Om Oss

Låt oss börja den här lilla presentationen av Familjen Avfart Frihet så där underbart mellanmjölksaktigt som bara vi svenskar kan. Med vår ålder och hur vi bor alltså. Familjen Avfart Frihet består av två sjuttiotalister till föräldrar och tre barn från lågstadieålder och neråt, vi bor i en fin med men ganska vanlig villa i en sydsvensk stad. Puh… nu var det avklarat och vi kan övergå till väsentligheterna. Väsentligheter såsom vad som är viktigt i vårt liv, vad vi vill uppnå och hur vi tänkt oss vägen dit.

Men vi tar det hela från början. För några år sedan när Herr och Fru Avfart Frihet började närma sig 40-årstrecket började vi som så många andra i samma situation att fundera och diskutera kring vårt liv, vad vi åstadkommit hittills, om vi egentligen slagit in på rätt väg och om vi verkligen vill fortsätta på samma väg med lönearbetande i ytterligare sisådär 25 år tills pensionen kommer som en efterlängtad avlösning. Vi konstaterade snabbt att vi trots att vi har bra utbildningar, bra jobb, bra ekonomi och bra materiell status vill ha mer. Men inte mer saker, inte bättre karriär och inte heller högre social status. Utan vi vill ha mer tid och, framförallt större frihet. Vi var rörande överens att vi inte lever för att jobba, utan att vi jobbar för att leva. Och det var då tanken slog oss. Tänk om vi kan leva utan att jobba? Är det ens möjligt?

Först verkade tanken på ett liv som ekonomiskt oberoende hisnande, men efter en hel del sökande efter information i böcker och på nätet och efter en del räknande på vår egen ekonomi kom vi fram till att det i allra högst grad är en realistisk tanke. Till och med ett högst sannolik resultat om vi verkligen bestämmer oss. Frågan är alltså inte om vi kan bli ekonomiskt oberoende utan när vi blir det. Bara den insikten gav oss inspiration så det räckte och blev över.

Här kan det vara på sin plats att göra en liten utsvävning kring vår ekonomiska bakgrund och våra ekonomiska förutsättningar. Både Herr och Fru Avfart Frihet kommer från ganska typiska arbetar- och/eller lägre tjänstemannabakgrunder, vi är båda de första akademikerna i våra respektive familjer. Vi är alltså inte födda med en silversked i munnen, ingen av oss hade några summor att tala om med oss in i vårt första gemenamma boende. Jag (Herr Avfart Frihet) fick till och med låna några tusenlappar av Fru Avfart Frihet när vi köpte våra första möbler till den första hyreslägenheten. De pengar vi hade kom från sommarjobb under studierna och studiemedel, inte så fett alltså. Däremot hade vi båda fått med oss ett i många avseende sunt ekonomiskt förhållningssätt från våra respektive föräldrahem. Det präglades av en inställning att först sparar man och sedan köper man det man vill ha. Man lever inte på lånade pengar. Investeringar var däremot ett i princip helt okänt begrepp.

I och med våra goda utbildningar kunde vi tämligen omgående efter examen få ganska välbetalda jobb och göra karriär i mindre skala. Numera sitter vi båda på mellanhöga tjänstemannapositioner och måste betraktas som relativt välavlönade även om det inte handlar om några fantasisummor. Under många år växte vår ekonomi sig sakta men säkert starkare utan att vi egentligen brydde oss nämnvärt. Vi hade ingen som helst erfarenhet av investeringar med oss i bagaget och som så många andra mötte vi vår så kallad bankrådgivare (idag vet vi att det uttrycket borde banlysas och ersättas med bankproduktsFÖRSÄLJARE) en gång om året och gjorde mer eller mindre vad han eller hon sa åt oss. Vilket naturligtvis gjorde banken betydligt rikare än oss.

Tillbaka till vår strävan mot ekonomiskt oberoende. Som jag nämnde är inte frågan om vi kan bli ekonomiskt oberoende utan när. Det är svaret på den frågan vi brottas med och ur vissa synvinklar är det faktiskt ganska lätt. Det är ju ”bara” att räkna på sitt kapital, sitt månadssparande och sin förväntade avkastning och ut ramlar en tidpunkt när de passiva inkomsterna från pengamaskinen (mer om detta hittar du under ”Vår strategi”) är större än de vi har som lönearbetare fast i ekorrhjulet. Enkelt eller hur? Nja, frågan är lite svårare än så för oss. Vi vill nämligen att resan mot ekonomiskt oberoende ska vara i harmoni med resten av vårt liv. Ekonomiskt oberoende är viktigt för oss och vi är beredda på att göra en hel del för att nå dit, men vi är inte beredda på att ge upp en del av de saker vi gör för att livet ska vara njutningsfullt här och nu. Ett exempel: Våra barn är bara små en gång och vi vill vara med dem här och nu, därför har vi valt att tillsammans jobba cirka 150% istället för 200% (mer eller mindre mot våra arbetsgivares vilja). Det gör vårt vardagsliv bra mycket mer njutningsfullt, men skjuter samtidigt vårt ekonomiska oberoende på framtiden. Ett annat exempel är resor. Vi är resenördar av sällan skådat slag och spendera så mycket tid vi kan på resande fot för att det ger oss så ofantligt mycket tillbaka i form av upplevelser, känslor, insikter, kunskaper och mycket mer. Men det kostar pengar! Och skjuter obönhörligen vårt ekonomiska oberoende på framtiden. 

Det är harmonin mellan vårt långsiktiga mål om ekonomiskt oberoende och att leva här och nu som vi hela tiden försöker hitta. Det är en svår balansakt att hitta harmonin mellan att gasa och bromsa, harmonin mellan att spara och slösa, harmonin mellan att investera och konsumera, harmonin mellan den inre njutningen av att se sitt mål närma sig och den yttre njutningen av att stoppa tårna i Andamanska sjöns turkosblåa vatten. Men vi är fast övertygade om att vi kan få det alltihop, det tar bara lite längre tid.