Jag har ingen som helst anledning att tro att Christina Ståhl är fel ute i den analysen och slutsatsen. Tvärtom har hon säkert alldeles rätt och det är just det som gör mig fundersam. Fundersam kring folks konsumtionsvanor.
När jag köper ett klädesplagg så köper jag det på flera års sikt. Det ska bäras många vårar, somrar eller vilken årstid det nu är tänkt till. Hur vädret råkar vara just inköpsdagen eller vad John Pohlmans efterföljare lovar/hotar med den kommande veckan är totalt ointressant. Det har ingenting över huvudtaget att göra med min beslutsprocess när jag ska köpa ett par nya vårbyxor. Mitt beslut grundar sig istället på behovet, när och var ska byxorna användas? På jobbet, fritiden eller kanske till fest? Vad har jag redan i garderoben där hemma? Har jag kanske redan ett par liknande byxor? Har jag någon skjorta eller tröjas som passar bra till? Sen kommer naturligtvis priset. Är de värda siffran på prislappen? Kan jag vänta till rean? Ja, i princip alltid! I min beslutsprocess är vädret lika intressant som huruvida det är fullmåne eller nymåne.
Detta mönster går igen oavsett vad det är som ska inhandlas, men det verkar vara mitt konsumtionsbeteende som är konstigt. Det är jag som är onormal och annorlunda. Istället verkar det normala vara att man går en runda på stan med lönen brännande i fickan. Med ett badkar café latte i ena handen och med reklamfri Spotify i lurarna får man se MQ:s välbekanta logga. Man tänker "Ahh, skönt väder idag. Jag ska minsann köpa ett par nya brallor". In i affären, hugg ett par med den lediga handen, prova och pytsa ut 699 kr. Ett fynd! Om man sen kommer att använda dem eller om man redan har två snarlika par i garderoben som man glömt bort är ointressant.
Att vädret påverkar glassförsäljningen kan jag förstå, men att den även har stor påverkan på klädförsäljningen är i mina ögon skrämmande. Dessvärre är detta bara ett av alla tecken på den sjuka konsumtionshysteri som råder. Inte konstigt att kön till Lyxfällan ringlar sig lång.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar