För oss som är intresserade av ekonomi i allmänhet och investeringar i synnerhet är det inget konstigt att det är skillnad mellan ett värdepappers pris och dess värde. Det är tvärtom i många fall det vi letar efter för att på så sätt kunna göra en bra investering. Vi ser skillnaden mellan pris och värdering som den naturligaste sak i världen. När det gäller värdepapper alltså.
Därför blir jag lika förvånad varje gång jag i bloggosfären (oftast bland läsarkommentarerna) läser tvärsäkra påståenden som ifrågasätter om nån är vid sunda vätskor bara för att vederbörande valt ett alternativ som är dyrare än vad som går att hitta nån annanstans. Det kan gälla vad som helst, men nu senast var det restaurangbesök som var på tapeten (igen). Helt plötsligt glömmer man bort att skillnaden mellan värdering och pris gäller för alla varor och tjänster, inte bara värdepapper.
Det intressanta är ju sen att alla gör olika värderingar och inget är fel så länge man är medveten om att det är just en värdering man gör. Jag har mina värderingar och ni har era. Ibland är de snarlika och ibland är det milsvid skillnad. Men så länge de är välgrundade, genomtänka och i synk med ens privatekonomi är det helt ok och den ena värderingen är inte mer "rätt" än den andra.
Låt oss ta några exempel. Jag måste nog köpa en ny cykel inom ett par år. Jag cyklar till jobbet varje dag, men är lyckligt lottad att ha nära till jobbet. Jag behöver en ordentlig cykel, men behöver inga extra krusiduller eller specialgrejor. Jag kan tänka mig att betala fyra-fem tusen kronor, inte mer. Alltså värderar jag mitt behov av cykel till samma summa. Nån annan kanske cyklarpendlar två mil till jobbet och dessutom använder cykeln för långpass varje helg. Denna någon kanske värderar sin cykel till ett belopp som är 5-10 gånger högre än vad jag gör. Vi har helt enkelt olika behov och gör olika värderingar.
På samma sätt kan jag inte tänka mig att spendera en enda krona på TV-spel, märkesparfym, ljudsystem och annat. Jag begriper helt enkelt inte mig på skillnaden mellan exempelvis en halvtaskig högtalare och en av bra kvalitet. Och märker jag inte någon skillnad är det ju hål i huvudet av mig att betala för den skillnaden, samtidigt som det kan vara helt rätt för någon annan.
Tillbaka till de där restaurangbesöken som har har en enastående förmåga att dyka på ekonomibloggar med jämna mellanrum. Själv älskar jag bra mat och vin. Jag uppskattar skillnaden på bra och mindre bra mat. Därför tycker jag att en middag för 100-150 kr på kvarterskrogen sällan eller aldrig är prisvärd. Jag lagar nästan alltid bättre, godare och billigare middagar hemma. Däremot kan jag nån gång i bland spendera 1000 kr eller mer på en riktigt bra middag, då jag inte kan åstadkomma den upplevelsen själv. Jag tycker vid dessa få tillfälle att 1000 kr eller mer kan vara prisvärt. Jag gör återigen än värdering och tycker upplevelsen är värd det höga priset. Därför tycker jag det är lite tröttsamt att läsa kommentarerna som säger att det är slöseri att äta på restaurang. Visst kan det vara slöseri för dig om du inte uppskattar skillnaden mellan en riktigt bra middag och en korv med mos hos närmaste korvmoj. Men det är inte slöseri för mig. Kan vi inte bara acceptera att vi gör olika värderingar, så att jag kan få njuta av mina restaurangbesök i lugn och ro?
