I mitt professionella liv är jag van att bedöma olika
organisationers, arbetslag eller till och med individers förmåga att lösa en
uppgift. Det kan vara allt från hur en organisation bedriver produktutveckling
till hur de hanterar reklamationer eller till hur väl medarbetaren Nisse jobbar
i Excel. Ofta benämns detta med en organisations eller individs kapabilitet
inom ett visst område och nivån på deras kapabilitet kallas ofta deras
mognadsgrad. Men kärt barn har många namn och det är mycket möjligt att det
finns andra benämningar inom andra branscher.
Det föll därför mig naturligt att använda samma tankesätt
kring människors förmåga att hantera sin egen ekonomi. Det finns en uppsjö av
metoder att bedöma mognadsgrad, men jag valde att tänka mig enklast möjliga
trappa.
Ekonomisk omogen
|
Delvis ekonomisk omogen
|
Devis ekonomisk mogen
|
Ekonomisk mogen
|
Visst är det förenklat och visst finns det massvis av
undantag, men det hjälper åtminstone mig att sortera upp mina tankar.
Låt oss börja med de ekonomiskt omogna. Detta är den
grupp av människor som konstant har större utgifter än inkomster, som tar
SMS-lån för att betala de gamla SMS-lånen, som har väldigt mycket månad kvar i
slutet av lönen, som inte har någon buffert, som känner en stor svart och iskall
klump i magen då de tänker på sin ekonomi.
Nästa steg i mognadsprocessen är de delvis ekonomiskt omogna.
Till denna grupp hör de som håller utgifter och inkomster i någorlunda balans,
de har inga eller få dåliga lån, till och med en liten buffert och kanske ett pyttelitet
sparande. Men de har alla sina pengar i vanliga konto på banken, ett lönekonto
som de sköter det dagliga ifrån och ett sparkonto med obefintlig ränta. De har höga
bolån som de binder för att det känns tryggt.
Den näst högsta mognadsgraden kallar jag delvis
ekonomiskt mogna. Denna grupp människor ser till att ha ett överskott i sin
ekonomi och de månadssparar eller amorterar. De har en helt ok buffert och de
har i huvudsak rörlig ränta på bolånen då de vet att detta långsiktigt är billigast
och dessutom tål de en liten räntehöjning. De har insett att det finns mer
tillväxt att hämta än den obefintliga räntan på ett vanligt sparkonto, så de
investerar i fonder. De går till sin så kallade personlige bankman en gång om
året och de gör som han eller hon rekommenderar. Det vill säga att de köper strukturerade
bankprodukter och dyra (och dåliga) aktiefonder, vilket innebär att de enda som
blir rika är bankerna.
Till sist har vi de ekonomisk mogna och dessa behöver jag
nog inte beskriva så noga då de flesta som läser här förmodligen tillhör den
kategorin. Men detta är de människor som har stenkoll på ränta-på-ränta effekten
och börsen historisk avkastning, de har ett mycket högt månadssparande som de
investerar på olika sätt som alla utesluter att banken är den som blir rikast.
På tal om banker så har de lämnat de gamla storbankerna och huserar vilt hos
Avanza eller Nordnet. Dessvärre har de ofta också det gemensamt att de ofta i
raljerande och förlöjligande ordalag benämner de med lägre ekonomisk mognadsgrad
och det gäller även mig själv.
Vad är det då som avgör vilken mognadsgrad någon individ
når? Ja, till att börja med tror jag att de allra flesta föds in på en nivå. Är
ens föräldrar på en viss nivå ska det väldigt mycket till för att man inte
själv ska hamna på samma nivå. Det krävs i princip att det finns någon annan
stark förebild som introducerar en till en högre nivå. För gudarna ska veta att
skolan, bankerna och media inte gör mycket för att förbättra möjligheterna att
öka mognadsgraden.
Vi som är lite mer ekonomiskt mogna tar ofta det vi vet
och inser som självklart. Och i viss mån på den allra mest basala nivå tycker
jag nog att det borde vara de. Som att inte göra av med mer pengar som man drar
in till exempel. Men i många andra fall är det inte alls självklart! Vet du
inget annat så är det inte heller lätt att ändra på sig av egen kraft. Det är
inte lätt att lära sig att spela fiol om man inte ens vet att det finns en
konstig grej med strängar på som kallas fiol.
Det stora felet vi ofta gör när vi pratat ekonomi med
någon med lägre mognadsgrad är att vi utgår från oss själva och vår egen
mognadsgrad. Då blir det helt fel! Vi måste utgå från den andres mognadsgrad annars
riskera vi att få direkt motsatt effekt än vad vi egentligen avser. Att exempelvis
prata passiv kontra aktiv fondförvaltningen eller skillnaden mellan
Handelsbankens A- och B-aktier med någon som inte har någon buffert och än
mindre något månadssparande får berget den personen ska bestiga att växa och
växa istället för att krympa.
I mina ögon faller ett stort ansvar på skola och media (storbankerna
har jag gett upp för länge sedan, det ligger nämligen inte i deras intresse) för
att öka den ekonomiska mognaden. Jag tycker också att det ligger ett litet
ansvar på oss som haft lyckan att nå en vettig ekonomisk mognad. Och här
hjälper det inte att använda raljerande ordalag, utan istället bör vi försöka
sätta oss in i den andra personens mognad och anpassa vårt budskap till den
mognadsgraden så att vi på så sätt kan hjälpa vederbörande att öka sin mognadsgrad
ett litet steg i taget.
Jag håller med: Många får ett sunt ekonomiskt beteende med sig hemifrån. Vi som haft haft turen att få detta kan göra en insats genom att försöka utbilda de som inte nått så högt i mognadsgrad. Tyvärr är det enligt min erfarenhet svårt att nå fram till dessa och de lär sig i vissa fall inte ens när krisen står framför dörren (flera exempel på detta kan ses i t ex Lyxfällan).
SvaraRaderaBra att du tar dig tid och energi att beskriva detta.
Mvh
Egon
Ja, det är mycket svårt.
RaderaJag född in i vad som mest kan liknas vid "delvis mogen" och det var först för några år sedan jag tog ett kliv i mognad. Så jag vet av egen erfarenhet att det på intet sätt är självklart eller enkelt.
Mvh Avfart Frihet
Den här kommentaren har tagits bort av bloggadministratören.
RaderaTack för reklamen! Vad ska man kalla oss som snöat in fullständigt på detta då, ekonomiskt övermogna ;)?
SvaraRaderaNej, jag tycker inte att vi som har ett ekonomiskt sinne har ett ansvar för att hjälpa andra att få det, bara våra egna barn.
Varsågod!
RaderaÄr man bara övermogen och inte fallfrukt får man kanske vara nöjd...?
Var och en får ta vilket ansvar de vill, men att bara stå på sidlinjen och håna mindre ekonomiskt sinnade känns mindre sympatiskt i mina ögon. Även om även jag "syndar" ibland.
Mvh Avfart Frihet
Nej, att håna dem känns onödigt, men därifrån till att aktivt ta ansvar för att folk sköter sin ekonomi är det ett långt steg. Jag har hjälpt kompisar som bett om det, men där går min gräns.
RaderaJag är dessutom inte säker på att det skulle falla i så god jord att "sätta oss in i den andra personens mognad och anpassa vårt budskap till den mognadsgraden så att vi på så sätt kan hjälpa vederbörande att öka sin mognadsgrad". Tycker sig någon (vilket jag hoppas) få ut något av min blogg genom att få lust att tänka och själv forska vidare är det kanon, men jag är inte lärare.
Bra, då drar du dit stå till stacken genom att hjälpa de du vill hjälpa! Samma sak för mig. Jag anser dessutom att din blogg förmodligen hjälper eller inspirerar några. Jag hoppas min också gör det.
RaderaMen i ett samtal öga mot öga är jag helt säker att den vägen till framgång är att anpassa budskapet till åhöraren. Det är A och O i all kommunikation.
Mvh AF
Bara under förutsättning att man har en specifik åhörare. Jag är mer inne på att låta de åhörare som vill ta del av budskapet. Man kan leda en kamel till vatten osv.
RaderaDe åhörare som inte redan är intresserad av privatekonomi läser ju knappast vare sig din eller min blogg. Alltså kan vi lugnt fortsätta med budskapet som vi gör nu, eftersom åhörarna redan är "på banan".
RaderaMen min poäng är att vid de tillfällen då vi hamnar i diskussioner med mindre ekonomiskt mogna personer måste vi anpassa vår kommunikation till dem.
Mvh AF
Kan tycka att politiker har ett ansvar också, eller kanske medierna att ställa relevanta frågor. Som det är nu så är den "allmänna bilden" från folkvalda att om du kan spara pengar i slutet av månaden så har du tagit dessa pengar av någon annan som behövde dem bättre.
SvaraRaderaLO-ordföranden skrev något nyligen om det orättvisa i skillnaden i skatt på lön och kapital, där förstås lösningen var att höja skatten på kapital. Och framförallt borde arvsskatt återinföras.
Alltså, alla pengar är statens pengar om de inte förbrukats på konsumtion eller lån förstås, under livstiden.
Å andra sidan, varför hjälpa de som konsumerar ohämmat? De driver ju upp bolagsvinsterna och gynnar aktiekurserna.. Om alla sparade så ohämmat som oss så skulle vi ha ett problem.
Ja, jag tror att politikerna egentligen inte vill att vi undersåtar ska spara. Vi ska konsumera och därmed hålla maskineriet igång. Det är därför vi blir itutade att farbror staten tar hans om oss och att vi behöver bry vår små söta huvuden om annat än att konsumera och betala skatt.
RaderaMvh Avfart Frihet
ja. det är ju, om man vill se det så, rent idiotiskt att ha sparat om du skall ha rätt till vissa bidrag, eftersom du först måste göra dig av med tillgångarna..
SvaraRaderaMed andra ord, om du var så dum att du inte levde upp alla pengar när du hade dem, då skall du straffas nu istället.
Man kan därmed påstå att det vi sparar, och dessutom skattar för, skall kompensera alla som inte sparade i första hand,sen får vi se om du får något.
ibland känner jag mig lurad som sparare..
Så kan man i och för sig se på saken.
RaderaÅ andra sidan har det nog aldrig varit bättre att vara småsparare än vad det är nu. Jag tänker på de förmånliga ISK, nätbankerna som pressat ner avgifterna, skatteregler, etc.
Mvh Avfart Frihet
Avfart Frihet, intressant reflektion. Vad tror du om att byta ut ordet "mognad" och sätta "självförtroende" i stället, ger en bättre klang kanske och speglar verkligheten närmare... Oavsett miljö så beror kanske denna "mognad" snarare på dåligt självförtroende i det aktuella ämnet? De som föds in i en miljö där det råder "ekonomisk mognad" kanske snarare odlar ett självförtroende inom finans & ekonomi på grund av kunskapen som finns där. Kanske ordklyveri men ändå, ord skapar ju vår verklighet och i det långa loppet innebär ju faktiskt "självförtroende" något annat än "mognad". För oavsett vilken familj vi föds in i kan varje individ själv skapa ett ökat självförtroende inom privatekonomi om man bara öppnar dörren - eller om dörren öppnas upp av någon annan.
SvaraRaderaMvh,
Atlas Investo
Hej Atlas Investo,
RaderaTack för en bra kommentar och en relevant reflektion. På ett sätt kan jag hålla med dig om att självförtroende kan vara ett bättre ord. Men samtidigt indikerar det tydligt att det som fattas är mod. Att människor inte vågar göra något för att förbättra sin ekonomi. Så kan det nog vara för en del, men för väldigt många tror jag faktiskt att det är nåt annat än mod som saknas. De vet helt enkelt inget annat än den situation de själva befinner sig i.
Det var definitivt inte mod som jag saknade innan jag tog mitt kliv. Det var insikt. Insikt i att de enda som blev rika på mitt sparande var banken. Insikt i att börsen inte är en jättestor tombola som man förr eller senare förlorar allt man äger i. Så kanske borde mognad bytas ut mot nåt med insikt?
Mvh Avfart Frihet
Ja gillar "insikt"! Precis som du skriver ovan så var det inte banken som stod för den insikten hos mig heller. Men än en gång de flesta insikter är det upp till oss själva att finna i detta fantastiska äventyr vi kallar "livet". Eller som någon klok ledare en gång sa "När eleven är redo uppenbarar sig läraren" - där läraren ibland kommer i formen av en insikt!
SvaraRaderaMed vänlig hälsning,
Atlas Investo
Den här kommentaren har tagits bort av bloggadministratören.
SvaraRadera