Jag har nämligen äntligen kommit loss med att uppdatera vår portföljsida här på bloggen och du hittar den här eller så klickar du helt enkelt på "Vår portfölj" i menyn.

Detta är första gången jag publicerar våra aktieinnehav i detalj och det finns en anledningar till att jag dröjt tills nu. Vår aktieportfölj har varit och är fortfarande i sin linda. Och det är först nu som den börjar likna den bild jag har i mitt lilla huvud. Men det finns mycket kvar att göra med portföljen innan jag börjar känna mig nöjd. Eller tja... helt nöjd lär jag ju aldrig bli. Framförallt ska den ju bli betydligt större...

Så nu är jag spänd på att få veta vad ni tycker?

söndag 4 december 2016

Månadsrapport - November

Jaha, då var vi snart där igen. Jul. I år igen. Jag är egentligen ingen stor fantast av julen, men visst erkänner jag att det är lite trevligt med alla adventsljus och adventsstjärnor som lyser upp i mörkret. Vi har år för år lyckats skala bort allt mer av julhetsen ur vårt liv och vi har dessutom lyckats få våra familjer att dra ner kraftigt på julklapparna, så för vår del är det faktiskt inte mycket till julstress. Skönt! Ännu ett bra exempel på vad en något minimalistisk och enkel livsföring kan medföra.

Men det återstår ännu ett några veckor innan frossande i julmat och andra mer eller mindre vettiga jultraditioner kickar in på allvar. Då kan det vara skönt att tänka på något annat en stund; som exempelvis hur vår ekonomi utvecklat sig under november. 
 
Inkomster/utgifter
På inkomstsidan blev november en riktig mellanmjölksmånad. Våra vanliga löner trillande som vanligt in och ingenting stack ut och något håll. Så den sidan av ekvationen lämnar vi snabbt därhän för att istället kolla in utgiftssidan. Och det är dessutom mycket roligare då våra utgifter under november var riktigt låga. Lägsta utgiftmånaden på hela året faktiskt, men då har vi fuskat lite. Under oktober tankade vi nämligen in lite pengar i förskott på ett av våra kreditkortskonto. Detta för att inte åka på onödiga uttagsavgifter under vår semester på novemberlovet. Vi betalde alltså lite av våra utgifter för november redan i oktober. Detta gör att vi gick drygt 40 tkr plus i november och det är pengar som redan är satta i arbete.
 
Portföljutveckling
Läsare med gott minne vet att vi sakta men säkert håller på att flytta pengar från räntefonder och sparkonto till aktier. Detta har fortsatt under november och vi har bland annat fyllt på i Castellum, Investor, Axfood, ENEA och Beijer Alma. Dessutom passade vi på att ta in Scandi Standard i portföljen när den tappade ordentligt i och med fågelinfluensan. Dessvärre tillhör fågelinfluensan den branschen och Scandi Standard är knappast ett sämre bolag för att influensan bröt ut just nu och med den långsiktighet vi har är jag helt övertygad om att de kommer repa sig finfint.

När det gäller utdelningar så är det en ganska trist historia för familjen Avfart Frihet under november och vi fick bra några småskvättar från Atlas Copco och Akelius pref, eftersom det är små innehav. Visst är det kul att få utdelningarna hyfsat jämnt spritt över året, men tidpunkten för utdelningen är inget som jag lägger någon som helst vikt vid då jag väljer vilka bolag vi ska investera i.
 
Summerar vi ihop det totala portföljvärdet så hamnar vi på knappt 1,142 miljoner, vilket är ökning med 77 tkr jämfört med förra månaden. Städar vi undan nysparandet motsvarar det en ökning med 3,5%. Detta trots att vår rena aktieportfölj gick knackigt under november, då den presterade 1,4% sämre än SIX30RI. Däremot gick flera av våra aktieindexfonder riktigt bra.
 
Övriga reflektioner 
Nu har vi bara några få veckor kvar innan vi kan avsluta första året på vår resa mot ekonomisk frihet. Tiden har gått väldigt fort och om man fundera lite kring det kan jag inte annat än förvånas över hur mycket vi lärt oss och vilken utveckling vi fått se i vårt liv. Dessutom ser jag med tillförsikt fram emot först en trevlig jul och sedan en god start på 2017.

måndag 14 november 2016

Skillnaden mellan pris och värdering gäller inte bara för värdepapper

För oss som är intresserade av ekonomi i allmänhet och investeringar i synnerhet är det inget konstigt att det är skillnad mellan ett värdepappers pris och dess värde. Det är tvärtom i många fall det vi letar efter för att på så sätt kunna göra en bra investering. Vi ser skillnaden mellan pris och värdering som den naturligaste sak i världen. När det gäller värdepapper alltså. 


Därför blir jag lika förvånad varje gång jag i bloggosfären (oftast bland läsarkommentarerna) läser tvärsäkra påståenden som ifrågasätter om nån är vid sunda vätskor bara för att vederbörande valt ett alternativ som är dyrare än vad som går att hitta nån annanstans. Det kan gälla vad som helst, men nu senast var det restaurangbesök som var på tapeten (igen). Helt plötsligt glömmer man bort att skillnaden mellan värdering och pris gäller för alla varor och tjänster, inte bara värdepapper. 


Det intressanta är ju sen att alla gör olika värderingar och inget är fel så länge man är medveten om att det är just en värdering man gör. Jag har mina värderingar och ni har era. Ibland är de snarlika och ibland är det milsvid skillnad. Men så länge de är välgrundade, genomtänka och i synk med ens privatekonomi är det helt ok och den ena värderingen är inte mer "rätt" än den andra. 


Låt oss ta några exempel. Jag måste nog köpa en ny cykel inom ett par år. Jag cyklar till jobbet varje dag, men är lyckligt lottad att ha nära till jobbet. Jag behöver en ordentlig cykel, men behöver inga extra krusiduller eller specialgrejor. Jag kan tänka mig att betala fyra-fem tusen kronor, inte mer. Alltså värderar jag mitt behov av cykel till samma summa. Nån annan kanske cyklarpendlar två mil till jobbet och dessutom använder cykeln för långpass varje helg. Denna någon kanske värderar sin cykel till ett belopp som är 5-10 gånger högre än vad jag gör. Vi har helt enkelt olika behov och gör olika värderingar. 


På samma sätt kan jag inte tänka mig att spendera en enda krona på TV-spel, märkesparfym, ljudsystem och annat. Jag begriper helt enkelt inte mig på skillnaden mellan exempelvis en halvtaskig högtalare och en av bra kvalitet. Och märker jag inte någon skillnad är det ju hål i huvudet av mig att betala för den skillnaden, samtidigt som det kan vara helt rätt för någon annan.


Tillbaka till de där restaurangbesöken som har har en enastående förmåga att dyka på ekonomibloggar med jämna mellanrum. Själv älskar jag bra mat och vin. Jag uppskattar skillnaden på bra och mindre bra mat. Därför tycker jag att en middag för 100-150 kr på kvarterskrogen sällan eller aldrig är prisvärd. Jag lagar nästan alltid bättre, godare och billigare middagar hemma. Däremot kan jag nån gång i bland spendera 1000 kr eller mer på en riktigt bra middag, då jag inte kan åstadkomma den upplevelsen själv. Jag tycker vid dessa få tillfälle att 1000 kr eller mer kan vara prisvärt. Jag gör återigen än värdering och tycker upplevelsen är värd det höga priset. Därför tycker jag det är lite tröttsamt att läsa kommentarerna som säger att det är slöseri att äta på restaurang. Visst kan det vara slöseri för dig om du inte uppskattar skillnaden mellan en riktigt bra middag och en korv med mos hos närmaste korvmoj. Men det är inte slöseri för mig. Kan vi inte bara acceptera att vi gör olika värderingar, så att jag kan få njuta av mina restaurangbesök i lugn och ro?

onsdag 9 november 2016

Månadsrapport - Oktober

Detta inlägg ska inte handla om Trump och hans oväntade viktoria i valet. Det mesta är helt enkelt redan skrivet och spekulerat. Dessutom visade börsdagen idag återigen att ingen vet nånting om framtiden så jag fortsätter som ingeting har hänt. Alltså gör jag min månadsrapport i lugn och ro. Och i lugn och ro får man ju gärna intrycket att jag tagit saker och ting eftersom detta är en ordentligt försenad månadsrapport. Men jag anser mig faktiskt ha giltiga skäl, då jag varit bortrest (vilket för övrigt var mycket trevligt!). Hur som helst är det dags nu, så håll i er.
 
Inkomster/utgifter
Oktober gav familjen Avfart Frihet en riktigt bra inkomst, den näst bästa i år faktiskt. Det beror på att det ramlade in en hel del retroaktiv löneökning och en del traktamenten. Trevligt värre! Mindre trevligt var att utgiftsidan sprang iväg ordentligt och vi gick till och med några kronor minus i oktober. Men nu är det faktiskt inte alls så illa som det låter. Inte alls! Det finns nämligen två tydliga anledningar och de är i sig väldigt trevliga. Den första och största är att vi slog till på ett knippe flygbiljetter till sommarens nya äventyr i Asien. Den andra anledningen är att vi valde att förskottsbetala och dessutom stoppa in ytterligare lite pengar på ett av våra kreditkortskonto. Alltså betalade vi en del av novembers utgifter redan i oktober och det kommer vi naturligtvis ha igen när jag skriver nästa månadsrapport.
 
Portföljutveckling
Vi fortsätter att flytta pengar från aktieindexfonder, räntefonder och sparkonto till aktier. Vår aktieportfölj växer alltså stadigt och numera är den värd i runda slängar 240 tkr (eller ca 22% av våra investerbara tillgångar). Det är ganska exakt tio gånger så mycket mer än vad värdet var i början av året. Vi kommer fortsätta med detta och nån gång i början på nästa år kommer vi ha den balans mellan aktier, aktiefonder, räntefonder och kontanter som vi önskar. De aktier vi köpt under månaden är i huvudsak i befintliga innehav såsom HM, Investor, Axfood, Stora Enso och några till. Men vi har även köpt på oss ett hyfsat knippe Castellum som faktiskt är nya i vår väska (tro det eller ej) och mindre poster i Nilörngruppen och Enea.
 
Oktober är en tämligen usel utdelningsmånad för oss och det är endast 157 kr från Telia som ramlat in. Dessvärre ser november och december ut att bli ännu sämre vad det gäller utdelningar, men egentligen spelar det ju ingen roll när utdelningarna kommer. Så länge den kommer...
 
Summerar vi ihop det totala portföljvärdet så hamnar vi på knappt 1,065 miljoner, vilket är en markant sänkning från förra månaden. Men det beror inte på att vi gjort helt usla investeringar utan att vi lyft ut barnens egna pengar från våra barnportföljer (vilket jag skrev om här). Från och med nu kommer vi alltså inte inkludera barnens egna pengar i vårt totala portföljvärde och barnens pengar kommer inte alls att behandlas här på bloggen. Denna separationsövning gör det lite svårt att räkna ut hur vårt totala portföljvärde egentligen utvecklats under månaden och istället konstaterat jag att vår aktieportfölj åtminstone slog SIX30RI, vilket jag naturligtvis är väldigt nöjd med.

 
Övriga reflektioner 
Nu är vi en redan en bra bit in i november och åter igen har jag blivit påmind om varför jag tycker att det är en månad som borde strykas ur kalendern. Det blir mörkare och mörkare, blötare och blötare, kallare och kallare. Men snart får vi tända adventsljusen och då blir det åtminstone lite mysigt.

onsdag 12 oktober 2016

Ombalansering

Mer än hälften av våra investeringsbara tillgångar ligger i aktieindexfonder. En del hos Avanza, men det mesta finns fortfarande hos vår lite trötta storbank. Totalt pratar vi om 8-10 fonder och när vi satte upp nuvarande struktur inklusive månadssparande för sisådär 8-9 månader sedan valde vi göra viktningen geografiskt för att få en vettig riskspridning. Alltså investerade vi lika delar i globalfonder, europafonder, fonder i tillväxtmarknader, USA-fonder och i sverigefonder. Jag inser att vi med den viktningen blir lite tyngre i USA, då 50-60% av globalfonderna är investerade i USA. Men det tyckte jag var helt ok. 

Under dessa 8-9 månader har det hunnit hända en hel del. Den största händelsen i fondsparandet är att vi har avvecklat aktieindexsparandet i sverigefonder helt och istället ersatt det med rena aktieinvesteringar. Men det är inte det jag tänkte diskutera här och nu. Nej, jag tänker istället på ombalansering. 

Häromdagen när jag stökade rundor i barnportföljerna för sortera upp barnens egna pengar från de pengar som vi vill fortsätta att ha beslutsrätten över (se det tidigare inlägget "Gör om, gör rätt") blev behovet av en ombalansering ännu mer uppenbart än vad det redan var. Resultatet blev därmed en översyn och en ombalansering av samtliga fondportföljer.

Behovet av ombalansering uppstår när vissa marknader växer bra mycket mer än andra och viktningen inte längre är vad man beslutat att den ska vara. Plötsligt är riskspridningen inte längre den man önskar. Botemedlet är lika smart som enkelt. Man säljer helt sonika en del av de fonder som gått bra och köper mer av de som gått mindre bra så att viktningen blir den korrekta. Och så börjar man liksom om igen. Detta gör vi en till två gånger om året och det fina i kråksången är att man därmed tvingar sig själv att sälja dyrt och köpa billigt. Något som annars inte är helt lätt att göra. Här spelar nämligen våra små hjärnor oss gärna ett spratt, och vi tenderar istället att köpa dyrt och sälja billigt. 

De senaste 8-9 månaderna har global- och USA-fonderna gått stark med i runda slängar 15% tillväxt. Fonderna i tillväxtmarknaderna har gått ännu bättre med sina 17-18%. Däremot har europafonderna gått ganska knackigt med endast marginell vinst om ens någon alls. Alltså har jag med hjälp av ombalanseringen hämtat hem vinster från de marknader som gått bra och istället investerat dem marknader som förhoppningsvis kommer gå bra i en inte allt för avlägsen framtid.

söndag 9 oktober 2016

Städhjälpens vara eller icke vara

En viktig aspekt under vår resa mot ekonomiskt oberoende är att vi vill nå vårt mål med bibehållen livskvalitet. Livskvalitet innefattar för oss väldigt mycket, men det kanske allra viktigaste för oss är möjligheten att få spendera mycket tid med våra barn. Speciellt nu när de fortfarande är relativt små. Det är av den anledningen som vi har valt att gå ner i arbetstid. Vi jobbar tillsammans cirka 150% istället för de standardiserade 200% plus som gäller när man är ”i karriären”, som vi är. Eller kanske snarare var…

En av grundreglerna för en sund ekonomi är att inte betala andra för att göra sånt man lätt kan göra själv, men detta till trots har vi valt att ha städhjälp. För visst kan vi ju faktiskt städa själva. Vi har diskuterat vår städhjälps vara eller icke vara flera gånger, men har hittills alltid landat i samma slutsats. Nämligen att det bästa för oss är att ha städhjälpen kvar. Låt oss se hur vi tar oss till vår slutsats och tar avstamp i den rent ekonomiska aspekten.

Varannan vecka har vi ett par effektiva städare som tillsammans spenderar 3 timmar med att göra vårt hus skinande rent och däremellan gör vi en lite mindre städning själva. Eftersom städningen har en fast timkostnad och vi själva vet vad vi tjänar i timmen är det enkelt att göra den ekonomiska kalkylen. Det vill säga att gå ner ytterligare i arbetstid och använda dessa ”lediga” timmar till att själva städa huset jämfört med att betala för städhjälp. Det visar sig då, om man antar att proffsstädarna är något lite bättre och effektivare på att städa (det är nog ett rimligt antagande och beräkningen är nog snarast något smickrande för vår städförmåga), att det blir ett ekonomiskt nollsummespel. Ur ett ekonomiskt perspektiv kvittar det alltså om vi betalar för att någon ska städa vårt hus eller om vi går ner i arbetstid för att göra det själva.

Kalkylen ställs naturligtvis på ända om vi accepterar att vi istället för att gå ner i arbetstid ”stjäl” tid från den tid vi spenderar med våra barn för att städa. Men å andra sidan skulle vi då lika gärna kunna öka vår arbetstid motsvarande mängd från 150% och så är vi tillbaka i det ekonomiska nollsummespelet igen. Lite ökad arbetstid hade dessutom gjort att våra arbetsgivare blivit lite gladare.

Kort sagt är ekonomin ingen faktor över huvud taget i vårt beslut kring städhjälpens vara eller icke vara förrän den dagen vi känner att vi har tid över och redan jobbar 200% tillsammans (och därmed inte kan gå upp mer i arbetstid). 

Ett tredje alternativ skulle ju så klart vara att sänka kraven på städningen och acceptera lite fler och lite större dammråttor i hörnen, men det känns inte speciellt lockande för oss. För tillfället fortsätter vi alltså att ha städhjälp eftersom vi inte tycker det är speciellt kul att städa, det ger en lyxig känsla att komma hem till ett nystädat hus, städningen blir bättre genomförd och vi slipper i princip att bry oss. 

Att göra städningen själva skulle alltså inte ge oss något mervärde att tala om, snarare tvärtom. För andra hushållsnära tjänster skulle jag kunna resonera annorlunda. Ett exempel på detta skulle hjälp med läxläsning kunna vara även om RUT inte längre gäller för läxläsning, så vitt jag förstår. Nu är det inte aktuellt för oss ännu, men även när den dagen kommer är det ett område som jag inte vill släppa till någon annan. Detta för att hjälpa våra barn med läxorna ger oss ett mervärde i form av en stärkt relation med våra barn, en bättre insikt om barnens vardag i skolan, en bättre förståelse för hur det går för barnen, tidiga indikationer på om de skulle behöva extra hjälp med något och så vidare. 

Hur resonerar ni kring städhjälp eller andra hushållsnära tjänster?

fredag 7 oktober 2016

Gör om, gör rätt

Redan snart efter vårt första barns födelse drog vi igång med att spara barnbidraget och det fortsatte vi med när barn två och tre gjorde sina respektive entréer. Bra Herr och Fru Avfart Frihet! Vi flyttade därefter vårt barnsparande till ISK ganska snart efter att den sparformen introducerades. Bra igen! 

Men sen kom vår lilla tankevurpa. 

Eftersom vi har en väl utvecklad allergi mot att köpa saker för köpandets skull har vi indoktrinerat våra nära och kära att inte köpa lastbilslass med plastiga leksaker till våra barns födelsedagar och till julaftnar. Vi ber dem istället att köpa någon ordentlig sak och känner de sedan att de vill ge mer, så vänligen ge pengar. På samma sätt har vi själva resonerat. Vi har köpt en del leksaker som presenter, men varit ganska restriktiva. Istället har vi satt in lite pengar på barnens konto. Trots detta känns det ibland som att man vadar i leksaker när man korsar vardagsrummet, men efter mångtaliga besök hos andra familjer med små barn inser vi att leksakshögen i vårt hus nog får betraktas som marginell med dagens mått mätt. Vän av ordning invänder nu med att det är väl inget större fel med detta, snarare tvärtom?  Helt riktigt. Men felet vi gjorde var att under flera år sätta in barnens födelsedagspengar på samma ISK som vi sparade barnbidraget. Alltså blandade vi våra barns egna pengar som de så småningom ska ha beslutanderätt över med de pengar som är tänkta till barnen men som vi fortfarande vill ha beslutsrätten över. Där och då hade vi kort sagt lite otur när vi tänkte…

Nu börjar våra äldsta barn närma sig åldern och mognaden att introduceras till sina egna pengar (utöver de pengar de har i sina plånböcker) och sitt eget sparande. Då blev vi helt enkelt tvungna att reda ut hur mycket pengar som egentligen är barnens egna av den vid det här laget ganska stora summa som våra barnportföljer utgör. Fru Avfart Frihet är, som tur är, utrustad med ett elefantminne kring hur mycket pengar barnen fått vid respektive födelsedag och jul. Så vi gjorde helt enkelt en lista för varje barn och summerade. Sen la vi på lite till för att vara riktigt säkra på att de enda förlorarna på Herr och Fru Avfarts Frihets tankevurpa är just Herr och Fru Avfart Frihet. 

Barnen har nu fått var sitt ISK hos Avanza och där kommer deras egna pengar att investeras. Vår plan är investera hälften i några aktieindexfonder med god global spridning och hälften i svenska aktier. Vi väljer endast svenska aktier då det handlar om små inköp och courtaget blir för högt om vi går utanför Sverige. Vi tänker oss en relativt enkel portfölj med 10-12 klassiska svenska företag med en bra branchspridning. För att locka barnens intresse lite skulle jag vilja krydda med något kul företag som kan tänkas tilltala mindre barn, men jag har inte hittat något klockrent alternativ ännu. Är det någon som har någon bra idé på en aktie som tilltalar barn i lågstadieåldern?

tisdag 4 oktober 2016

Månadsrapport - september

Det är helt fantastiskt vad tiden springer på. Nu är vi redan några dagar in i oktober och hösten har gjort sitt intåg, och idag visade den sig faktiskt från sin allra bästa sida med gnistrande solsken och i morse var det en hel del krisp i luften (vilket är en vacker omskrivning för att berätta att det var vantar och mössa som gällde på cykeln till jobbet...). September var en månad som vi använde till att komma igång på allvar efter sommaren och dessutom har vi försökt utnyttja det vackra vädret till fullo genom att vara ute så mycket som möjligt. Det är väl dessutom en av anledningarna att fokus inte riktigt varit på bloggen. Hur som helst är det hög tid att göra den vanliga månadsavstämningen. 

 

Inkomster/utgifter

Som väntat och beroende på att vi tog av föräldraledighetsdagarna under vår långa ledighet i somras blev inkomsterna låga även under september. På plussidan är dock att Fru Avfart Frihet fick lite retroaktiv löneökning samt att hon gjort ett nytt starkt jobb med försäljning av prylar och pinaler som vi inte använder och behöver. Detta räddar oss med knapp marginal från en bottennotering gällande inkomster under året. Roligare är det då att titta på utgiftssidan eftersom vi lyckats hålla dem riktigt låga, en av de allra lägsta månaderna i år faktiskt. Genom de vanliga matematiska krumbukterna får jag då fram att vi i runda slängar gick 30 tusen plus i september, vilket faktisk med marginal är bättre än vårt genomsnitt. Detta är jag enastående nöjd med då man betänker de relativt låga inkomsterna.

 

Portföljutveckling

Vi fortsätter att flytta pengar från aktieindexfonder till aktier och sakta men säkert håller vi på att minska våra kontanta medel genom att fylla på med fler aktier. Under september har det blivit många små inköp i redan befintliga innehav då jag fyllt på i framförallt HM, Investor, Stora Enso, Axfood och Kinnevik. Detta är en process som kommer fortsätta under resten av året, men det återstår att se om det blir några nya innehav eller om jag bara fyller på i befintliga innehav. 

 

Under september hade Clas Ohlson och AstraZeneca den goda smaken att ge oss lite utdelning. 528 kronor ramlade in på kontot hos Avanza och även om det inte är några jättesummor är det alltid motiverande när utdelningarna kommer. 

 

Summerar vi ihop det totala portföljvärdet så hamnar vi på knappt 1,189 miljoner, vilket är en ökning med drygt 35 tkr. Exkluderar man nysparandet så motsvarar det en ökning på 0,45% under september. Det är ju lite sämre än börsen i stort och är också ett tecken på att vi ligger på för mycket kontanter och ränteindexfonder. Speciellt tydligt blir detta då man betänker att vår aktieportfölj under september presterade endast marginellt sämre än SIX 30RI och vår fondportfölj lika marginellt bättre än DJ World Index

 

Övriga reflektioner 

Redan i månadsrapporten för augusti nämnde jag att vi gjort en liten att-göra-lista, speciellt med avseende på barnsparandet, och av detta har det hittills inte hänt ett smack. Jag skyller på att jag prioriterat annat under det vackra väder som vi haft i september. Men nu när hösten kommit på allvar finns det inga undanflykter längre. 

 

En reflektion kring bloggen, trots att den inte varit så aktiv under september, är att det är betydligt fler läsare och betydligt fler kommentarer då jag skriver om lite mer udda ekonomireflektioner. Som till exempel inlägget Öppen eller hemlighetsfull?” nu senast. Månadsrapporter och portföljredovisningar i all ära, men riktigt intressant blir det först när man går lite djupare, rotar lite våra mänskliga beteende, ifrågasätter våra värderingar och så vidare. Problemet är att sådana inlägg är så mycket svårare att skriva, men jag lovar att fortsätt försöka.

 

Med hopp om en glad höst!

 

Herr Avfart Frihet

 

fredag 2 september 2016

Månadsrapport - augusti

Jaha, då var man tillbaka i gruva igen… Tillbaka i Sverige, tillbaka på jobbet, tillbaka i vardagen och tillbaka i ekorrhjulet. Vår sommar har varit helt fantastisk och våra två månaders ledighet, eller temporära frihet som vi väljer att se det, i sommar har återigen visat för oss att vi är på helt rätt spår. Motivationen att skapa oss ekonomisk frihet är större än någonsin. Men det är otåligheten också. Så låt oss kolla om vi kommit närmre målet under augusti.
 
Inkomster/utgifter
Två månader ledigt är svårt att ordna utan att det påverkar inkomsterna och under augusti kom drygt halva smällen. Resten kommer att komma i september. Eftersom vi har små barn kan vi utnyttja föräldraledighetsdagar till våra långa resor och det gör vi till fullo. Men då våra inkomster ligger en bra bit över taket för föräldrapenningen, så slår föräldraledigheten ganska ordentligt på inkomsterna. Störst effekt blir det när jag tar av lägstanivådagarna som jag gjort denna sommar. Men eftersom jag tjänar lite mer än Fru Avfart Frihet är det av skattetekniska skäl bättre att jag tar lägstanivådagarna och att Fru Avfart Frihet tar de bättre dagarna (de har också ett fint namn, men det glömmer jag alltid…).
 
Utgiftssidan har vi dock i strama tyglar och trots semestern summerar vi augustis utgifter klart under vårt månadsgenomsnitt. Med en dåres envishet fortsätter jag ju att hävda att det INTE är dyrt att resa om man gör det smart. Detta har jag skrivit om flera gånger här på bloggen (se här och här). Med några enkla matematiska övningar får jag då fram att vi i augusti gick drygt 10 tkr plus, vilket är ganska kasst för oss. Vi ligger normalt sett på runt 25 tkr, men orsaken är som sagt inkomstbortfall på grund av föräldraledigheten. Men det var värt varenda krona och jag gör gladligen om det nästa sommar. 
 
Portföljutveckling
Under augusti har vi fortsatt att flytta pengar från aktieindexfonder till aktier och vi håller också på att minska våra kontanta medel genom att fylla på med fler aktier. Det betyder att det blivit ganska många småköp under månaden och framförallt har jag fyllt på i HM, Investor, Handelsbanken, Stora Enso, Kinnevik, ICA och Akelius pref. Men vi har också initierat innehav i Axfood, Claes Ohlsson, Skanska, Nolato och Beijer Alma. Vi ligger fortfarande på mer kontanter och ränteindexfonder än vad jag önskar så vi kommer fortsätta med våra småköp under hösten. Troligen uteslutande i befintliga innehav. 
 
Augusti är en tämligen usel utdelningsmånad för oss än så länge och endast 65 kronor i utdelning från Akelius pref noterades.
 
Summerar vi ihop det totala portföljvärdet så hamnar vi på lite drygt 1.153 miljoner, vilket är en ökning med cirka 28,5 tkr. Exkluderar man nysparandet så motsvarar det en ökning på 1,6% under augusti. Det är ju lite sämre än börsen i stort och är också ett tecken på att vi ligger på för mycket kontanter och ränteindexfonder.

Övriga reflektioner 
Under sommarledigheten hann vi också att fundera en hel del kring vår ekonomi och vi skrev ihop en lång ”att-göra-lista” som vi ska börja ta tag i nu när vi är tillbaka i vardagen. Det mesta handlar om barnens sparande och våra barnportföljer. Men detta får jag lova att återkomma med.

Trevlig helg på er!
 

onsdag 31 augusti 2016

Öppen eller hemlighetsfull?

Att man väljer att vara anonym när man till allmänt beskådande redovisar detaljer i sin privatekonomi i en blogg är ju inte så konstigt. Det finns liksom inte speciellt mycket att vinna på att vara helt öppen med både summor och identitet. 

Vi har som bekant valt att vara helt öppna med vår ekonomi, men att däremot vara väldigt tystlåtna kring personliga detaljer som kan röja vår identitet. Anledningen till detta är att bloggen till viss del även fungerar som en dagbok för oss där vi dokumenterar vår resa mot ekonomisk frihet och för vår egen skull vill vi inkludera kronor och ören. 

Bland våra goda grannar i bloggosfären finns det flera som gjort samma val som vi och andra som valt att inte heller nämna kronor och ören utan nöjer sig med att tala i procentuella termer. Och så finns det några undantag som av olika skäl valt att låta slöja falla. De har då också slutat skriva om summor i deras respektive ekonomier (om de någonsin gjort det). Jag har full respekt för att allas olika val och givetvis måste var och en få avgöra på vilken nivå deras öppenhet ska ligga. 

Allt detta handlar om anonymitet gentemot en okänd allmänhet. Men det finns ju en annan typ av anonymitet, eller åtminstone begränsad öppenhet, bland oss som söker ekonomiskt oberoende. Nämligen huruvida vi håller vår strävan mot ekonomisk frihet hemlig för släkt, vänner, bekanta och arbetskamrater. Är vi öppna mot vår närmsta omgivning om att vi sparar och investerar för att uppnå ekonomisk frihet? Berättar vi för våra föräldrar att vi siktar på att sluta jobba inom ett visst antal år? Är ekonomisk oberoende ett givet samtalsämne på parmiddagarna? Vet våra syskon vad vi tjänar och hur mycket vi sparar? Jag kan givetvis inte svara för alla andra utan bara för oss själva. Men jag tror faktisk att våra svar på dessa frågor är ganska typiska för oss med ekonomiskt oberoende som mål. 

Vad är då våra svar på frågorna? 

Många, men troligen inte alla, i vår omgivning känner till att vi inte spenderar hej vilt, att vi är ekonomiskt medvetna. En mindre del känner också till att vi investerar i aktier. Men ingen känner till omfattningen och ingen känner än så länge till vår målsättning. Och det finns bara två personer som känner till Herr och Fru Avfart Frihets riktiga identiteter – vi själva.

Varför är det så? Varför pratar vi inte om detta med vår närmsta omgivning? Tja, till att börja med kommer vi från en bakgrund där man mycket sällan pratar om pengar. Det är helt enkelt inte naturligt i våra familjer och bekantskapskretsar. Skulle man prata om pengar så handlar det uteslutande om utgifter. ”Bilen kostade 150 tusen” eller ”Vi köpte flygbiljetter till Rom för 3000 kr för hela familjen!” Inkomster, sparande och investerande diskuteras helt enkelt inte. Detta gör det svårt att inleda diskussioner kring pengar, de spårar nämligen in på annat mer eller mindre direkt. Det blir ju inte heller lättare av att vi har löner som vida överträffar vad någon annan generation i våra familjer varit i närheten av. 

En annan orsak är säkerligen också rädslan över vilka reaktioner man kan komma att få och vilka diskussioner man kan hamna i. Omgivningens reaktioner kan man ju bara spekulera i, men jag tror att många (inklusive mina föräldrar) kommer att bli provocerade. Man ska ju göra rätt för sig och så stora risker kan man ju bara inte ta… Jag har dessutom ingen större lust att förklara ränta-på-ränta effekten eller börsens historiska avkastning på var och varannan släktmiddag. 

Ovanpå alltihop har vi ju dessutom jantelagen och att berätta att man har ett antal miljoner investerade i aktier och tänker sig att leva på aktieutdelningar resten av livet lär ju väcka en del ont blod hos somliga. Få saker provocerar ju så mycket som mycket pengar, åtminstone så länge man inte vunnit dem på lotto eller varit väldigt duktigt på hockey. För då är det tydligen helt ok.

Hur är det för er? Vet er närmsta omgivning om er strävan mot ekonomisk frihet? Vet de vad ni tjänar, sparar och investerar? Eller håller ni det för er själva?

 

onsdag 3 augusti 2016

Månadsrapport - juli

31 sköna semesterdagar har passerat och vi stänger böckerna för juli. Eftersom vi befinner på semester långt borta har aktiviteten på bloggen varit låg, vilket i och för sig väl matcher vår aktivitetsnivå på börsen. Men ekonomin rullar på oförtröttligt oavsett var vi befinner oss och oavsett hur aktiva vi är, så låt oss ta en titt på hur juli utvecklade sig för familjen Avfart Frihet.

Inkomster/utgifter
Vi hade en rekordmånad på inkomstsidan i juni och föga förvånande var vi tillbaka på ordinära, men goda, nivåer igen under juli. Det får man ju vara nöjd med om man betänker att vi inte jobbat en enda timme. 

På utgiftssidan ser det ok ut trots semestern. Vi lever som jag skrivit om tidigare extremt billigt när vi är i Sydostasien och vissa tunga semesterposter (flygbiljetter och en del boende) betalades för många månader sedan. Därför är det inte semestern som tynger värst i vågskålen för utgifter. Nej, istället är det som så att vi lyckats samla i princip alla familjens försäkringar till en och samma månad och det råkar vara just i juli. Jag vet att det finns bloggare (t.ex Onkel Tom) som förespråkar att man inte ska ha försäkringar. Det stämmer kanske, men då jag har inte nått dit ännu i min mentala utveckling så jag hostade snällt ut 10 tkr för försäkringar i juli. Trots det blev det när allt var betalt drygt 26 tkr över att mata portföljerna med. Helt ok!

Portföljutveckling
Trots att vi ligger på en hel del kontanter har jag nöjt mig med vårt vanliga månadssparande, eftersom jag fortfarande tror att vi kan får se en nedgång under augusti och september (augusti har verkligen börjat med riktning söderöver, men ännu är det för tidigt att dra för säkra växlar på det). Alltså blev det "bara" lite påfyllning av HM, Investor, Handelsbanken och Akelius. 

Summerar vi ihop det totala portföljvärdet så hamnar vi på lite drygt 1.125 miljoner, vilket är en ökning med cirka 63 tkr. Exkluderar man nysparandet så motsvarar det en ökning på 3,5% under juli. Ska man vara en riktigt perfektionist, så borde jag gjort månadsavstämningen för några dagar sedan och inte idag. I så fall hade ökningen varit i uppskattningsvis 4,4%, men det är väl mest av akademiskt intresse. 

Eftersom vi alltså sitter på en hel del kontanter hoppas jag på bra köplägen under ett par månader. Högst på listan står Skanska, Axfood och Castellum, men jag kan även tänka mig att fylla på med Investor, HM och Handelsbanken.

Övriga reflektioner 
Juli har bestått av sol, bad, god mat, avkoppling och bara njuta av att vara. Om nån händelsevis skulle missat det så älskar vi våra resor och den resa vi är på nu är definitivt inget undantag. Långa lata dagar i en hängmatta ger också mycket tid till eftertanke och stilla kvällar på verandan ger utrymme för diskussioner. En sån diskussion har utmynnat i att vi, när vi tillbaka i gamla Svedala igen, kommer att se över hur vi sparar och investerar till barnen. Men det återkommer jag till i egna inlägg inom några veckor. Jag lovar att också se till att uppdatera informationen kring vår portfölj när vi väl trampar svenska mark igen. Nu är informationen nämligen hopplöst inaktuell.

Fortsatt trevlig sommar!

onsdag 20 juli 2016

Smått och gott

Det har gått ett gäng dagar sedan jag skrev senast här på bloggen och det beror naturligtvis på att vi är långt bort på semester. Så det händer helt enkelt inte så mycket som är intressant att skriva om. Jag vägrar nämligen att låta bloggen bli som ett meningslöst Facebook-konto där man kan läsa om vad folk man knappt känner ätit till frukost eller vilken färg de har på strumporna. 

Jag har ingen uttalad ambition om att jag ska skriva si eller så mycket på bloggen, utan jag skriver när jag känner ett behov av det eller då jag har nåt vettigt att skriva om. Trots det känns det ändå som att jag har nån form av skyldighet att låta folk veta att vi fortfarande är i livet. Vilket egentligen är lite konstigt då jag är anonym och dessutom har en relativt liten mängd läsare. 

Hur som helst, har det verkligen inte hänt något värt att skriva om? Tja, ABB har varit goda nog att ge oss några kronor i utdelning. ABB är ett företag som jag gillar och som jag har för avsikt att köpa betydligt fler aktier i, men jag har tyckt att det varit lite för dyrt hittills. 

Vi är dessutom en bra bit in i rapportomgången och jag tycker att rapporterna sett ganska bra ut överlag för våra innehav. Ingen anledning att ompröva något beslut alltså, utan vi fortsätter den inslagna vägen med månadssparande i våra befintliga aktie- och fondinnehav. Det finns dessutom några bolag till som jag gärna vill ha in i portföljen (t.ex Axfoods), men de är för dyra för tillfället. 

Börsen har ju som bekant pinnat på ganska bra den senaste tiden och inte alls visat några tecken på den surhet jag hela tiden trott ska komma i slutet av sommaren, men den som lever få se.

Nähä, mina vänner! Jag tror minsann att solstolen saknar mig... 

onsdag 13 juli 2016

Fru Avfart Frihet om minimalism - del 2

I den förra delen av beskrivningen av vår minimalistiska resan gick Fru Avfart Frihet igenom den mer materialistiska sidan av minimalism, men för oss finns det även en mer filosofisk och mental aspekt av det. Snarare är det så att ju mer av det materialistiska som skalats bort, desto viktigare har den andra sidan av minimalismen blivit.

I samband med att vi kom hem från långresan var det dags för oss båda att börja jobba igen efter föräldraledigheten för vårt yngsta barn. Under resan vann vi två viktiga insikter vad gäller tillgänglig tid eller rättare sagt tid man själv förfogar över (dvs ej förvärvsarbetstid) och den ena är vilket behagligt liv man kan leva när man inte är ständigt stressad över allt man ska hinna med och den andra är hur trevligt det är att kunna umgås hela familjen i lugn och ro och spendera även kvantitetstid tillsammans; inte bara kvalitetstid. För att kunna upprätthålla mer av dessa två saker i vardagen hemma bestämde vi oss för att jobba ca 150% tillsammans. Det har lett till att vi har tid att verkligen umgås med våra barn alla dagar i veckan; att vi har tid att läsa högt för dem, spela spel tillsammans, cykla till lekplatser och annat som man kanske inte hinner med på vardagar om båda föräldrarna jobbar heltid. Dessutom måste inte matlagning, handling och annat alltid gå i flygande fläng, utan även i sådana aktiviteter försöker vi ha med barnen. Dels blir det tillfällen att umgås och dels blir barnen inte helt "curlade", utan får bidra efter egen förmåga.

Mer tid hemma på dagtid på vardagar har också lett till att kvällarna inte behöver användas till hushållsarbete i särskilt stor utsträckning, utan då finns det utrymme för den i småbarnsföräldravärlden så omhuldade "egentiden". För min del innebär det oftast någon form av motion eller läsning och så brukar Herr AF och jag dricka en kopp te tillsammans och prata igenom saker och ting som hänt under dagen och som är på gång.

På helgerna brukar vi vika minst en av dagarna åt någon form av utflykt, vilket ofta innebär en runda ut i naturen för vandring, cykling, bärplockning eller bad, beroende på vilka alternativ årstiden erbjuder. Museibesök blir det också ibland. I vilket fall som helst är det enkla och billiga aktiviteter, som oftast erbjuder både vistelse utomhus och en skön avkoppling från stress och hets.

Sammanfattningsvis kan jag säga att för oss står minimalism för enkelhet och underlättande av vardagen, där det finns tid att fokusera på det som är viktigt. För oss handlar det framför allt om att ha tid för familjen och oss själva, vilket vi gett oss själva utrymme till dels genom att arbeta lite mindre och dels genom att ha skapat en tillvaro där prylar och konsumtion mist sin status, så att vi slipper lägga tid på att dra in pengar till och hantera saker vi ändå inte behöver. 

måndag 11 juli 2016

Fru Avfart Frihet om minimalism - del 1

Projektet Avfart Frihet syftar till ge oss ekonomisk frihet. En del handlar givetvis om investeringar, men en annan lika viktig del är hur vi konsumerar. Eller snarare hur vi inte konsumerar. Detta har fört oss in på något av en minimalistisk bana. Den som lotsar oss fram är Fru Avfart Frihet och efter lite tjat har hon gått med på att skriva om vår minimalistiska resa. Här kommer första delen, den om materialistisk minimalism. Take it away, Fru Avfart Frihet:

I ett svagt ögonblick lovade jag Herr AF att jag skulle skriva om vad minimalism betyder för mig och familjen och som varande en person som håller mina löften känner jag att jag inte kan ducka längre. 

Mina föräldrar trodde nog aldrig att minimalism skulle bli ett ledord för mig när de såg hur klädhögarna växte sig allt större på alla tänkbara lediga ytor (och för all del redan belamrade också) i mitt tonårsrum, men man ska ju inte vara sämre än att man kan ändra sig. I vuxen ålder har ordning och reda blivit allt viktigare, så så småningom flyttade de där klädhögarna in på galgar i de väl tilltagna garderoberna i mitt och makens sovrum. Det ledde till ordning på pinalerna, både i garderober, skåp och förråd, men dock fanns det fortfarande ett överflöd av saker att organisera, förvara och hålla ordning på.

Ifjol företog sig hela familjen på fem personer en långresa på flera månader i olika delar av världen och det var under den resan som tankarna på minimalism blommade ut för fullt. När vi var borta från de flesta av våra saker så pass länge insåg vi att det var många saker vi klarade oss bra utan. Självklart spelar yttre omständigheter en viss roll; t ex om man äter alla sina måltider på restaurang behövs inga köksprylar och om det är 30 grader dygnet runt behövs inga tjocka kläder, men vi insåg att många saker i vårt hem egentligen aldrig behövs.

Under hösten ifjol startade jag därför ett rejält rensningsprojekt inriktat på att bli av med överflödiga saker i vårt hem. T ex hade vi några flyttkartonger som inte blivit öppnade sen vi flyttade in i vårt hus sex år tidigare... De saker vi ville behålla placerades på mer lättillgängliga ställen och resten såldes, skänktes eller slängdes, beroende på status. Eftersom vi även försöker vara sparsamma och använda våra pengar på ett vettigt sätt försöker vi i första hand sälja de saker vi inte längre har användning för. Skrymmande och/eller tunga saker säljer vi företrädesvis via Blocket, men jag har även blivit en flitig användare av Tradera (för att sälja - jag har aldrig köpt något där! Än, kanske jag ska tillägga, för det kan jag mycket väl tänka mig att göra, men det senaste året har som sagt mest handlat om rensning). Under det gångna året uppskattar jag att vi sålt saker för runt 15-20 000 kr; en icke föraktfull summa. Tidigare har jag mest förundrats när jag läst om uppskattningar av det genomsnittliga värdet på begagnade outnyttjade prylar folk har i sina förråd, men vid närmare undersökning visade det sig gälla även oss. Dock inte längre!  ;-)

Numera ägnar vi oss enbart åt behovsprövad konsumtion, dvs vi tänker igenom våra behov ordentligt och rusar inte iväg för att köpa första bästa grej. Vi försöker väga pris mot kvalitet och väljer att köpa det som ger oss bäst valuta för pengarna. Vissa saker köper vi begagnade, om vi hittar något som verkar vettigt. 

Att göra sig av med onödiga saker gör det lättare att skapa ordning och reda i hemmet, men man får faktiskt mer ordning och reda i huvudet på köpet. Mer om det i nästa del från Fru Avfart Frihet.

lördag 9 juli 2016

Det är billigt att resa - om man gör det smart

Vi gör knappast någon hemlighet av att vi är resenördar. Varken här på bloggen eller någon annanstans. Vi älskar att upptäcka nya kulturer, utforska nya miljöer, smaka nya smaker, se nya platser. Och vi är beredda på att lägga en hel del pengar på våra resor. Just pengarna är väl också den vanligaste invändningen vi får ("Det är ju sååå dyrt att resa"). Ja, det är klart att våra resor kostar pengar, men dyrt skulle jag inte vilja påstå att det är. Men det är sagt med våra värderingar och med värderingar är det ju som så att vi alla har olika. 

Jag tänkte ta den resa vi just nu befinner oss på som ett exempel på vad vi betalar för våra resor och varför jag tycker det är ganska billigt. Grundförutsättningarna är alltså att vi är en familj på fem personer och vi tillbringar sommaren i Sydostasien. 

Vårt kostnadsmedvetna resande börjar redan då vi väljer resmål. Det är ju ingen slump att vi är i Sydostasien. Klimatet är underbart, stränderna vackra, baden sköna och maten god. Och det är billigt! Men även inom Sydostasien är vi petiga. Vi åker inte till Bali, Phuket eller nåt annat (över)exploaterat ställe. Dels är dessa ställen i vårt tycke förstörda av ohejdad turism och dels är det för dyrt. Nej, istället väljer vi ställen utanför de största turiststråken. På så sätt får vi uppleva mer och till en lägre kostnad. 

Vi bokar alltid boende i förväg. Det kanske inte låter så spontant och spännande men visa av erfarenhet vet vi att det passar oss bäst. Risken är nämligen annars stor att man hoppar på något dåligt. Och dyrt! Man orkar nämligen inte kolla speciellt många ställen att bo på när man kommit fram till ett nytt ställe. Speciellt om resan varit lång, barnen är trötta och hungriga, alla är svettiga och vill inget hellre än att slänga sig i närmsta våg. Genom att boka i förväg vet vi vad vi får, till vilket pris och vi slipper leta. 

När vi bokar boende till familjen i Sydostasien går vi aldrig över 500 kr/natt (utom möjligtvis i någon storstad, men de undviker vi för det mesta) och ska vi stanna längre tid är 400 kr/natt vårt riktmärke. På vår nuvarande resa betalar vi i genomsnitt strax under 350 kr/natten för bungalows på stranden för hela familjen. Det finns billigare att få tag i men då hamnar man på för låg standard (inget rinnande vatten, ingen västerländsk toalett, ingen fläkt eller AC, etc) för oss.

I Sydostasien är det svårt att hitta boenden med kokmöjligheter, men eftersom det är så billigt att äta ute spelar det inte så stor roll. Tre mål mat på restaurang (gärna av typen "ett hål i väggen"), nån solvarm frukt till mellanmål och vatten stannar på cirka 400 kr/dygn. Detta skulle vi kunna kapa en del på genom att äta ris morgon, middag och kväll. Men då mat är ett annat av våra intressen väljer vi att lägga lite extra pengar. 

Den tredje stora utgiften är givetvis flygbiljetterna hit. Men väljer man att stanna knappa två månader som vi istället för de standardiserade 2-3 veckorna så blir kostnaden per dag fullt acceptabel. 

Lägg till lite småkostnader för transporter, tvätt och nån strandleksak så hamnar vi på runt 800 kr per dag att leva som turist i Sydostasien. Eller 24 000 för en månad. För fem personer! Och det inkluderar allt utom ökat slitage på badbyxorna. Det är väldigt få månader, om ens några, som vi har så låga levnadsomkostnader hemma i Sverige. 

Inkluderar vi sedan flygbiljetterna för just denna resa ökar dagskostnaden till 1300 kr eller månadskostnaden till 39 000 kr, vilket är några enstaka tusenlappar mer än vad vi smittar hemma. För en merkostnad på kanske 5 000 kr (plus de fasta kostnaderna för i huvudsak bolån hemma) får vi alltså knappa två månaders semester i Sydostasien.

Men tanke på vad vi får uppleva kan jag bara inte tycka att det är dyrt. Snarare riktigt billigt. Vad tycker ni?

torsdag 7 juli 2016

Nerkopplad = Avkopplad

"Vad är det för dag idag?" 

Jag ställer inte frågan till Fru Avfart Frihet för att jag egentligen bryr mig, utan för att kunna räkna ut hur många dagar vi ska vara kvar här på den här stranden. Och för att jag faktiskt inte vet vilken veckodag det är. Inte säkert i alla fall. Svaret blir "onsdag, eller... eeeh... nej, det är nog torsdag... tror jag". Det korrekta svaret är bara en knapptryckning bort, men vi bryr faktiskt inte om att kolla på telefonen. Om det är 11 eller 12 dagar tills vi drar vidare kvittar ju faktiskt. Åtminstone just nu.

Total avkoppling. Det är vad vi upplever just nu. Vårt största bekymmer är vad vilken mat vi ska beställa till middag. Total avkoppling. Det mår själen gott av. Det är frihet, om än tidsbegränsad frihet.

Visst underlättar det att nå total avkoppling om man har tårna i mjuk sand och ett turkost hav framför sig, men den största faktorn till total avkoppling är väldigt mycket enklare än så. Och den kan, åtminstone rent teoretiskt, enkelt uppnås även hemma i vardagsrummet. Nämligen nerkoppling. Nerkoppling från Twitter, Facebook, Instagram, börsen, mail, Aftonbladet, depåvärdet hos Avanza, bloggar (som den här - ooops jag sköt mig visst i foten) eller vad det nu är man känner man måste kolla stup i kvarten.

Här långt borta på en folktom strand får vi hjälp med nerkopplingen. Tillgången på internet är nämligen väldigt begränsad. Endast i en av restaurangerna och endast då strömmen är på. Och även då är uppkopplingen ganska usel. I praktiken innebär det för oss några minuters surf på kvällen när barnen lagt sig. Och det är fullt tillräckligt.

Jag märker hur bra jag mår av nerkopplingen. Att fullkomligt skita i hur börsen går just idag, just nu. Att inte bry sig om hur många mål Ronaldo gjort i EM, eller de senaste löftena och påhoppen från Almedalen. Jag blir lugn, harmonisk och totalt avkopplad. Jag njuter av att bara vara, av att känna vinden och solen i ansiktet, att läsa en bra bok, att äta en god middag. att låta tankarna vandra fritt eller att inte tänka alls. Mindfulness. Det mår själen gott av.

Samtidigt vet jag att så fort internet är blir lättillgängligt kommer jag att ramla dit igen. Jag kommer att kolla flödet av nyheter, jag kommer kolla börsen flera gånger om dagen, jag kommer ha koll på väderprognosen och de senaste sportresultaten. Varför? Varför är det så svårt att låta bli? Hur ska jag göra för att ta med mig åtminstone en del av denna totala avkoppling hem? Hur ska jag göra för koppla ner och därmed koppla av mer i vardagen? 

För jag tror faktiskt att den ständiga uppkopplingen, behovet av att vara tillgänglig och känslan av att behöva vara uppdaterad är ett stort problem för oss moderna människor. Det blir ett konstant stresspåslag som vi inte är skapta för och är dåliga på att hantera. Vilka konsekvenser det får i långa loppet har jag inte en aning om, men jag har svårt att tro att de är positiva.