Frihet på deltid?

Jag upplever att den strävan mot ekonomisk frihet som vi har blir allt vanligare. Eller så är det helt enkelt så att det bara är vi som ser det som redan fanns allt tydligare i takt med att vår egen strävan blir starkare, medan vi inte såg det alls tidigare. Nån form av confirmation bias alltså...

Hur som helst är skälen bakom denna strävan mot ekonomisk frihet olika från person till person, men skäl som ”vi vill ta ur ekorrhjulet” eller ”vi vill kunna spendera mer tid med barnen” återkommer allt som oftast. Dessa drivkrafter till ekonomisk frihet är bra, men det finns ett problem. Problemet är att det tar tid att skapa sig ekonomisk frihet. Ofta mycket tid! Detta samtidigt som ekorrhjulet snurrar förbaskat snabbt just här och nu. Samtidigt som barnen är små just här och nu. Inte om 15 år!

Men vad är egentligen frihet och kan man inte skapa sig lite frihet under resans gång? Lite frihet här och nu?

Ett sätt att hantera detta problem som Herr och Fru Avfart Frihet noterat och diskuterat många gånger är värdet av att gå ner i arbetstid. Vi har sedan vårt första barn föddes (vi har tre barn) jobbat deltid på något sätt. Vem av oss som gått ner i arbetstid och hur mycket har varierat, men de stipulerade 2x100% har det definitivt inte varit tal om de senaste tio åren eller så. Just nu jobbar vi på årsbasis någonstans kring 150-160% räknat på två tjänster. Den tid som vi därmed inte tillbringar på jobbet använder vi istället till att bromsa ekorrhjulet och umgås med våra barn. Detta görs både genom längre ledigheter under skolloven och genom färre arbetstimmar under vanliga veckor och på så sätt får vi både mer tid med barnen och ett lite långsammare tempo i vardagen. Mycket skönt och välbehövligt!

Självklart innebär vår minskade arbetstid att vår sparkvot sjunker och att vi därmed skjuter vår fulla ekonomiska frihet några år på framtiden. Men det är det värt alla dagar i veckan. Dessutom är det ju faktiskt så att det för oss som har relativt höga löner är skattetekniskt ”fördelaktigt” att gå ner i arbetstid eftersom vi betalar saftig statlig inkomstskatt. För mig innebär en minskad arbetstid till 80% en lönesänkning i skattade pengar på knappt 15% (pensionsinsättningar inte inkluderade i beräkningen). Jag får alltså ”bara” en nettolönesänkning på 15% trots att min arbetstid minskar med 20%.

När vi säger att vi jobbar deltid får vi oftast lite konstiga blickar som svar. Det är helt enkelt inte normen för välutbildade människor som är mitt i karriären att jobba deltid och det är inte riktigt accepterat. Men vem är det som sätter den normen? Och varför?

Är ett av skälen till att du strävar mot ekonomisk frihet att du vill ”ta dig ur ekorrhjulet” så skulle jag rekommendera dig att överväga att gå ner i arbetstid redan nu. Eller är den typen av frihet minskad arbetstid ger inte lika mycket värd som den totala ekonomiska frihet som flera av oss eftersträvar? Vilket är bäst; att springa fullt ös i ekorrhjulet i ett antal år för att sedan njuta av frukterna eller att småjogga i samma hjul några fler år samtidigt som man med jämna mellanrum tar sig en lugn fruktstund med barnen? Vi har bestämt oss för vad vi tycker, men vad tycker du?

Boktips: Hjärnkoll på pengarna

Att det där med ekonomi och psykologi hänger ihop och att hjärnan inte alltid är en investerares bästa vän har ju blivit alltmer ”inne” och det talas allt mer om detta intressant ämne. Inte minst i höstas när Richard H Thaler tilldelades Sveriges Riksbanks pris i ekonomisk vetenskap till Alfred Nobels minne för hans forskning där han ”inkorporerat psykologiskt realistiska antaganden i analyser av ekonomiskt beslutsfattande”. En annan klassiker på ämnet för alla intresserade är ju Daniel Kahnemans (också han nobelpristagare) bok ”Thinking, fast & slow”.

Det är lite mer tunnsått med mer lättillgänglig information om detta intressanta ämne och det känns som om det är detta som Elin Helander vill råda bot med sin bok ”Hjärnkoll på pengarna”. Elin Helander har en bakgrund inom psykologi och kognitiv neurovetenskap (inklusive forskning på Karolinska Institutet) och tillsammans med ett genuint intresse för pengar och investeringar är det så klart en lysande bakgrund för att skriva en sådan bok. Hur lyckas hon då? Jotack, riktigt bra.

Jag har tidigare läst Kahnemans ”Thinking, fast & slow” och jämfört med den boken är Elin Helanders bok sanslöst lättläst och lättillgänglig, vilket jag väljer att betrakta som positivt. Nackdelen med detta är givetvis att jag inom vissa områden skulle vilja går lite djupare. Men man kan inte få både lättillgänglighet och djuplodande genomgångar.

Styrkan i boken tycker jag är den tilltalande blandningen av forskningens rön inom området, personliga erfarenheter och anekdoter. Tillsammans med en hel del exempel och tips lyckas författaren därmed ta ner detta ganska komplicerade ämne på en nivå som vi vanliga dödliga kan förstå och ta till oss.

Stundtal kan jag uppleva boken som något spretig, vilket kan bero på att författaren som sagt inte riktigt går på djupet utan istället raskt går över till nästa område. Vissa delar upprepas flera gånger, vilket stör min läsupplevelse något. Men å andra sidan är ju repetition lärdomens moder, så det må vara förlåtet.

För att summera tycker jag detta är en riktigt bra introduktion till det ämne som Elin Helander själv kallar sparpsykologi och jag måste säga att när jag läste ”Hjärnkoll på pengarna” blev jag riktigt sugen på att läsa om Kahnemans ”Thinking, fast & slow. Kanske läge att lägga båda dessa böcker i packlistan inför sommarens semester?

Sammanfattning 2017

Två hela år har hunnit passera sedan vi drog igång projekt Avfart Frihet på allvar. Två år som på vissa sätt känns som om dom flugit fram och på andra sätt känns som en lång tid. Hur som helst har det hunnit hända jättemycket med vår ekonomi och framförallt med vår mentala resa under dessa två år. En sak som skiljer sig åt från när jag sammanfattade 2016 är att jag nu har ett år att jämföra med. Detta gör att jag tydligare ser likheter, mönster och skillnader i inkomster, utgifter och sparande. Så låt oss då börja med just detta.

Inkomster, utgifter och sparande

Våra nettoinkomster (utdelningar exkluderade) ökade under 2017 med cirka 105 tkr jämför 2016, vilket givetvis är väldigt trevligt. Detta hänger ihop med att Fru Avfart Frihet fick en ordentlig engångsutbetalning i början av året och att vi gick upp något i arbetstid under året. Vi har fortfarande ”utrymme” att gå upp mer i arbetstid, men det vill vi inte och det gör vi inte. Åtminstone inte just nu när barnen fortfarande är relativt små. Och då ingen maffig engångsutbetalning är i sikte i år, så lär det dessvärre inte bli någon liknande ökning av inkomsterna under 2018.

Utgiftsidan av ekvationen är mer stabil och räknar man bort en slutbetalning av CSN-lånet i slutet av 2017 (jaja, det är inget utgift utan ett tvångssparande) och att vi hade taskig periodisering av kostnaderna 2016 så ligger vi på i princip samma utgifter 2017 som vi gjorde 2016. En annan intressant aspekt när man studerar våra utgifter är att cirka 20% utgifterna är direkt kopplade till alla våra resor som ju är vårt livselexir. Det kan säkerligen låta groteskt mycket för vissa, men då ska man betänka att vi även spenderar cirka 20% av året på resande fot. Tänker man 20% av kostnaderna och 20% av tiden så känns det ju rent av billigt...

Eftersom potentiella Lyxfällan-deltagare knappast läser våra alster här på bloggen är jag tämligen säker på att alla läsare vet att sparandet då blir det som är över av inkomsterna när utgifterna väl är betalade. För Familjen Avfart Frihet summerades sparandet under 2017 till några riksdaler under 400 tkr. Det är ju en nätt liten slant och det får vi vara nöjda med trots att vi kan knappast kan kategoriseras som snålbloggare (inte med den resebudgeten!), även om vi gärna lever ekonomiskt effektivt.

Portfölj och utdelningar

Portföljen växer finfint och stannade på 1,745 miljoner på nyårsafton, vilket är ökning på 530 tkr jämfört med ett år tidigare. Detta motsvarar en tillväxt på 11,8% vilket naturligtvis är bra om man jämför med SIX30RX. Nu är det ju inte så att det beror på att jag är en så enastående kompetent investerare. Dessvärre. Istället är en stor del av förklaringen att vi investerar i indexfonder med bra global spidning och de flesta har gått riktigt bra.

Cirka två tredjedelar av vår totala portfölj består av dessa indexplaceringar och det är ju inte så relevant att jämföra dem mot index, eftersom de naturligtvis följer sitt index. Däremot kan det ju vara lite mer intressant att kolla in vår utdelningsportfölj bestående av svenska aktier jämfört med SIX30RX:

Som synes avslutade vår portfölj året starkt jämfört med index och när börsen föll under slutet av året höll vår portfölj emot bra vilket gjorde att vi stannade på 13,73% vilket alltså är klart bättre än SIX30RI. Nu är jag fullt på det klara med att detta till allra största delen handlar om ren tur och jag är fullt nöjd om vi lyckas prestera som index över tid.

Utdelningarna summerades under 2017 till 17 700 kr och dessa återinvesterades naturligtvis direkt. Detta är ju en relativt blygsam summa i förhållande till storleken på vår portfölj, men det hänger naturligtvis ihop med att vi har så stor andel investerat i indexfonder.

Nog sagt om 2017 och nu väntar ett orört 2018 på oss. Jag har i vanlig ordning inte en aning om vad som komma skall på börsen, men spännande på ena eller andra sättet blir det säkert.

Kors i taket!

Tro det eller ej, men Herr Avfart Frihet har faktiskt hälsan, skakar inte galler eller har heller inte råkat ut för något annat större missöde. Däremot har jag varit helt osynlig i bloggosfären ett bra tag och jag får passa på att be trogna läsare om ursäkt för detta. Min frånvaro har sina randiga och rutiga skäl. Det främsta skälet är att det varit ordentligt turbulent med omoganiseringar och omstrukureringar på min arbetsplats under större delen av 2017 och efter sommaren träffade det mig som en större slägga mitt i huvudet. I grunden på ett positivt sätt då jag inte kan påminna mig om att jag någonsin varit mer poppis på jobbet än de senaste sex månaderna. Det verkar som om alla vill ha mig i sitt team och i takt med att kollegor och chefer försvunnit åt olika håll har det i princip inneburit att jag haft tre olika olika tjänster det senaste halvåret. En lite smått schitzofren tillvaro alltså.

Men ingen hållbar situation. Inte. På. Nåt. Sätt. Hållbar.

Även om jag inte gjort 60-80 timmarsveckor (det vägrar jag nämligen) har det inte funnit någon energi alls kvar att driva en hyfsat vettig blogg. Det känns som att all tillgänglig hjärnkapacitet gått åt till att sköta de tre tjänsterna och inte minst på att fundera på hur jag smartast tar mig ur den icke-hållbara situationen med endast den mest önskvärda tjänsten i behåll. En inte helt friktionsfri process för att uttala sig milt, då jag därmed måste bestämma mig för vad jag göra ”när jag blir stor”.

Men nu börjar jag se ljuset i andra änden och inom en relativt snar framtid bör jag vara tillbaka i en någorlunda normal situation med endast en tjänst. Helst vill jag ju, som ni vet, inte ha någon tjänst alls, men det steget måste ske när jag vill att det ske. Alltså hoppas jag att jag ska lyckas hitta lite mer tid, energi och inspiration att dra igång bloggen igen.

Nu är detta ju inte en blogg om mitt arbetsliv och eventuella framgångar eller tillkortakommande där, utan det ska ju handla om privatekonomi. Även om jag inte rapporterat om det på bloggen så har ju våra investeringar fortsatt och resan mot ekonomisk oberoende tuffar på med oförminskad styrka. Tanken när jag satte mig ner för att knåpa ihop det här inlägget var faktiskt att summera Familjen Avfart Frihets ekonomiska år 2017. Jag inser nu att det inte låter sig göras i detta inlägg, då det skulle bli långt som sju svåra år och att det flesta läsare förmodligen skulle ha somnat långt innan slutet. Alltså nöjer jag mig här och utlovar lite mer ekonomifokus inom en (relativt) snar framtid.