Bekännelser

Jag tar för givet att ni alla är intelligenta individer med en hög förmåga att tänka själva och att ni är högst kapabla att dra era egna slutsatser (annars hade ni sannolikt inte spenderat er tid med att läsa på en blogg om privatekonomi och ekonomiskt oberoende…). Jag har dessutom ingen som helst ambition att försöka vilseleda någon, det är tvärtom är det allra sista jag vill göra. Istället är min ambition med bloggen att utbyta inspiration och insikter som alla kan ta med sig till sin egen livssituation och göra till sitt eget. Därför är det lika bra att jag lägger korten på bordet och gör mina bekännelser direkt och utan omsvep. En form av varudeklaration av mig själv skulle man kunna säga.

Min första bekännelse är att jag inte har någon formell ekonomisk utbildning alls, åtminstone om man bortser från några enstaka högskolepoäng från en kurs i företagsekonomi som jag läste på universitetet någon gång i slutet av förra årtusendet. Den kursen hade, om jag minns rätt, ytterst få beröringspunkter med privatekonomi och det tänkta innehållet i denna blogg. Ibland när jag läser om eller diskuterar privatekonomiska frågor kan jag beklaga att jag inte har bättre formell ekonomisk utbildning, speciellt när jag inte förstår vissa ekonomiska begrepp eller skeenden. Men oftast har jag valt att se det som en fördel att komma från ett annat gebit. Det har gett mig ”alibi” för att ställa de dumma frågorna, det har gett mig andra angreppsvinklar och andra synsätt. När jag är på mitt allra mest cyniska humör är jag till och med tacksam över att jag inte har den där ekonomiska utbildningen eftersom jag då förutsättningslöst kan ta mig an privatekonomiska frågor. 

Min andra bekännelse låter säkerligen märklig i en del öron, men jag är egentligen inte speciellt djupt intresserad av ekonomi (och där tappade hälften av läsarna intresset, men ge mig några meningar till – jag kommer snart till poängen). Men, däremot känner jag att mitt intresse för ekonomi hela tiden växer i takt med att jag lär mig mer. Men, däremot är jag väldigt intresserad av vad jag kan använda pengar till. Dessutom är jag i allra högsta grad intresserad av frihet. Jag vill helst kunna göra vad jag vill, när jag vill, var jag vill och hur jag vill. Därför är jag med automatik intresserad av att se till att våra surt förvärvade slantar utnyttjas på ett optimalt sätt så att vi kan få det vi eftersträvar. Ekonomiskt oberoende via passiva inkomster, alltså. Och ekonomi är ju ofrånkomligen verktyget som leder oss till vårt mål. Hängde ni med på resonemanget? Som en liknelse skulle man kunna säga att man kan vara är väldigt intresserad av att bygga och renovera på sitt hus utan att för den sakens skull gå igång på att spana in överhandsfräsar och skruvdragare hos Bauhaus. Å andra sidan kan en bra skruvdragare vara ganska häftig på samma sätt som en väl skött ekonomi…

När vi kom till insikt om att vi borde kunna optimera vår ekonomi mycket bättre kom jag samtidigt till en annan lite smärtsam insikt. Jag förstod nämligen att jag inte förstod. Min tredje bekännelse är följaktligen att jag bara för några år sedan inte alls förstod hur ekonomi fungerar, jag förstod inte hur stor skillnad en liten insats faktiskt kan göra. Anledningen till att jag inte förstod var inte att det är speciellt svårt, åtminstone så länge man nöjer sig med att hålla sig på en god och grundläggande nivå, utan att jag helt enkelt inte brytt mig tidigare. Och ingen annan hade heller brytt sig om att berätta för mig och detta inkluderar en faslig massa år av utbildning på olika nivåer. Min insikt kom när fru Avfart Frihet råkade hamna på ett par bloggar om privatekonomi och började prata på ett annat sätt kring vår ekonomi. Hon började prata om ekonomisk frihet, investeringar, pengamaskiner, att fondavgifterna urholkade vårt sparande och andra märkligheter. Åtminstone i mina dåvarande, okunniga öron. 

När jag väl insett att jag inte förstod reagerade jag på samma förutsägbara sätt som jag alltid gör när jag inte förstår. Jag började läsa och fundera, då jag nämligen har väldigt svårt att acceptera att jag inte förstår. Jag började med att läsa på bloggar och efterhand började jag sluka böcker om privatekonomi. Ganska snart upptäckte jag till min förvåning att de grundläggande principerna är ganska enkla. Jag hade ju alltid trott att det var det skulle vara svårt och krångligt med ekonomi. 

Jag är som sagt inte ekonom, men däremot läser jag mycket om vad andra kommit fram till i sina analyser, vad de så kallade experterna säger om privatekonomi, vad mina många och duktiga bloggrannar skriver och så vidare. Det innebär att du i denna blogg sannolikt inte kommer hitta något helt nytt och revolutionerande rörande privatekonomi, då det mesta är allmän kunskap som många före mig redan har skrivit eller sagt. Det är kort sagt min fjärde bekännelse att det inte mina ekonomiska idéer som ligger till grund för bloggen. Det är någon annans. Däremot kommer jag försöka beskriva vad det innebär för oss och vår resa mot ekonomiskt oberoende, de prioriteringar vi gör, de beslut vi fattar och varför vi väljer som vi väljer.

Min femte bekännelse är att jag hade hunnit en bra bit på väg mot 40 då jag fick min privatekonomiska insikt. Ganska sent alltså. Vi hade visserligen haft hyfsat bra koll på vår ekonomi innan dess, men vårt sparande och investerande var långt ifrån optimalt och jag hade inte förstått att jag kunde sätta våra pengar i arbete för att skapa mer pengar åt oss. Vårt sparande och investerande är fortfarande inte optimalt, men nu är vi åtminstone på någorlunda rätt väg. Och framförallt vet vi vet vad vi vill.

Allra bäst hade det förstås varit om jag redan i ungdomen (oj, vad jag känner mig gammal när jag skriver så) tagit kontroll över situationen eftersom vi då skulle varit i en ännu bättre position nu. Men det finns ingen anledning att gråta över spilld mjölk och det är mycket bättre att vara tacksam över att vi kom till insikt överhuvudtaget. Det samma gäller alla läsare, det är inte för sent. Sörj inte förlorade möjligheter, ta istället vara på dem du har här och nu! 

För att lite raljant summera alla mina bekännelser så är jag alltså inte ekonom och jag är inte speciellt djupt intresserad av ekonomi. Jag har inga speciellt egna idéer om ekonomi och jag påbörjade mig egen pengamaskin alldeles för sent. Låter det som ett framgångsrecept för en livstilsbloggare mot ekonomiskt oberoende? Inte? Jag tycker faktiskt att det gör just det. Jag tänker att det visserligen kan vara intressant att läsa om någon som gjort en lyckosam resa, men jag får alltid en känsla av att en historia berättade i efterhand ofrånkomligen blir lite tillrättalagd. Det är ju lätt att i efterhand se vilka beslut som var rätt, felaktiga eller helt irrelevanta och därför tenderar man i efterhand omedvetet att fokusera på de rätta och viktiga händelserna och besluten. I min mening är det därför mycket intressantare att följa en resa eller historia samtidigt som den faktiskt sker. När man inte vet vad som är viktigt eller oviktigt, rätt eller fel. Det är först då det blir riktigt spännande.