Spara, spendera eller kanske slösa?

Målet är klart - ekonomiskt oberoende. Vägen dit är också klar - via investeringar i aktier med hög utdelning och helst med god utdelningstillväxt.

Men när det gäller tidslinjen blir det genast klurigare. När vill vi ha nått målet? Tja, gärna igår naturligtvis, men det är ju inte rimligt på nåt sätt. Men vad är då rimligt? 5 år? 10 år? Eller kanske 15 år? Ju aggressivare tidplan desto större måste ju sparandet vara, så man behöver inte ens göra beräkningarna för att inse att det kokar ner till en fin balansgång. En balansgång mellan att spara till en fin framtid i ekonomiskt oberoende och att spendera pengar för att få den livskvalité som man önskar här och nu. Det finns ju inget rätt eller fel i denna balansgång, utan det måste var och en avgöra utifrån sin egen situation, sina egna önskningar och sina egna värderingarna.

I bloggosfären finns det flera goda exempel på de som valt en aggressiv tidplan och därmed har en väldigt hög sparkvot. Jag är imponerad av deras beslutsamhet och deras förmåga att leva billigt. Jag följer därför bloggar som Miljonär innan 30, Onkel Toms stuga och Fantastiske Farbror Fri med flera med stort intresse. Även om de imponerar kom vi tidigt fram till att det inte är så vi vill utföra vår balansakt. Vi vill även på vår väg mot målet kunna få de saker i livet som ger oss just oss njutning. Därmed inte sagt att livet med en extrem sparkvot inte kan vara njutningsfullt, men det är troligen andra saker som får en extremsparare att njuta. 

Vi väljer alltså väldigt medvetet att spendera inom vissa områden och förmodligen till och med slösa sett med en extremsparares ögon. Mycket väl medvetna om att detta spenderande obönhörligen skjuter vårt ekonomiska oberoende ytterligare några år in i framtiden, men det är ett pris vi är beredda att betala.

Jag brukar tänka på våra utgifter som tillhörande två olika typer. Den första typen är de utgifter som tar energi och som inte skapar något mervärde för oss. Jag brukar tänka på dem som "tråkiga utgifter". Hit hör bolåneräntor, sophämtningsavgifter, tv-licens, a-kassa, elkostnader, telefonkostnader, bredbandsavgift och så vidare. Dessa gör vi vårt yttersta för att minimera. 

Den andra typen av utgifter brukar jag tänka på som "roliga utgifter" och det är utgifter som ger oss energi, njutning och livslust. Dessa vill vi absolut inte minimera, men gärna optimera. Optimera så att vi får mesta möjliga energitillskott och njutning per spenderad krona. Det finns tre huvudsakliga områden där vi medvetet väljer att spendera (eller slösa för de som hellre vill se det så ;-)):

Barn - Bara sett till kronor och ören är det en dålig affär att skaffa barn, men de ger så ofantligt mycket mervärde att det är värt varenda krona. Tid med våra barn här och nu är väldigt viktigt för oss och därför har vi valt att gå ner i arbetstid. För den utgiften (eller egentligen uteblivna inkomsten) får vi alltså kvalitetstid med barnen, tid för högläsning, tid att hjälpa till med läxor, tid att laga mat tillsammans och så vidare. Samtidigt minskar stressen och ekorrhjulet känns inte riktigt lika påtagligt.

Resor - Det är bara att erkänna, vi är resenördar. Vi älska att tillsammans upptäcka nya saker; ny kultur, ny mat, ny natur och en massa annat. Vi och framförallt barnen lär oss ofantliga mängder av saker under våra resor som man aldrig kan lära sig i en skolbänk.

Mat och dryck - Visst hamnar inköp av mjölk, smör och bröd under kategorin "tråkiga utgifter".  Men en stor del av utgifterna för mat och dryck sätter vi på kontot för "roliga utgifter". Att laga god mat och avnjuta den med ett glas gott vin är något av en passion för oss och något som vi inte gärna gör avkall på.

Dessa tre område är vi alltså beredda att spendera inom men därmed inte sagt att vi gör det utan övervägande. God mat behöver inte betyda oxfilé, det kan lika gärna vara en oxsvanssoppa för några kronor per portion. En resa behöver inte vara en all-inclusive charter till Västindien (helst inte faktiskt i vårt tycke), utan hellre ett lågprisflyg till Bristol eller Gdansk på sportlovet. Det finns massor att se och göra för en spottstyver i sammanhanget om man gör det vid rätt tillfälle.

 

Jag har all respekt för att andra kan ha andra prioriteringar och värderingar och därmed agerar annorlunda. Det är just det som gör det så intressant att höra och läsa andras resonemang. Det gör att jag hela tiden går nya infallsvinklar och tankebanor. 

Med dessa övervägande och prioriteringar ovan är det bara att räkna baklänges på vår ekonomi och vårt sparande för att komma fram till tidpunkten då kan förvänta oss att nå vårt mål. Rimligen bör vi vara fram vid målet om 14-16 år, vilket är en ganska lång tid. Vi skulle kunna göra det cirka halva tiden om vi gick upp i arbetstid och drastiskt minskade våra utgifter för resor och mat. Men det är vi alltså inte beredda att göra.