Städhjälpens vara eller icke vara

En viktig aspekt under vår resa mot ekonomiskt oberoende är att vi vill nå vårt mål med bibehållen livskvalitet. Livskvalitet innefattar för oss väldigt mycket, men det kanske allra viktigaste för oss är möjligheten att få spendera mycket tid med våra barn. Speciellt nu när de fortfarande är relativt små. Det är av den anledningen som vi har valt att gå ner i arbetstid. Vi jobbar tillsammans cirka 150% istället för de standardiserade 200% plus som gäller när man är ”i karriären”, som vi är. Eller kanske snarare var…

En av grundreglerna för en sund ekonomi är att inte betala andra för att göra sånt man lätt kan göra själv, men detta till trots har vi valt att ha städhjälp. För visst kan vi ju faktiskt städa själva. Vi har diskuterat vår städhjälps vara eller icke vara flera gånger, men har hittills alltid landat i samma slutsats. Nämligen att det bästa för oss är att ha städhjälpen kvar. Låt oss se hur vi tar oss till vår slutsats och tar avstamp i den rent ekonomiska aspekten.

Varannan vecka har vi ett par effektiva städare som tillsammans spenderar 3 timmar med att göra vårt hus skinande rent och däremellan gör vi en lite mindre städning själva. Eftersom städningen har en fast timkostnad och vi själva vet vad vi tjänar i timmen är det enkelt att göra den ekonomiska kalkylen. Det vill säga att gå ner ytterligare i arbetstid och använda dessa ”lediga” timmar till att själva städa huset jämfört med att betala för städhjälp. Det visar sig då, om man antar att proffsstädarna är något lite bättre och effektivare på att städa (det är nog ett rimligt antagande och beräkningen är nog snarast något smickrande för vår städförmåga), att det blir ett ekonomiskt nollsummespel. Ur ett ekonomiskt perspektiv kvittar det alltså om vi betalar för att någon ska städa vårt hus eller om vi går ner i arbetstid för att göra det själva.

Kalkylen ställs naturligtvis på ända om vi accepterar att vi istället för att gå ner i arbetstid ”stjäl” tid från den tid vi spenderar med våra barn för att städa. Men å andra sidan skulle vi då lika gärna kunna öka vår arbetstid motsvarande mängd från 150% och så är vi tillbaka i det ekonomiska nollsummespelet igen. Lite ökad arbetstid hade dessutom gjort att våra arbetsgivare blivit lite gladare.

Kort sagt är ekonomin ingen faktor över huvud taget i vårt beslut kring städhjälpens vara eller icke vara förrän den dagen vi känner att vi har tid över och redan jobbar 200% tillsammans (och därmed inte kan gå upp mer i arbetstid). 

Ett tredje alternativ skulle ju så klart vara att sänka kraven på städningen och acceptera lite fler och lite större dammråttor i hörnen, men det känns inte speciellt lockande för oss. För tillfället fortsätter vi alltså att ha städhjälp eftersom vi inte tycker det är speciellt kul att städa, det ger en lyxig känsla att komma hem till ett nystädat hus, städningen blir bättre genomförd och vi slipper i princip att bry oss. 

Att göra städningen själva skulle alltså inte ge oss något mervärde att tala om, snarare tvärtom. För andra hushållsnära tjänster skulle jag kunna resonera annorlunda. Ett exempel på detta skulle hjälp med läxläsning kunna vara även om RUT inte längre gäller för läxläsning, så vitt jag förstår. Nu är det inte aktuellt för oss ännu, men även när den dagen kommer är det ett område som jag inte vill släppa till någon annan. Detta för att hjälpa våra barn med läxorna ger oss ett mervärde i form av en stärkt relation med våra barn, en bättre insikt om barnens vardag i skolan, en bättre förståelse för hur det går för barnen, tidiga indikationer på om de skulle behöva extra hjälp med något och så vidare. 

Hur resonerar ni kring städhjälp eller andra hushållsnära tjänster?