lördag 7 januari 2017

Ekonomisk mognadsgrad

Känner ni till Sparo? Om inte kan jag meddela att bakom Sparo finns det är en lagom satiriskt lagd man som heter Micke Larsson och på sin blogg (länk) skriver han läsvärda och underhållande inlägg och spaningar med ekonomiska förtecken. Jag kan bara uppmana er att kolla in dem. Hur som helst. Häromdagen hamnade Sparo och jag i en intressant diskussion som startade med ett i såväl Sparos som i mina ögon mindre begåvat uttalande av Nordeas ”sparekonom” Ingela Gabrielsson (se Sparos inlägg här). Vår diskussion spårade sedan in (eller spårade ur kanske?) på varför så många svenskar har ett på många sätt märkligt förhållningssätt till sin egen ekonomi. Jag har funderat vidare på detta och som vanligt spretar tankarna åt alla håll och som vanligt försöker jag strukturera dem baserat på tidigare erfarenheter i mitt liv.

I mitt professionella liv är jag van att bedöma olika organisationers, arbetslag eller till och med individers förmåga att lösa en uppgift. Det kan vara allt från hur en organisation bedriver produktutveckling till hur de hanterar reklamationer eller till hur väl medarbetaren Nisse jobbar i Excel. Ofta benämns detta med en organisations eller individs kapabilitet inom ett visst område och nivån på deras kapabilitet kallas ofta deras mognadsgrad. Men kärt barn har många namn och det är mycket möjligt att det finns andra benämningar inom andra branscher.
Det föll därför mig naturligt att använda samma tankesätt kring människors förmåga att hantera sin egen ekonomi. Det finns en uppsjö av metoder att bedöma mognadsgrad, men jag valde att tänka mig enklast möjliga trappa.

Ekonomisk omogen

Delvis ekonomisk omogen

Devis ekonomisk mogen

Ekonomisk mogen





Visst är det förenklat och visst finns det massvis av undantag, men det hjälper åtminstone mig att sortera upp mina tankar.
Låt oss börja med de ekonomiskt omogna. Detta är den grupp av människor som konstant har större utgifter än inkomster, som tar SMS-lån för att betala de gamla SMS-lånen, som har väldigt mycket månad kvar i slutet av lönen, som inte har någon buffert, som känner en stor svart och iskall klump i magen då de tänker på sin ekonomi.
Nästa steg i mognadsprocessen är de delvis ekonomiskt omogna. Till denna grupp hör de som håller utgifter och inkomster i någorlunda balans, de har inga eller få dåliga lån, till och med en liten buffert och kanske ett pyttelitet sparande. Men de har alla sina pengar i vanliga konto på banken, ett lönekonto som de sköter det dagliga ifrån och ett sparkonto med obefintlig ränta. De har höga bolån som de binder för att det känns tryggt.
Den näst högsta mognadsgraden kallar jag delvis ekonomiskt mogna. Denna grupp människor ser till att ha ett överskott i sin ekonomi och de månadssparar eller amorterar. De har en helt ok buffert och de har i huvudsak rörlig ränta på bolånen då de vet att detta långsiktigt är billigast och dessutom tål de en liten räntehöjning. De har insett att det finns mer tillväxt att hämta än den obefintliga räntan på ett vanligt sparkonto, så de investerar i fonder. De går till sin så kallade personlige bankman en gång om året och de gör som han eller hon rekommenderar. Det vill säga att de köper strukturerade bankprodukter och dyra (och dåliga) aktiefonder, vilket innebär att de enda som blir rika är bankerna.
Till sist har vi de ekonomisk mogna och dessa behöver jag nog inte beskriva så noga då de flesta som läser här förmodligen tillhör den kategorin. Men detta är de människor som har stenkoll på ränta-på-ränta effekten och börsen historisk avkastning, de har ett mycket högt månadssparande som de investerar på olika sätt som alla utesluter att banken är den som blir rikast. På tal om banker så har de lämnat de gamla storbankerna och huserar vilt hos Avanza eller Nordnet. Dessvärre har de ofta också det gemensamt att de ofta i raljerande och förlöjligande ordalag benämner de med lägre ekonomisk mognadsgrad och det gäller även mig själv.
Vad är det då som avgör vilken mognadsgrad någon individ når? Ja, till att börja med tror jag att de allra flesta föds in på en nivå. Är ens föräldrar på en viss nivå ska det väldigt mycket till för att man inte själv ska hamna på samma nivå. Det krävs i princip att det finns någon annan stark förebild som introducerar en till en högre nivå. För gudarna ska veta att skolan, bankerna och media inte gör mycket för att förbättra möjligheterna att öka mognadsgraden.
Vi som är lite mer ekonomiskt mogna tar ofta det vi vet och inser som självklart. Och i viss mån på den allra mest basala nivå tycker jag nog att det borde vara de. Som att inte göra av med mer pengar som man drar in till exempel. Men i många andra fall är det inte alls självklart! Vet du inget annat så är det inte heller lätt att ändra på sig av egen kraft. Det är inte lätt att lära sig att spela fiol om man inte ens vet att det finns en konstig grej med strängar på som kallas fiol.  
Det stora felet vi ofta gör när vi pratat ekonomi med någon med lägre mognadsgrad är att vi utgår från oss själva och vår egen mognadsgrad. Då blir det helt fel! Vi måste utgå från den andres mognadsgrad annars riskera vi att få direkt motsatt effekt än vad vi egentligen avser. Att exempelvis prata passiv kontra aktiv fondförvaltningen eller skillnaden mellan Handelsbankens A- och B-aktier med någon som inte har någon buffert och än mindre något månadssparande får berget den personen ska bestiga att växa och växa istället för att krympa.
I mina ögon faller ett stort ansvar på skola och media (storbankerna har jag gett upp för länge sedan, det ligger nämligen inte i deras intresse) för att öka den ekonomiska mognaden. Jag tycker också att det ligger ett litet ansvar på oss som haft lyckan att nå en vettig ekonomisk mognad. Och här hjälper det inte att använda raljerande ordalag, utan istället bör vi försöka sätta oss in i den andra personens mognad och anpassa vårt budskap till den mognadsgraden så att vi på så sätt kan hjälpa vederbörande att öka sin mognadsgrad ett litet steg i taget.

17 kommentarer:

  1. Jag håller med: Många får ett sunt ekonomiskt beteende med sig hemifrån. Vi som haft haft turen att få detta kan göra en insats genom att försöka utbilda de som inte nått så högt i mognadsgrad. Tyvärr är det enligt min erfarenhet svårt att nå fram till dessa och de lär sig i vissa fall inte ens när krisen står framför dörren (flera exempel på detta kan ses i t ex Lyxfällan).

    Bra att du tar dig tid och energi att beskriva detta.

    Mvh

    Egon

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, det är mycket svårt.

      Jag född in i vad som mest kan liknas vid "delvis mogen" och det var först för några år sedan jag tog ett kliv i mognad. Så jag vet av egen erfarenhet att det på intet sätt är självklart eller enkelt.

      Mvh Avfart Frihet

      Radera
    2. Den här kommentaren har tagits bort av bloggadministratören.

      Radera
  2. Tack för reklamen! Vad ska man kalla oss som snöat in fullständigt på detta då, ekonomiskt övermogna ;)?

    Nej, jag tycker inte att vi som har ett ekonomiskt sinne har ett ansvar för att hjälpa andra att få det, bara våra egna barn.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Varsågod!

      Är man bara övermogen och inte fallfrukt får man kanske vara nöjd...?

      Var och en får ta vilket ansvar de vill, men att bara stå på sidlinjen och håna mindre ekonomiskt sinnade känns mindre sympatiskt i mina ögon. Även om även jag "syndar" ibland.

      Mvh Avfart Frihet

      Radera
    2. Nej, att håna dem känns onödigt, men därifrån till att aktivt ta ansvar för att folk sköter sin ekonomi är det ett långt steg. Jag har hjälpt kompisar som bett om det, men där går min gräns.

      Jag är dessutom inte säker på att det skulle falla i så god jord att "sätta oss in i den andra personens mognad och anpassa vårt budskap till den mognadsgraden så att vi på så sätt kan hjälpa vederbörande att öka sin mognadsgrad". Tycker sig någon (vilket jag hoppas) få ut något av min blogg genom att få lust att tänka och själv forska vidare är det kanon, men jag är inte lärare.

      Radera
    3. Bra, då drar du dit stå till stacken genom att hjälpa de du vill hjälpa! Samma sak för mig. Jag anser dessutom att din blogg förmodligen hjälper eller inspirerar några. Jag hoppas min också gör det.

      Men i ett samtal öga mot öga är jag helt säker att den vägen till framgång är att anpassa budskapet till åhöraren. Det är A och O i all kommunikation.

      Mvh AF

      Radera
    4. Bara under förutsättning att man har en specifik åhörare. Jag är mer inne på att låta de åhörare som vill ta del av budskapet. Man kan leda en kamel till vatten osv.

      Radera
    5. De åhörare som inte redan är intresserad av privatekonomi läser ju knappast vare sig din eller min blogg. Alltså kan vi lugnt fortsätta med budskapet som vi gör nu, eftersom åhörarna redan är "på banan".

      Men min poäng är att vid de tillfällen då vi hamnar i diskussioner med mindre ekonomiskt mogna personer måste vi anpassa vår kommunikation till dem.

      Mvh AF

      Radera
  3. Kan tycka att politiker har ett ansvar också, eller kanske medierna att ställa relevanta frågor. Som det är nu så är den "allmänna bilden" från folkvalda att om du kan spara pengar i slutet av månaden så har du tagit dessa pengar av någon annan som behövde dem bättre.

    LO-ordföranden skrev något nyligen om det orättvisa i skillnaden i skatt på lön och kapital, där förstås lösningen var att höja skatten på kapital. Och framförallt borde arvsskatt återinföras.

    Alltså, alla pengar är statens pengar om de inte förbrukats på konsumtion eller lån förstås, under livstiden.

    Å andra sidan, varför hjälpa de som konsumerar ohämmat? De driver ju upp bolagsvinsterna och gynnar aktiekurserna.. Om alla sparade så ohämmat som oss så skulle vi ha ett problem.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, jag tror att politikerna egentligen inte vill att vi undersåtar ska spara. Vi ska konsumera och därmed hålla maskineriet igång. Det är därför vi blir itutade att farbror staten tar hans om oss och att vi behöver bry vår små söta huvuden om annat än att konsumera och betala skatt.

      Mvh Avfart Frihet

      Radera
  4. ja. det är ju, om man vill se det så, rent idiotiskt att ha sparat om du skall ha rätt till vissa bidrag, eftersom du först måste göra dig av med tillgångarna..

    Med andra ord, om du var så dum att du inte levde upp alla pengar när du hade dem, då skall du straffas nu istället.

    Man kan därmed påstå att det vi sparar, och dessutom skattar för, skall kompensera alla som inte sparade i första hand,sen får vi se om du får något.

    ibland känner jag mig lurad som sparare..

    SvaraRadera
    Svar
    1. Så kan man i och för sig se på saken.

      Å andra sidan har det nog aldrig varit bättre att vara småsparare än vad det är nu. Jag tänker på de förmånliga ISK, nätbankerna som pressat ner avgifterna, skatteregler, etc.

      Mvh Avfart Frihet

      Radera
  5. Avfart Frihet, intressant reflektion. Vad tror du om att byta ut ordet "mognad" och sätta "självförtroende" i stället, ger en bättre klang kanske och speglar verkligheten närmare... Oavsett miljö så beror kanske denna "mognad" snarare på dåligt självförtroende i det aktuella ämnet? De som föds in i en miljö där det råder "ekonomisk mognad" kanske snarare odlar ett självförtroende inom finans & ekonomi på grund av kunskapen som finns där. Kanske ordklyveri men ändå, ord skapar ju vår verklighet och i det långa loppet innebär ju faktiskt "självförtroende" något annat än "mognad". För oavsett vilken familj vi föds in i kan varje individ själv skapa ett ökat självförtroende inom privatekonomi om man bara öppnar dörren - eller om dörren öppnas upp av någon annan.

    Mvh,

    Atlas Investo

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej Atlas Investo,

      Tack för en bra kommentar och en relevant reflektion. På ett sätt kan jag hålla med dig om att självförtroende kan vara ett bättre ord. Men samtidigt indikerar det tydligt att det som fattas är mod. Att människor inte vågar göra något för att förbättra sin ekonomi. Så kan det nog vara för en del, men för väldigt många tror jag faktiskt att det är nåt annat än mod som saknas. De vet helt enkelt inget annat än den situation de själva befinner sig i.

      Det var definitivt inte mod som jag saknade innan jag tog mitt kliv. Det var insikt. Insikt i att de enda som blev rika på mitt sparande var banken. Insikt i att börsen inte är en jättestor tombola som man förr eller senare förlorar allt man äger i. Så kanske borde mognad bytas ut mot nåt med insikt?

      Mvh Avfart Frihet

      Radera
  6. Ja gillar "insikt"! Precis som du skriver ovan så var det inte banken som stod för den insikten hos mig heller. Men än en gång de flesta insikter är det upp till oss själva att finna i detta fantastiska äventyr vi kallar "livet". Eller som någon klok ledare en gång sa "När eleven är redo uppenbarar sig läraren" - där läraren ibland kommer i formen av en insikt!

    Med vänlig hälsning,

    Atlas Investo

    SvaraRadera
  7. Den här kommentaren har tagits bort av bloggadministratören.

    SvaraRadera