Brexit - korta reflektioner från en solstol

Jaha, det blev Brexit trots allt. Den nyheten har även nått även oss trots att vi befinner oss på en öde strand på andra sidan av planeten. Jag trodde ärligt talat inte att de skulle rösta ur sig när det väl kom till kritan. Så fel man kan ha. Här kan det dock vara på sin plats att påminna om att omröstningen inte är beslutande utan bara rådgivande. Sen spelar det nog ingen större roll i praktiken.

Nu när resultatet är ett faktum är det bara att förhålla sig till konsekvenserna. Politiskt blir det säkerligen stora konsekvenser och det känns ju inte alls osannolikt att Storbritannien inte alls är så stort om sisådär tio år. I Skottland började man redan ett par minuter efter att resultatet var klart prata om att rösta om självständighet. I Nordirland finns givetvis liknande tankar och till och med Gibraltar börjar röra på sig. 

Men ekonomiskt tror jag det blir betydligt mindre konsekvenser. Till och med betydligt mindre än vad alla sensationslystna rubrikmakare försöker få det till. Visst kommer det troligen bli berg- och dalbana på börsen den närmsta tiden. Säkerligen mest dalbana... För oss som är riktigt långsiktiga spelar det dock ingen som helst roll, utan bara bli ett litet hack i kurvan. Jag kommer inte att sälja ett skvatt, utan snarare utnyttja möjligheterna att till reapris köpa på mig lite mer aktier i några av alla fina bolag därute. Frågan är bara vilka?

För egentligen har ju inget fundamentalt ändrat sig för de flesta av dessa företag. För det första kommer Storbritannien med hög sannolikhet vara kvar i EU ett antal år till och för de andra kommer det säkerligen finnas väldigt goda förutsättningar att idka handel även efter utträdet. Det ligger nämligen i allas intresse att handeln får blomstra. Så även efter datumet då Storbritannien formellt lämnar EU.

Dessutom kan det vara värt att påminna sig själv om att London har varit ett av världens största nav för handel och finans i många hundra år. Att Brexit skulle ändra på det känns ju extremt långsökt.

Konsumtionshysteri

Några dagar innan familjen Avfart Frihet drog på semester presenterade MQ sin delårsrapport. Rapporten var ju ingen klang och jubelföreställning direkt, vilka många innan mig konstaterat. Jag har ju inte för vana att analysera delårsrapporter här på bloggen och jag tänkte inte börja idag heller (trots att vi äger en pyttepost i MQ). Däremot tar jag avstamp i något som VD Christina Ståhl tydligen ska ha sagt i samband med delårsrapporten. Hon hävdade nämligen att MQ i början på våren låg snett i sitt sortiment. De hade mycket tunna vårplagg i sortimentet och de plaggen förblev tydligen hängande på sina galgar då vädret var kallt. 

Jag har ingen som helst anledning att tro att Christina Ståhl är fel ute i den analysen och slutsatsen. Tvärtom har hon säkert alldeles rätt och det är just det som gör mig fundersam. Fundersam kring folks konsumtionsvanor. 

När jag köper ett klädesplagg så köper jag det på flera års sikt. Det ska bäras många vårar, somrar eller vilken årstid det nu är tänkt till. Hur vädret råkar vara just inköpsdagen eller vad John Pohlmans efterföljare lovar/hotar med den kommande veckan är totalt ointressant. Det har ingenting över huvudtaget att göra med min beslutsprocess när jag ska köpa ett par nya vårbyxor. Mitt beslut grundar sig istället på behovet, när och var ska byxorna användas? På jobbet, fritiden eller kanske till fest? Vad har jag redan i garderoben där hemma? Har jag kanske redan ett par liknande byxor? Har jag någon skjorta eller tröjas som passar bra till? Sen kommer naturligtvis priset. Är de värda siffran på prislappen? Kan jag vänta till rean? Ja, i princip alltid! I min beslutsprocess är vädret lika intressant som huruvida det är fullmåne eller nymåne. 

Detta mönster går igen oavsett vad det är som ska inhandlas, men det verkar vara mitt konsumtionsbeteende som är konstigt. Det är jag som är onormal och annorlunda. Istället verkar det normala vara att man går en runda på stan med lönen brännande i fickan. Med ett badkar café latte i ena handen och med reklamfri Spotify i lurarna får man se MQ:s välbekanta logga. Man tänker "Ahh, skönt väder idag. Jag ska minsann köpa ett par nya brallor". In i affären, hugg ett par med den lediga handen, prova och pytsa ut 699 kr. Ett fynd! Om man sen kommer att använda dem eller om man redan har två snarlika par i garderoben som man glömt bort är ointressant.

Att vädret påverkar glassförsäljningen kan jag förstå, men att den även har stor påverkan på klädförsäljningen är i mina ögon skrämmande. Dessvärre är detta bara ett av alla tecken på den sjuka konsumtionshysteri som råder. Inte konstigt att kön till Lyxfällan ringlar sig lång.

Semester!

Visst är det märkligt hur våra hjärnor fungerar, eller åtminstone hur min lilla hjärna fungerar. Idag har jag nämligen gått på semester och trots att det är innan midsommar så känns det som att jag inte hade orkat en enda dag till. Hade någon kommit och sagt att jag var tvungen att jobba en vecka till känns det som om jag hade havererat på nåt sätt. Men så är det ju naturligtvis inte. Det är ju bara en inställningsfråga. Andra år har jag gått på semester i slutet på juli och det har jag ju bevisligen överlevt utan bestående men. 

Hur som helst blir det i år en lång semester för familjen Avfart Frihet och den kommer att tillbringas långt borta. Vi är ju resenördar av sällan skådat slag (om någon mot förmodan skulle ha missat det). Vi ser våra resor som ett sätt att inkassera lite av den där hett eftertraktade friheten lite i förtid. 


Semester på avlägsna och oexploaterade platser som vi ska ha i sommar innebär förhoppningsvis såväl avkoppling som nerkoppling. Med det menar jag att samtidigt som vi njuter av varma bad och god asiatisk mat kommer jag inte kunna kolla börsen femtioelva gånger om dagen, jag kommer inte kunna finslipa på mitt excel-sheet, jag kommer inte kunna läsa alla intressanta kommentarer hos mina bloggrannar, och så vidare. Det är bra! Har man semester så har man! Och eftersom vi är väldigt långsiktiga i vårt agerande kommer vi vara lugna i förvissningen att pengarna sakta men säkert jobbar för oss medan vi solar och badar. Och så hoppas jag på många fina köplägen när vi är tillbaka om sisådär ett par månader.

Däremot känner jag mig själv tillräckligt väl för att veta att jag inte kommer att sluta att reflektera och skriva om det jag ser och upplever. Det är lika självklart som att andas och att äta. Så när vi väl har vettig internetuppkoppling så kommer det att med all säkerhet komma ett och annat inlägg i bloggen. So stay tuned! 

Karriär - till vilket pris?

Inom bloggsfären i allmänhet och kanske för Avfart Frihet i synnerhet diskuteras lönearbetet med en något negativ klang (vilket egentligen aldrig varit min avsikt). Målet är ju att nå ekonomiskt frihet, att ta sig ur ekorrhjulet, att sluta lönearbeta. Inte konstigt då att lönearbetet kanske ses som något av ett nödvändigt ont. Det är ju dock lite orättvist för rent krasst är det ju för de allra, allra flesta som så att det är lönearbetet som ger pengarna som sedan i sin tur investeras för en framtid i ekonomisk frihet. Och det är ju ingen kioskvältare att en hög lön ger större möjligheter att spara och investera sig till ekonomiskt oberoende än vad en låg lön gör. Alltså vill man öka sin inkomst så mycket det går och ett väldigt effektivt sätt att göra det stavas karriär. Problemet är att en karriär även har ett pris och det priset är väl värt att fundera kring.

När jag för en tid sedan läste ett intressant inlägg hos Familjen Fri? (http://familjenfri.blogspot.se/2016/06/ekonomiskt-fri-men-sen-da.html?m=1) började jag reflektera över hur min egen karriär varit och varför jag gjort de karriärval jag gjort. Hur kom jag dit jag är? Egentligen?

När jag läste på universitetet hade jag kursare som hade uttalade karriärplaner, att de skulle ha nått en viss nivå i sin karriär vid en viss ålder. Det hade inte jag och jag tyckte redan då att det var lite smått naivt att måla fram en karriär innan man ens gjort en enda arbetstimme. Väl ute i arbetslivet visade det sig att jag istället för en karriärplan hade två egenskaper som främjar karriären. För det första har jag en stark vilja att alltid göra ett bra jobb och för det andra är jag nyfiken på och intresserad av att prova på nya saker. Gör man ett bra jobb tenderar det att öppnas nya dörrar och är man nyfiken och framåt antar man de utmaningarna. Gör man ånyo gör ett bra jobb kommer ytterligare dörrar att öppnas och så vidare. Till sist har man gjort sig en liten karriär utan att man har någon plan. Så har det varit för mig.

Jag har större delen av mitt arbetsliv jobbat inom en och samma globala koncern. Jag började som en typisk utförare inom diverse projekt, ganska snart blev jag delprojektledare och sedan projektledare. Efter ett kort gästspel som produktchef fick jag min första chefsposition med verksamhets- och personalansvar på en ganska låg nivå. Jag var då lite drygt 30 år gammal och därmed med stor marginal yngst av alla chefer inom min organisation. När jag tillträdde var det fullt kaos inom min gruppering, men efter en tid lyckades jag få bra styr på saker och ting. Det gick inte obemärkt förbi och jag märkte att jag betraktades som något av en påläggskalv. Mina chefer började diskutera vad som kunde vara lämpligt som nästa steg i min karriär. Själv började jag för första gången snegla uppåt i hierakin. Hur långt kunde jag nå? Hur långt ville jag nå?

Jag hittade min benchmark inom samma organisation. En man som satt två pinnhål upp från mig och som jag hade nära kontakt med. Vid en första anblick verkade han sitta på en perfekt position. Det verkade lämpligt, till motsvarande nivå borde jag väl kunna nå?

Min lilla karriär medförde många trevliga bieffekter som en bra lön, fin titel, inflytande, bekräftelse och en massa annat. Det är inget att sticka under stolen med. Men samtidigt började avigsidorna bli allt tydligare. Dels med vad som krävdes av en chef på min nivå, men framförallt började jag få förståelse för vad som krävdes ett par hack upp. Bilden av positionen som min benchmark satt på började krackelera. Jag såg arbetsbördan, kravet på tillgänglighet, de långa arbetsveckorna. Själv jobbade jag en del kvällar (speciellt söndagskvällar) och det spelade ingen roll när jag loggade in, min benchmark var alltid inloggad. Han avbröt vid flera tillfällen semestrar med sin familj för att resa halva jorden runt till ett kundmöte. Jag har själv haft långa telefonsamtal med honom när han stod mitt i pisten nånstans i Alperna. Men det värsta exemplet var när han ringde mig från en intensivvårdsavdelning, där han själv låg inlagd efter en skada. 

Efter ett par tre år på min chefspost hade jag vuxit ur kostymen och det var definitivt dags för mig att ta nästa steg i karriären. Det fanns dock inga lediga positioner inom min organisation, men inom andra delar av koncernen fanns det flera öppningar. Men nu hade barnen börjat komma och jag hade börjat tvivla. Vad vill jag? Är karriären värd uppoffringarna? Vad är det jag egentligen jagar? Pengar? Status? Makt? Fortsätter jag min karriär bara för att det är vad omgivningen förväntar sig? Eller finns det något djupt inom mig som alltid vill lite mer, framåt, uppåt, högre, bättre? Varför i så fall? Frågorna var många, svaren färre.

Det slutade med att jag inte gjorde något, utan förblev sittande där jag satt. Jag hittade på skäl för mig själv varför just den lediga tjänsten inte var bra eller varför det var fel timing just då. Mer eller mindre omedvetet hade jag alltså hoppat av karriärtåget genom att förbli passiv, genom att inte ta de möjligheter som fanns. Det tog flera år innan jag vågade erkänna för mig själv att jag helt enkelt inte tyckte karriären var värd priset. Jag var inte beredd att göra 70-timmarsveckor, resa från familjen stup i kvarten, känna kravet på ständig tillgänglighet. Jag var kort sagt inte beredd att betala priset för karriären, inte beredd att sälja mer av min frihet.

Res billigt!

Sommarlov för barnen, och därmed närmar sig även semestern för oss i den något äldre generationen. Som jag flera gånger påtalat är vi extrema resenördar i mångas ögon. Resor hamnar väldigt högt på vår prioritering och sett över ett år spenderar vi ganska mycket pengar på resor. Därmed inte sagt att vi sprider pengar kring oss på ett obetänksamt sätt. Tvärtom lägger vi stort engagemang och mycket tid på att hitta så kostnadseffektiva lösningar som möjligt för våra resor. Jag tänkte i detta inlägg ge en del tips och tricks för hur man kan komma lite billigare undan.

Boka själv - Resebyråer och andra researrangörer lägger på enorma summor. Och det gäller allt; flygbiljetter, boende, hyrbilar och så vidare. Några timmar sökande på internet kan reducera kostnaden för en resa till mindre än hälften. Ganska bra timpenning! 

Högsäsong - ska undvikas! Detsamma gäller större helger. Alla tar mer betalt om dom kan och det kan dom just under storhelger och högsäsong.

Flygbiljetter - bokas som sagt själv på nätet. Det finns många bra sökmotorer som är lätta att använda, men tänk också på att en del av lågprisbolagens flighter finns inte där. De finns bara på deras egna hemsidor, så en snabb titt på dem kan vara lönsamt. Var flexibel angående utrese- och hemresedagar, då det kan skilja tusenlappar mellan att resa en söndag och en tisdag. Tar man dessutom sig omaket med någon mellanlandning så kommer man också billigare undan. Flygbiljetter släpps normalt sett 10-12 månader innan avresedatumet och det är generellt sett billigast om man är tidigt ute. Visst kan man hitta restresor med kort varsel, men då måste man ha lite tur. Och sällan till fem personer... Tänk också på att flygbiljetterna ofta är resan största utgift och är densamma oavsett hur länge man är borta, så ju längre man är borta desto lägre blir kostnaden per dag.

Boende - även här finns det flera bra sökmotorer som man ofta kan hitta prisvärda boende igenom. Men det är definitivt värt att lägga lite tid på att titta på de olika boendenas egna hemsidor. Ofta kan man få bättre priser om man kontaktar dem direkt. Hur mycket pengar man sen vill lägga på boendet är ju en smaksak. Vi bor i princip alltid väldigt billigt, då vi inte åker på semester för att vara på hotellet. Så hyfsat lugnt läge samt helt och rent brukar räcka för oss. Åker vi till varma klimat prioriteras alltid tillgång till pool ner, då det finns ett varmt och skönt hav att bada i. Hittar man en lägenhet till en vettigt peng är det ett plus, då man själv kan fixa frukost och en del andra mål. Därmed håller man nere resebudgeten ytterligare. 

Så genom att vara ute i god tid samt att lägga ner lite tid på att söka runt bland alla alternativ kan man alltså spara stora summor. Och dessutom är det ju kul eftersom resan på sätt vis börjar långt innan man beger sig hemifrån.

En miljon skäl att fira

Det var Broder Tuck som yttrade de bevingade orden och sällan har de passat familjen Avfart Frihet bättre än idag. Men jag tror i och för sig inte att Gud har så mycket med saken att göra... Men det är helt annan diskussion och den tänker jag på inga villkor ta här.

Hur som helst ramlade det in cirka 45 000 kronor på konto idag och de är nu redo att spenderas. På börsen ska sägas innan nån får några vilda idéer. Däremot vilar jag nog lite på hanen innan jag investerar. Jag hoppas nämligen på en lite småsur sommar på börsen och därmed lite bättre köplägen fram emot höstkanten. 

Skatteåterbäringen i sig är faktiskt inte den stora nyheten för oss idag utan vad den för med sig. I och med dessa 45 000 uppgår nämligen våra investeringsbara tillgångar (inklusive barnportföljerna) till exakt 1 021 000 kronor och 18 öre. Över en miljon kronor! Det känns som en ganska stor milstolpe på vår väg mot ekonomiskt oberoende. Och det ska vi fira. Nån som har något bra förslag på hur?

Det känns lite märkligt att tänka på sig själv som miljonär. Miljonärer är ju rika, det är ju inte vi. Eller så är vi kanske det?

Tillgångar kan man ju räkna på lite olika sätt och jag brukar vara ganska strikt i att endast inkludera de tillgångar vi kan investera och förfoga fritt över. Fast om jag gör ett unikt undantag och för ett ögonblick antar en lite generösare inställning än vad jag brukar så har vi faktiskt varit miljonärer ganska länge vid det här laget. Jag brukar nämligen inte räkna in de av våra tillgångar som är låsta av en eller annan anledning. Jag tänker naturligtvis på de pengar som finns i våra tjänstepensioner och annat gammalt pensionssparande. Och på pengarna bundet i vårt hus. Dessa pengar kan vi ju inte använda hur som helst för att finansiera ett liv i ekonomisk frihet. Inte nu i alla fall. Däremot blir de ju viktiga puzzelbitar den dagen vi verkligen väljer att checka ut från löneslavandet. Så om jag tar på mig mina mest generösa glasögon (även om de skaver bakom öronen) så ska jag till den miljon vi just passerade lägga ytterligare cirka 1,2 miljoner i pensioner och cirka 1,5 miljoner bundet i huset (med uppskattat värde på huset). Totalt närmar vi oss då 4 miljoner och det känns inte bara märkligt. Det känns helt sjukt!

Spännande att vara förälder

Våra äldsta barn går båda i lågstadiet och är alltså fortfarande ganska små. Trots deras ringa ålder är det oerhört intressant att följa deras utveckling mot mer och mer självständiga individer. Det känns som om det händer något nytt nästan varje dag. Utveckling sker naturligtvis även kring deras förståelse för pengar och ekonomi. Och även inom pengar och ekonomi anser vi att vi som föräldrar har ett väldigt stort ansvar. Det är vi och ingen annan som ska hjälpa dem att få vettiga värderingar, få insikt i hur pengar och ekonomi fungerar, förstå vikten av att spara och investera samt en massa annat. Hur vi sen ska göra rent konkret för att vägleda våra barn är något som vi funderar en del på och det kommer säkerligen bli ett återkommande tema här på bloggen.

Våra äldsta barn får sedan en tid tillbaka månadspeng. Tanken med detta är att introducera dem till sparande och förståelse kring pengars värde. När det gäller själva matematiken har de full koll och vet precis hur många kronor de har i sina plånböcker. Båda är dock väldigt snåla och använder väldigt sällan sina pengar. Då Herr och Fru Avfart Frihet sällan köper saker obetänkt är detta kanske en värdering som de redan plockat upp från oss? Deras försiktighet med att spendera sina pengar är ju i grunden positiv, men är samtidigt ett litet problem. Ett I-landsproblem i och för sig, men likväl ett problem. Något av det första man måste lära sig och få en känsla för är nämligen pengars värde. För alla varor (gäller i högsta grad även för aktier) är det ju skillnad mellan pris och värde. Denna värdering mellan olika varors pris och värde är dessutom individuell. Problemet är om man, som våra barn, aldrig spenderar några pengar så skaffar de sig inte heller nån känsla för vad just de tycker om pengars värde. Det är ju en resa som de själva måste göra. Frågor som de själva måste besvara. "Den tidningen kostar 20 kronor, är den värd det?" "Legobyggsatsen kostar 99 kronor, är jag beredd att betala det?" 

De behöver få känna känslan efter ett bra köp. Känslan av att ha köpt något man behövt eller länge velat ha och dessutom till ett pris man tycker var billigt. På samma sätt behöver de få känna känslan efter ett dåligt köp, då när det liksom nästan knyter sig i magen. Då när man frågar sig själv hur man kunde vara så dum som köpte den där grejen som var så onödig, så dålig och så dyr. Det är först när man själv känt dessa känslor som man förstår pengar värde på riktigt. Men de är alltså inte riktigt där. Ännu.

Däremot har de börjat förstå konceptet med jämförelsepriser. Vid några tillfällen har de, efter en kort diskussion med oss, tillsammans köpt en förpackning med två leksaker istället för att köpa en var. De inser båda att de sparar på stt slå sig samman och köpa en större förpackning istället för att köpa var sin liten.

Nu ser vi med spänd förväntan fram emot att se hur de tar sig än sommarlovet och alla de frestelser som kan uppenbara sig då. Kommer de att köpa mer saker? Och hur kommer själva besluts- och inköpsprocessen då att se ut? Eller fortsätter de kanske på sin försiktiga bana? Kommer de att vidareutveckla sitt samarbete för att hitta lägre priser? Det är spännande att vara förälder...

Månadsrapport - maj

Jag brukar som de flesta göra mina månadsavstämningar strax efter månadsskiftet då alla räkningar är betalda och alla överföringar till diverse sparande har landat på rätt ställe. Jag har funderat en del på hur jag ska lägga upp månadsrapporterna här på bloggen och kommit fram till nåt som kan funka som en startpunkt (kommentera gärna om ni har några förslag till förbättringar). Jag tänker mig en kort genomgång av tre områden; inkomster/utgifter, portföljutveckling och övriga reflektioner. Ok, då kör vi premiärturen för maj!

Inkomster/utgifter

Maj är vanligtvis en ganska bra månad när det gäller inkomster, då jag normal sett har en liten bonus som ramlar in på lönekontot. Så även i år. Men jag är faktiskt inte helt glad för det där med bonusar, vilket jag skrev om i inlägget ”Bonusinlägg” för en knapp vecka sedan. Kontentan av det hela är alltså att jag mycket hellre skulle sett en lite högre månadslön och slopad bonus, men nu är det som det är och bonusen damp alltså ner nu i maj. Att vi dessutom spetsar till våra båda löner med en del traktamenten som vi inte förbrukat under några tjänsteresor gör att inkomstsidan ser helt ok ut för maj. 

På utgiftssidan har det varit en ganska normal månad utan större och anmärkningsvärda poster. Dock blev det ytterligare en avbetalning till CSN, men de är snart ett minne blott då skulden kommer att nå exakt 0 kronor under nästa år. Vilket kommer bli väldig skönt och dessutom innebära att ytterligare knappt 3000 kronor per månad blir tillgängliga för att investera i pengamaskinerna. Summa summarum innebär detta att vi i maj hade drygt 25 000 kronor kvar när alla utgifter var betalda. Detta trots att vi inte riktigt förstod villkoren för vårt nya kreditkort (ok, vi hade inte läst allt det finstilta…) och därför tvingades göra en extra inbetalning på drygt 10 000 för att undvika en tråkig och totalt meningslös ränteutgift. Det misstaget gör vi inte om! Men det innebär ju egentligen bara en periodisering där vi nu istället kommer att få låga utgifter i juni. Hur som helst är överskottspengarna redo att sättas i arbete. Helt OK!

Portföljutveckling

Under maj månad ökade våra investeringsbara tillgångar till 988 203 kronor (inklusive barnportföljerna) och bortser man ifrån de pengar vi under månaden stoppat in i pengamaskinerna så innebär det en värdeökning på cirka 43 000 kronor. En riktigt, riktigt bra månad ur det perspektivet alltså.

Under månaden fortsatte vi att föra över kapital från aktieindexfonder till aktier i Herr och Fru Avfart Frihets portfölj (d.v.s. exklusive barnportföljerna som fortfarande ligger till 100% i aktieindexfonder), vilket innebär att vi nu har 13% procent av vårt kapital i aktier jämför med 8% för en månad sedan. Denna överföring innebär att vi numera även är stolta ägare i Stora Enso, Kinnevik, Atlas Copco, Telia Company, Ica-gruppen, MQ och Mekonomen. Dessutom köpte jag vår första pref i och med inköpet av Akelius Residential Pref.

Under maj inhämtade vi också våra första aktieutdelningar sedan vi startade pengamaskinerna på allvar då Hennes & Mauritz, Investor, Alfa Laval och Tele 2 samtliga delade ut. Totalt ramlade det in 1 209 kronor i utdelningar vilka mer eller mindre genast återinvesterades. Kanske inte så mycket att skryta med i utdelningsväg, men även en 10 000-milaresa börjar med ett litet steg.

Övriga reflektioner

Sommaren står inför dörren och därmed även en efterlängtad semester. I vårt fall blir den lång och långt bort. Givetvis kommer det att innebära en merkostnad, men inte speciellt mycket. Detta eftersom flygbiljetter och en mindre del av boendet redan är betalda. Dessutom är det värt varenda krona. På plussidan har vi en större skatteåterbäring och våra semesterersättningar att se fram emot.

Själva bloggande fortskrider och jag känner mig fram kring både form och innehåll. Min ambition är inte att skapa en blogg med djupgående analyser av makroekonomiska skeenden eller djuplodande genomgångar av diverse företags års- och kvartalsredovisningar. De finns andra som gör det så oändligt mycket bättre än vad jag skulle kunna klara av. Istället vill jag skapa en livsstilsblogg med ekonomiska förtecken.

Jag ser med glädje att antalet läsare sakta men säkert ökar och ni är alla varmt välkomna att komma med idéer och kommentarer.