Några reflektioner kring vår sparkvot

Sparkvoten är poppis att hålla koll på har jag förstått. Jag är inte heller dummare än att jag begriper att en hög sparkvot hjälper resan till ekonomiskt oberoende i båda ändarna. Dels för att man därmed har mer pengar att investera och dels för att man vänjer sig vid låga levnadsomkostnader (och därmed kan lämna arbetslivet med en mindre pengahög än vad man annars skulle behövt). Trots det har jag inte riktigt kunna ta till mig själva konceptet. Kanske för att man inte behöver vara matematikprofessor för att inse att vår egen sparkvot över månaderna varierar upp och ner på ett sätt som får Blader på Liseberg att kännas som en stilla söndagspromenad på Skansen?

Men jag tänkte att jag skulle ge sparkvoten en någorlunda ärlig chans. Alla siffrorna fanns ju redan där i mitt Excel-ark och kanske blir det vettigare om man tittar över ett helt år? Dessutom råkar vi ju just ha lagt ett år till handlingarna, så varför inte titta på det? Sagt och gjort! Här kommer några reflektioner som dök upp i mellan mina öron under processen:

Variation
Våra inkomster varierar en hel del från månad till månad. Våra utgifter varierar ännu mer från månad till månad. Dessvärre samvarierar de inte. Inte alls, inte ens nära! Under 2016 varierade därmed Familjen Avfart Frihets sparkvot mellan -62% (minus alltså!) och +75%. Slutsatsen är att jag till och med hade mer rätt än jag trodde och att sparkvoten är helt meningslös för oss ur ett månatligt perspektiv. För att sparkvoten ska vara vettig att följa varje månad måste man ha bra mycket jämnare inkomster och utgifter än av vi har och förmodligen någonsin kommer att ha.

Individuell
Oavsett om man mäter sparkvoten på månadsbasis eller årsbasis så får man fram en procentsats (annars har man räknat fundamentalt fel!). Vad säger då den faktiska procentsatsen? För dig som individ säger din sparkvot kanske en del. För alla andra säger din (eller min) sparkvot i princip ingenting. Sparkvoten baseras ju på dina (eller era om du och din partner slått era påsar ihop) inkomster och utgifter. Och dessa beror enbart på dig och ditt liv. Ingen annan lever ditt liv, då du är helt unik! Det finns ju ingen annan med samma förutsättningar när det gäller utbildning, yrkesval, arbetsgivare, kompetens, erfarenhet, bransch, antal barn, barnens ålder, bostadsort, ålder, kön, personlighet och så vidare. Därför är din sparkvot också unik och egentligen bara intressant för dig själv. Och bara om du mäter över tillräckligt stort tidsintervall.

Ska sparkvoten maximeras?
När sparkvoten diskuteras i bloggosfären får jag en stark känsla av att de flesta uttalat eller outtalat anser att ju högre sparkvoten är desto bättre är det. Men det håller jag inte med om. Och egentligen tror jag att ytterst få håller med om det. Till och med de mest extrema av alla extremsparare drar en gräns någonstans på vilka uppoffringar de tycker en sparad krona är värd. Hade de inte varit så hade vi sett ett gäng mångmiljonärer bo i trappuppgångar och på parkbänkar för att spara in på boendekostnaderna eller sköta sin hygien och klädtvätt i stadsparksdammen för att spara in på el. Men det gör vi ju inte, eller hur? Alltså ska sparkvoten inte maximeras, men väl optimeras. Och var den optimala sparkvoten är, är ju också individuellt då det helt beror på din situation och dina värderingar. Den kan vara 10%, den kan vara 80%. Båda kan vara lika rätt.

Vår sparkvot – är den ”bra”?
Nu har jag snart skrivit ett helt inlägg om sparkvot i allmänhet och vår sparkvot i synnerhet. Trots det har jag lyckats undvika att nämna vad vår sparkvot faktiskt är. Och jag tänkte faktiskt fortsätta att undvika det, för det är inte speciellt intressant. Knappt för oss och ännu mindre för någon annan. Skulle jag nämna vår sparkvot kommer jag oundvikligen få två huvudtyper av reaktioner. Den ena är ”oj, bra jobbat att kunna spara så mycket!”. Den andra är ”oj, med era inkomster borde ni kunna ha si eller så många procentenheter högre sparkvot!”. Enligt mitt sätt att se på vår sparkvot för 2016 så var den mer eller mindre perfekt för att tillåta oss leva det liv vi ville leva 2016 och ändå investera en avsevärd summa för att på sikt göra oss ekonomiskt oberoende.

Utifrån betraktat är vår sparkvot nog så där lagom svenskt mellanmjölksaktig. Definitivt inte bland de högsta i bloggosfären, men inte heller bland de lägsta. Däremot har vi stenkoll på såväl inkomster som utgifter och de trogna läsarna av bloggen vet att vi har tre prioriterade områden som får kosta pengar. Nej, SKA kosta pengar. Med risk för att bli tjatig upprepar jag att dessa är tid med barnen, resor och bra mat. Under 2016 jobbade vi därför i runda slängar 140 % tillsammans istället för det standardiserade 200 % för att få tid med barnen och varandra samt för att kunna resa på det sätt som vi vill (vi spenderade cirka 10 veckor på resande fot under 2016). Det jag vill ha sagt med detta är att vi väldigt enkelt skulle kunna öka vår sparkvot med kanske 20 procentenheter genom att gå upp i arbetstid och resa mindre. Men det vill vi inte! Och just därför var vår sparkvot för 2016 perfekt för just oss, men troligen inte för någon annan. För vi är, precis som alla andra, unika.